knacka i trä för tusan!
Efter att jag tidigare klarat mig ganska bra från diverse sjukdomstillstånd, blev jag stursk och stor på mig. "Äh, jag blir typ aldrig sjuk, inte fysiskt i allafall. Det är min styrka här i livet." Men när jag som minst anade det kom något smygande för att bosätta sig i mina bihålor. Helvetet bryter lös och jag tycker oerhört synd om mig själv.
Det gäller att ta i trä.
I helgen ska jag läsa om filmanalys, det känns bra. Bättre det än gramatikhelvetet (som jag fortfarande har ångest över).
Nu börjar vintern smyga sig på och det känns verkligen. Tröttheten börjar ta vid och jag har redan börjat att gruva mig, det blir nog inte lätt i år :P Det blir inte alltid så illa, men jag kan oftast känna i förväg hur det kommer att bli. Nu ska vi naturligtvis inte tro det värsta; nej det gäller att ha en positiv framförhållning.
Det var länge sedan jag målade och jag saknar det så diaboliskt, men var finner man tid till en så pass tidskrävande sysselsättning? Jag har så många ideer men de blir aldrig som jag tänkt mig. Frustrerande.
Grammatik, kusinbarn och personlighetskris.
Jag är ledsen att jag inte har skrivit på länge. Under den senaste tiden har jag haft fullt upp med att förstå den svenska grammatikens struktur. Det är sagt att grammatiken ska fungera som en bekrivning av det svenska språket, men för mig blir det bara mer och mer obegripligt. Jag har nog aldrig tidigare reflekterat över vilket komplext och klurigt språk vi talar. När man tror att man har fått kläm på en grammatisk regel, då kommer undantagen och förstör allt.
I vilket fall som helst har jag tagit ut dreadsen. Fråga mig inte varför,jag ångrar mig bittert. Numera känner jag mig som hen halv människa. Tänk hur viktig en assosear kan vara för ens karaktär och personlighet. Själsligen krympte jag säkert fem centimeter och gick genom en mindre personlghetskris det första dagarna.
Jag var på dop för ett tag sedan. Det var min kära kusin som skulle doppa sin dotter i Nämforsen, men forsen var avstängd. Det gick bra ändå och Lova (kusinbarnet) är världens sällaste. Hon luktar så gott uppe på huvudet och jag bar på henne nästan hela tiden. Det är nästan så att man längtar efter en egen :)
Lova , hennes nya leksak, och jag.
min töntiga pojkvän
När jag tittar igenom mina bilder i digitalkameran finner jag ofta:
1. Mina egna bilder
X. Bilder på mig och jens
2. Jens töntiga flamsbilder som han tagit på sig själv
svar: 2. se själv här nedan....
Sulåives dimhöjda topp
Ännu en vacker bild från vindelfjällen.
Sound of music eller bergsget?
Eftersom jag nu befann mig i denna euforiframmkallande omgivning ,var jag naturligtvis tvungen att sjunga och dansa den kända öppningsscenen i Sound of music. Ingen av de andra i gruppen tycktes vara sugna att hänga med i spelet. Antingen har de inte sett filmen, eller så blev de avundsjuka för att jag tog den mest eftertraktade rollen som novisen Maria. Igentligen är det ganska förståligt, de andra nunnorna är ganska tråkiga som karaktärer, Dessutom får nunnerollerna inte sjunga särskilt mycket.
Tillslut kom vi oss upp på Sulåives topp, 1300m ovan havet. Det tog ett tag innan jag vågade titta på utsikten ordentligt, det blåste kraftigt och höjden gjorde mig yr. Höjden var skrämmande men oerhört lockande, så tillslut förvandlades jag till "Teresa Erövraren" .
Ja, jag skriver mer sedan. Fortsättning följer eller vad man brukar säga...
Förresten så tappade jag min mobil på fjället. Om någon av alla (de få bloggläsande) vännerna jag har vill nå mig, ring då Jens mobil och fråga efter mig.
Kalas
Här följer två vackra fyllebilder på Andrea.
Och här är en bild på mig, för att påvisa skillnaden...
Ja, vad ska man säga? Vissa har det, andra har det inte...
Rädd?
-Om du får mer än 30 är du paranoid.
-Om du får 21 till 29 är du normal.
