Idag var jag på stan. Jag hade fått tillbaka på skatten och jag shoppade mig själv till eufori.
Jag vet inte vad jag skäms mest över: Att jag känner fysiskt välbehag över materiella ting, eller det faktum att jag tog med en kofta med tanken "ifall det skulle bli kyligt". Skrämmande, det var trots allt tjugo grader i skuggan. Hur faen kunde jag föreställa mig att det skulle bli kyligt? Jag börjar bli tant på riktigt.

Förutom att jag har shoppat mig själv lycklig så har jag äntligen fått tag på en läkare som var villig att skriva ut min medicin. Jag har verkligen suttit som på nålar de senaste veckorna. Nej, jag har inte haft abstinens. Man kallar det nämligen inte så. Det heter utsättningsbesvär. Jag har haft utsättningsbesvär i några veckor. Ljuskänslighet, myrkrypningar, migrän, kallsvettningar, mardrömmar, tappad matlust, allmänt deppad och okoncentrerad. Jag skulle vilja kalla det för abstinens. Men det heter unsättningsbesvär, säger läkarna. Okej, okej, unsättningsbesvär då, what evah!

Nu fick jag i allafall min efterlängtande medicin, och kroppen håller sakta men säkert på att återställa sig till normala värden :) Förkylningen som jag burit på i två veckor börjar att släppa. Det känns som att livet ordnar sig till det bästa, och visst gör det? I den bästa av världar...