Nu är det jul... igen
Jag har en julgran! Det är min första egna julgran någonsin. Den är ganska gles och ful, lite sliten liksom. Sådan Teresa, sådan julgran...
Jag blev uppringd av en kvinna på Umeå universitetets psykologmottagning, jag ska bli kallad till dem i januari (psykologstudenterna tar imot folk för att öva praktiskt på). Det känns bra, jag känner mig redo för lite psykoterapi :) För övrigt känner jag mig mycket bättre nu än vad jag gjorde förra året. Alla julklappar är fixade och nu ska jag bara packa för min vistelse hemma hos mor och far.
Grinchen visas på TV. Jag känner mig lite som Grinchen :P Julfientlig och missanpassad, i behov att skapa egna jultraditioner med egna värderingar. Det blir ingen Kalle Anka för min del, jag är så förbaskat less på Kalle Anka och hans vänner.
På återseende. Gott vintersolstånd till er alla.
Kärlek / Teresa
Moi
Jo, jag gillar Photoshop ;)
Drömmen... fruktansvärd!
| Denna dröm var ett bra tag sedan jag drömde. När jag idag stuvade runt i min (milt sagt) förvirrande samling anteckningar, hittade ett litet papper som jag hade tecknat ner drömmen på. Eftersom jag funderar på att genomföra en reform inom organisationen (dvs. den egna organisationsförmågan), överför jag nu informationen från den lilla lappen, till digital form. Jag var mätt och belåten, på det viset var det inget som kändes fel, även om jag var ganska less på kinamat vid det här laget. Men nu var det dags för kaffe. Framför mig stod plötsligt en kopp med svart kaffe, vanligtvis dricker jag med mjölk, men idag verkade jag glömt bort det eller också var det inte viktigt för drömmen. Vid sidan av kaffet låg lyckokakan, som vid första anblick var slät och gyllene. Men när jag öppnade det onödiga plasthölje som omsluter den, såg jag en oregelbunden grågrön fläck på kakans yta. Det är inte så att jag på något sätt älskar lyckokakor; tvärtom, de är ganska töntiga i både smak och som koncept. Men rent symboliskt vill man ju inte ha mögel på sin lyckokaka! Jag suckade och blev lite förargad över min egna vidskeplighet. Det var synd att jag faktiskt tror på sånt skrock: sju års olycka, onda ögat och dåliga omen. Detta är antagligen alla tre! Jag skulle kunnat driva den symboliska betydelsen, omkring den mögliga lyckokakan, hur långt som helst. Just för tillfället orkade jag inte bry mig. Ja, så är det. Ibland har man bara inte ork att bry sig :P Inte ens om sina egna skrupler. Ha, en trevlig julhelg. Simma lugnt. |
Guuud alltså!
Lyckligt religiöst obunden männsika som jag är, finner jag det både främmande och lite smått olustigt när min födelsestad uppvisar "fanatiskt kristi-fundamentalistiska" tendenser.
Inte för att jag är vidare intresserad av hockey, men var går gränsen mellan en ett starkt engagemang för det lokala hockeylaget, och engagemanget att vilja frälsa hela stadens befolkning? I Örnsköldsvik verkar det antingen vara det ena eller det andra som gäller...
http://allehanda.se/avdelning/ornskoldsvik/17057
Jag vill dock tillägga att jag är en stolt kämpe för religiös frihet och jag respekterar all form av gudstro. Men i Örnsköldsvik finns det tyvärr vara utrymme nog för två gudar: den Kristna guden och MoDo-hockey.
Inte för att jag är vidare intresserad av hockey, men var går gränsen mellan en ett starkt engagemang för det lokala hockeylaget, och engagemanget att vilja frälsa hela stadens befolkning? I Örnsköldsvik verkar det antingen vara det ena eller det andra som gäller...
http://allehanda.se/avdelning/ornskoldsvik/17057
Jag vill dock tillägga att jag är en stolt kämpe för religiös frihet och jag respekterar all form av gudstro. Men i Örnsköldsvik finns det tyvärr vara utrymme nog för två gudar: den Kristna guden och MoDo-hockey.