-Om du får 11 till 20 är nu nästan aldrig rädd.
-Om du får 10 eller mindre är du aldrig rädd.
Jag fruktar ..
[ ] homosexuella
[ ] mörker
[ ] vara singel/ensam föralltid
[ ] va mej själv inför andra
[ ] höjder
[ ] svarta katter
[x] fåglar
[ ] fiskar
[ ] myror
[x] köra
[ ] flyga
[ ] blommor elr andra plantor
[ ] bli rörd
[ ] eld
[ ] vatten
[ ] havet (om det är väldigt djupt..)
[x] misslyckande
[ ] grodor/paddor
[ ] möss/råttor
[ ] hoppa från höga ställen
[ ] snö
[ ] regn
[ ] min mamma
[ ] vind
[ ] clowner
[/] stora folksamlingar
[ ] korsa broar
[ ] döden
[ ] dö ensam
[ ] himlen
[ ] att mina föräldrar inte ska gilla vem jag är
[x] bli rånad
[ ] män
[x] kvinnor
[x] ha ett jättestort ansvar
[ ] doktorer
[ ] tandläkare
[ ] att mitt hus ska brinna ner
[ ] tornado
[ ] orkaner
[ ] sjukdomar
[x] att tappa bort min KAMERA
[ ] ormar
[ ] hajar
[ ] vapen
[ ] fredagen den 13
[ ] att fastna någonstans du är
[ ] spöken
[ ] halloween
[ ] skolan
[ ] tåg eller tunnelbanor
[ ] udda tal
[ ] jämna tal
[ ] va ensam på natten (måste ha mina hundar, men utan människor går bra)
[x] växa upp
[ ] monster under sängen
[ ] läskiga ljud under natten
[ ] att inte genomföra mina drömmar/mål
[ ] blod
[x] att någon du älskar eller bryr dej om ska bli skadad
[x] att någon du älskar eller bryr dej om ska skada dej
[ ] kärlek
[x] förlora någon du älskar
[ ] riva dej på papper
[ ] ramla medan du springer
[ ] spindlar
[ ] fötter
[ ] nålar
[x] ramla ner för trapporna
[x] drunkna
[ ] tatueringar
[ ] folk som inte pratar engelska
[ ] få problem
[x] skada någon
[ ] knivar
14 ½ = Nästan aldrig rädd.
Ha! Det ni... modiga Teresa det är jag det.
Jonny
Jonny är ganska dålig på att snacka i telefon, det blir korta och rätt så strama samtal.
Jonny har en mörk och vacker sångröst. Jag borde kanske be honom sjunga istället för att prata i telefonen, skulle det gå bättre då?
En gång när jag trodde att jag skulle dö körde Jonny mig till akuten. Han är förresten bra på att köra bil, antagligen för att han är yrkeschafför. Det är lika förbannat en bra egenskap, man slipper bli påkörd som fotgängare t.ex.
Jonny och jag har varit vänner sedan 1999. Han betyder mycket för mig. Vi spelar i samma band ( www.myspace.com/drvol ). I det bandet finns det fler bra vänner. Men detta inlägg handlar om Jonny, och så ska det förbli. Övriga vänner får snällt vänta på sin tur.
Jag har gjort ett collage på Jonny (han i renhorn) och hans flickvän Andrea (hon i tavlorna).
Ett collage som jag har gjort på mina vänner Jonny och Andrea.
Tatuering på G
Nä skämt och sido, jag tänker inte tatuera något ankare (inte innan jag har jobbat på sjön). Jag ska tatuera en stjärna för varje familjemedlem. De har fått välja färgerna själva.
Här nedan bjussar jag på en skiss över hur jag hade tänkt mig den.
Jo, jag har som sagt skissat upp bilden själv. Det är väl inte en helt vansinnigt snygg blid, men det syns förhoppningsvis hur jag hade tänkt. Den där rosa krusidullen ska föreställa en bröstvårta.
Nej bilden föreställer inte mig.
Någon gång framöver ska jag kanske scanna in en bild på det jag hade tänkt att tatuera på ryggen.
På återseende. Tjolongilong / tha lil soul sistha
För de som undrar...
