Den blomsertid snart kommer...

Härom dagen ådde jag årets sommarblomster. Mjaa, om man ska vara korrekt så sådde jag bara en sorts blomster, resten var chili och smultron. Men nu har blomfröna skjutit ut skott! Tänk att det kan gå så grymt snabbt?! bara på något dygn har dessa kommit upp:


Min käre sambo ifrågasatte varför man egentligen sådde blommor överhuvudtaget:

-Varför så sådant som man ändå inte kan äta?! frågade han mig.

Älskade, fina rara älskling.. du har verkligen bara mat på hjärnan!
(..för de som inte vet så är min karl lite av en matfetichist som sitter och drägglar framför matforum på internet och framför matprogram på TV)

Men åter till min odling. Nu ska jag orkar nog inte odla så mycket eftersom jag antagligen inte kmommer att ha tid och ork att sköta alla växter. Evetuellt köper jag några färdiga blommor till balkongen till sommaren.


På återseende!

Gårdagens Lunch

Igår var Sara Lovisa här och käkade lunch. Jag såg det som ett ypperligt tillfälle att tillaga en god, nyttig och näringsrik måltid som matgudarna skulle bli mäkta avundsjuka över. Jag har faktiskt inte ätit en nyttig och god hemlagad lunch på evigheter (oftast blir det bara en smörgås) för jag är så dålig på att engagera mig i mat så länge det bara är jag själv som ska äta den. Men när jag får en chans att bjuda då jävlar anamma blir det kalas!


Sara hade med sig lille Alfons! Jag fick se honom skratta (ljudlöst men oerhört hjärtligt) vilken lycka!! Otto tyckte att han var jättefin men att han var lite dålig på att busa, men tids nog ska de nog kunna leka ihop. Jag tog bliderna från Saras blogg eftersom jag inte tog några egna foton.. som vanligt :P

Vilken tur jag hade att min migrän tog uppehåll så jag fick chansen att umgås lite med de här godingarna! Jens käkade pizza i TV-rummet eftersom han inte uppskattar kallrökt lax och chevre.


Titta så fin jag är där i solen! Sara lyckas verkligen fotografera mig från mig bästa sida, för det ska ni då veta att jag inte alltid ser så fräsh ut!

Tyvärr kom migränen tillbaks mot kvällen, men natten var lugn och utan gråt så jag fick mig en hel del sömn ändå. Idag tänkte jag kanske ta mig en lite tur ute i solen, men det verkar vara halt därute så jag får se hur det blir.


Tredje dygnet med migrän

Nu är jag inne på mitt tredje migrändygn. Jag har pepprat mig med diverse kemikalier för att orka ta hand om lillen och så länge jag medicinerar går det bra. Jag måste ta flera olika värkmediciner eftersom jag har en kombinationsvärk med spänningshuvudvärk, nackvärk och migrän på samma gång:

5o mg Sumatriptan var 12e timme mot migränen
2x500 mg Paracetamol och 4x25mg Diklofenac var 6e timme mot spännings- och muskelvärken.

Bildkälla: National Headache Fondation

Jorå, jag fungerar så länge jag får medicinera. Lillen håller på att gå i småbitar av längtan efter amningen, men jag får väl se detta som en bra anlednig till att vänja av honom de små snuttstunderna.

Jag vill tillägga att jag faktiskt inte pillertrillar på detta vis särskilt ofta, bara när inget annat hjälper :P

Nu ska jag försöka sova lite till. Förhoppningsvis kommer SaraLovisa på lunch senare idag, men hon verkar också haft några tröttsamma timmar så vi får väl se om hon orkar.

Tjao!

Earth Hour - mys i mörkret

Min Earth Hour började tio minuter före den utsatta tiden.
Jo, jag ska alltid vara värst! ;)

Mörkt och mysigt

Jag passade på att stoppa i mig lite grillade grönsaker (de där oglamorösa från fryst-i-påse) och så snackade jag och Otto om livet och om kissekatter.

Jag fick nyligen veta av min sambo att det blir sommartid inatt. Jag som trodde att min vår-sömnlöshet hade kommit för tidigt i år, den brukar dyka upp samma vecka som tiden ställs om till sommartid. Min hjärnkontors-klocka var alltså inte allt för felställd ändå.. inte mer än vanligt iaf.

lite bättre nu

Ok, det känns lite bättre nu.

Eftersom jag har för mycket stress i nerverna så lyckas jag inte vila.. jag ska nog ta en promenad i solen med lillen istället - det kan ju inte bli sämre av sol eller hur?  :P

Men i övrigt känns visdomsorden "sol ute, sol inne" fortfarande som ett jävla hån mot mig personligen!

Orklös, viljelös och fet

Uppmuntrande rubrik heller hur? :P

Tyvärr kan jag inte påstå att det känns bättre än så. Som ni kanske har märkt har jag varit ganska inaktiv i bloggen och de inlägg jag har gjort har inte varit de muntraste. Jag mår piss helt enlkelt.

Min vår-sömnlöshet har kommit lite tidigare än vanligt i år.. vaknar tidigt på morgonen (natten) med en stress i kroppen som gör att jag inte kan somna om. Jag är ledsen, arg och tar det mesta som pikar mot mig som person.

