Även om jag är seg idag är det ändå full fräs på lillgrabben. Han gör femtielva olika ljud, dregglar stundvis så pass att man tror att han ska få vätskebrist. Han flänger runt och envisas med att försöka krypa (det går dock inte så bra) och han säger hej till alla han ser på TVn, i böckerna, till katten, pojken i spegeln o.s.v.

Näe, nu ska jag försöka att äta något innan jag får huvudvärk. Mat är så socialt förknippat för mig att jag "glömmer" att äta när jag är ensam.. antingen så struntar jag i det eller så småäter jag för att slippa tillaga något :P

No food = No good!

Skärp mig!! Nu ska jag gå till köket och kolla vad jag kan hitta på.

Först upptäckte jag att lillen antagligen är i slutet av någon utvecklingsperiod för han är minst sagt svajande i humöret men verkar vilja göra nya saker som han inte gjort tidigare.

bl.a. försöker han sätta sig/ställa sig upp, dricka själv, growla (typ rosslig strupsång), ropa på mamma då han vill ha uppmärksamhet och säger "tuttutt" åt tutten.

Jag har fortsatt att plocka på balkongen och så har jag målat en pedestal blå.

Jag tyckte att den kunde behöva muntras upp med lite färg! den såg så dyster och glåmig ut innan.

Sedan har vi haft finbesök och det var då jag sockersyndade med tårta :P

Farbror Jesper visar Otto hur man använder kameran.

Det blev förresten inga påsktulpaner, det blev påskrosor istället. Ni vet, man kan ha tänkt sig en sak på ett visst sätt.. men när det väl gäller så känns det som att man måste ändra sitt beslut i sista minuten. Så gick det till! det var ju rosor jag egentligen ville ha, så det fick bli rosor :)

Jag åt tårta, söta hallonskorpor, samt ett experiment som jag hade bakat innehållandes vit choklad. Jag hade ju varit såååå duktig och inte ätit något som innehållit raffinerat socker sedan nyår!

Men nu är det gjort och det går inte att få ogjort. Tänka sig, på långfredagen dessutom, och det var en ljuvlig sötma! Jaja, det är bara att ta nya tag och fortsätta att avsockra sig.

Och så en association till fredagens sockersyndande:

Jag tänkte faktiskt på det när jag var nere på affären härom dagen. Det verkar vara vanligt att folk i allmänhet ställer till med kalas och festmåltider under påskhelgen. Ja, det är väl som med alla andra storhelger - Allt mer har de kommit att bli ett firande i konsumtionens tecken. Men har ni tänkt på att när det sker vid påsken är dessa frosserier och festligheter näst intill ironiskt med tanke på hur länge det ansetts syndigt att ha roligt på långfredagen. Inte för att jag personligen bryr mig i den religiösa delen i resonemanget, men...

Blir det för flummigt nu? Ok, jag avslutar väl här då.

Glad påsk på er! :)

Tillsammans plockade vi undan lite på balkongen som hade fallit i glömska i höstas (amningspsykos kanske?).

Nu är det ju hyffsat påskfint här så man kanske t.o.m. törs skaffa lite påsktulpaner utan att behöva känna att man försöker polera en bajskorv ;)

Men först måste lillen få mat så att han inte blir hungrig när vi är på affären. Själv ska jag nog ta något mot värken och ett glas vatten för den sena frukosten ligger fortfarande och gottar sig i magen.

'

Min fina lille buspalt!

Ohoppsan, han sitter visst fortfarande i sin nersölade pyamas. Jag får nog ta och byta kläder på honom också innan vi går. Men först blir det mat för då kan han få söla ner sig så mycket han vill, sedan blir det omklädning och prommenad... guuu, det här lär ju ta tid! Vi får hoppas att vi kommer iväg innan solen går ner.

Inatt försökte jag att ha lillens nappflaska fylld med vatten vid sängen för att kunna ge honom istället för att behöva amma honom femtielva gånger. Han märkte dock att det inte var ett riktigt bröst och blev sur på mig. Jo, så jag är lite trött, men det kunde varit värre.

Wish me luck!

Igår var jag, Sara Lovisa och smågrabbarna iväg till Returbutiken. Det var verkligen ett strålande vackert väder, dessutom var jag värkfri!

Nere på Returbutiken hittade vi denna praktfulla koloss till soffa och vi började genast drömma oss bort till den dagen då man har plats för en sådan soffa i sin atelje.

Ack, det skulle bli en perfekt funera-på-konst-soffa (en sån som man sätter sig i för att begrunda sin konst för att avgöra nästa steg). Eller varför inte som kökssoffa?! Hade det inte varit fantastiskt att ha den i köket på långsidan av köksbordet?

Vill ha! men har inte plats juh, damit!! :( Förresten, visst klär den mig som handen i handsken? :D

Sedan gick vi hem till mig och fikade upp chokladkakan som Jens skulle haft med sig till jobbet (som han glömde - skyll dig själv älskling!) och som vanligt snackade vi om en massa djupa saker ;)

Nämen, nu ska jag försöka att glömma den där soffan... nu har jag glömt den.. ääööhh :S

Gonatt

Nu ska vi snart ut i solen och promenera. Vi tar nog en tur ner till Returbutiken för att kolla om de har några billiga krukor för vårens/sommarens planteringar.

Om jag fortfarande mår bra och är värkfri när jag kommer hem så kanske jag berättar vad jag hittade där... om jag hittade något som är värt uppmärksammheten dvs.

På fredag ska jag till läkaren. Det lär väl bli som vanligt antar jag, typ:

-Ta dina mediciner! Jag skriver ut lite till åt dig... näe inte behöver väl du träffa någon specialist! vad ska det ge?! Men du kan få träffa vår eminenta kurator (=en medömkande medelålders dam som tycker synd om dig). Har du förresten provat att ta två Alvedon istället för en?

Jaja, den som lever får se :P

Jag hittade denna på Radiolab som handlar om inspiration. Kan man "samtala" med kreativiteten som ett sätt att boosta sin inspiration? Kan man hota, övertala, eller gulla fram skapandet när man fastnar i processen?

Det fokuseras mest på inspiration till skrivande, men tankesättet går antagligen att överföra till annan form av skapande också.

Naturligtvis blir denna sändning ännu mer inspirerande för mig då de tar upp två av mina favoriter - Tom Waits och Leonard Cohen :)

Så mycket fina dagar har kommit och gått här utanför och jag har bara legat inne och haft värk och humörssvägningar vart annat.