Teresa. Min mor ville att jag skulle hetat Magdalena, men blev överröstad av min far och min storebror. Det tvistas om ifall jag är döpt efter boken "Sista kvällarna med Teresa" eller ifall jag är döpt efter brorsans barndomskompis. För övrigt tycker jag om mitt namn. Det är sådär halvlagom ovanligt och exotiskt.
Min Konst:
Min konst drar åt hållet mot symbolism. Jag har fått höra att de liknar det Frida Kahlo målar, men jag skulle inte tordas mäta mig med någon av giganterna. Dessutom var den mexikanska härkomsten och politiken en viktig del i Kahlos målningar. Jag målar varken om politik eller om Mexico. Mina målningar är som drömmar; Man vet inte riktigt varför de dyker upp, de bara finns där som en paralell sida av dig själv.
Mina Vänner:
Mina vänner betyder mycket för mig. Tillsammans är vi som en maffiafamilj som står håller varandra om ryggen. Jag är nästan bara vänner av det manliga könet (Erika är undantaget). Varför vet jag inte, det har bara blivit så. Det är svårt att bli en av mina närmaste, det tar många år, tårar, skratt och road-trips. Flera tror att de är i mål, men har aldrig varit i närheten av att beöra min själ. Jag atar att jag är rädd för att bli besviken.
Nåja, det får räcka för ett tag framöver. På återseende.
Jag skäms, men jag är lycklig.
Jag vet inte vad jag skäms mest över: Att jag känner fysiskt välbehag över materiella ting, eller det faktum att jag tog med en kofta med tanken "ifall det skulle bli kyligt". Skrämmande, det var trots allt tjugo grader i skuggan. Hur faen kunde jag föreställa mig att det skulle bli kyligt? Jag börjar bli tant på riktigt.
Förutom att jag har shoppat mig själv lycklig så har jag äntligen fått tag på en läkare som var villig att skriva ut min medicin. Jag har verkligen suttit som på nålar de senaste veckorna. Nej, jag har inte haft abstinens. Man kallar det nämligen inte så. Det heter utsättningsbesvär. Jag har haft utsättningsbesvär i några veckor. Ljuskänslighet, myrkrypningar, migrän, kallsvettningar, mardrömmar, tappad matlust, allmänt deppad och okoncentrerad. Jag skulle vilja kalla det för abstinens. Men det heter unsättningsbesvär, säger läkarna. Okej, okej, unsättningsbesvär då, what evah!
Nu fick jag i allafall min efterlängtande medicin, och kroppen håller sakta men säkert på att återställa sig till normala värden :) Förkylningen som jag burit på i två veckor börjar att släppa. Det känns som att livet ordnar sig till det bästa, och visst gör det? I den bästa av världar...
Synder, Fabio och rep
Ja, idag har vi (studiegruppen) samlats och slagit våra kloka huvuden samman, skapat synder och snackat skit.
Just nu är jag hemma hos min gode vän Jonny och dricker kaffe. Tanken är väl att vi ska repa in några låtar, men jag tror att Jonny har prestationsångest och David glömde fiolen.
Jonny visade mig en bild på "schleek Fabio". Vi skrattade.
Andrea står i köket och gör chokladbollar, så det lär nog mest bli till att fika... som vanligt.
Så kan det se ut, när tre personer i samma band har tummen lika långt in i arslet allihop ;) och inte kan vi förmå oss att göra något åt det heller.
Det gör inte så mycket, de är ju bra vänner.
Så börjas det...
Någon sa till mig, "En annan har minsann en blogg..." och en annan sade i sin tur "Ja, alla har det nu förtiden". Inte ska jag vara sämre än en annan och alla som bloggar, så jag var tvungen att fixa en jag med.
Uppfattar någon läsare mig som lite vimsig och labil? Allt är som sig bör. Jag är vimsig och labil, men det kunde ha varit värre. Så jag kliver med stolta steg vidare in i den värld, i vilken min själsliga form inte är stöpt efter.
Följ mitt liv i ordform och läs om hur en överkänslig varelse överlever i en okänslig värld.
De flesta blider som jag lägger in är egenproducerade. Om jag lägger in en bild av någon annan kommer jag att namnge skaparen/konstnären av bliden, då vet ni det :-) Om jag har någon bildkälla så lägger jag upp den annars ber jag så mycket om ursäkt för stölden :P
På återseende
En mask som jag har gjort .