Jag får så dåligt samvete; När jag gråter tror lillen att jag skrattar och då börjar han skratta tillbaks. Jag älskar honom så mycket! Tanken att han måste växa upp med en mamma som så lätt tappar gnistan känns hjärtskärnade.

Jag har fått sååå många tips om att jag "bara ska titta på min son så blir jag glad igen" och det kanske fungerar för de flesta. Jag mår bara sämre av det - Jag  får dåligt samvete för att han ska behöva se mig ledsen, att jag inte lyckas vara lycklig trots att vi är så lyckligt lottade i livet. Jag mår dåligt av att jag ska behöva skämmas över min psykiska ohälsa, att jag inte vågar tro att det kan bli bättre och att jag inte vill något hellre än att sova bort den tid som smärtar som mest.

Jag har migrän eller spänningshuvudvärk var och varannan dag och jag har fortfarande inte lyckats sluta att amma så jag kan inte ta migränmedicinerna hur som helst heller. Dessutom har jag lyckats gå upp två kilo de senaste två veckorna! Jag fattar inte hur det har gått till för jag äter och rör på mig lika lite som vanligt :P  Måste vara kortisolhöjning som gör det (kortisol=stresshormon som gör dig fet). Nu har jag ett BMI på 30!! det betyder FETMA! Fetma är en sjukdom så jag atar att jag inte är vidare frisk för tillfället.

Piss och skit känns det.

Min slogan kanske?

Ikväll satt jag och assocoerade igen.

Det är inte så illa när jag associerar på ett kreativt sätt. Men i vissa fall är det inte vidare kreativt, snarare destruktivt och uttröttande. Det blir stressande i längden att tänka i mängder av banor, steg, händelseförlopp, bilder, känslor, liknelser, jämförelser etc.

Det går snabbt! Det känns som miljoner tankar under loppet av någon minut och allt med taggarna rakt in mot mig själv. Jag hinner inte stoppa dem - Tankarna skapas ur ingenting, befruktar och föder sig själva i ultrarapid.

Vi pratade om det, min sambo och jag, och då kom jag på att det antagligen var min livsslogan:


En komplex association med många djup
- C'est moi!



Jo, jag var tvungen att skämta om det.. det kändes liksom inte läge för att ta det längre än så. Ikäll stannade jag vid acceptansen att jag är en "komplex association med många djup" och att jag bara fick gilla läget.

Då stannade associerandet av. Det blev kanske inte stilla, men betydligt lugnare.

Ögonbryna

Idag har jag färgat ögonbrynen, typ för första gången på ett halvår! Det blev lite för lång verktid, antagligen för att tidsperspektivet blir helt upp-och-ner-vänt när man måste underhålla en liten busunge samtidigt.

Nu har jag alltså mastodontögonbryn! Eller är det jag som måste vänja mig vid at inte ha hudfärgade ögonbryn? Kanske är det inte så farligt mörka ändå.. kanske är det bara jag som är fjompig?!

Jag orkade inte ta någon bild för att visa hur det blev, istället målade jag på ögonbryn på en bild som jag tog för två veckor sedan...

Så ser jag ut numera!

Om jag minns rätt så ljusnar de lite efter några dagar eftersom det fastnar lite i huden också. Man kan ju alltid hoppas.

Annars kan jag alltid glädja mig åt att vara i gott sällskap med Madonna och Edie :)
Madonna från omslaget på filmen "Who's That Girl"  och Edie från omslaget till "Girl on Fire". Båda hade verkligen massiva ögonbryn.

Taskig Terapi

Jo, jag har ju varit till en hel del terapeuter och psykologer. Jag måste säga att det finns en hel del av den sämre sorten. Det finns naturligtvis många bra också (antar jag) men jag har inte fått möta vidare många av dessa.

Efter 13 år av terapi har jag kommit fram till hur en dålig terapeut eller psykolog är (för mig):

  • Kommer inte ihåg/har inte antecknat vad ni talat om tidigare. Det blir därför samma visa varje gång - en repitition av det du berättat förut.

  • Ger "hemläxa" som inte följs upp.

  • Avbokar ofta möten.

  • Vågar inte ifrågasätta tankemönster och beteenden - stryker dig hellre medhårs.

  • Blandar ihop dig med andra patienter (och nu snackar vi inte att 'råka säga fel namn' för det kan alla göra.. Jag menar total-jävla-hardcore-identitets-ihopblandning).

  • Förutsätter att du har ett problem som du aldrig har nämnt t.ex. att du har ätstörningar eller tvångstankar även om det aldrig har kommit på tal.

  • Påstår att det bara är att "rycka upp sig" och sluta älta - hade det varit så lätt att lösa problem i livskriser, depressioner, neuroser och personlighetsstörningar så hade man heller inte behövt söka hjälp i första hand!
Bild av Mike Monteiro (källa).

En bra terapeut/psykolog gör tvärtom tycker jag. En bra samtalskontakt har dessutom en bra balans mellan att vara personlig och privat, vilket är en hårfin gräns som varierar från person till person. En utomordentlig samtalskontakt känner var patientens gränser går.

Phhuu... så fick jag även det ur systemet! Skönt att få kasta lite skit på sånt som man har irriterat sig på så pass länge ;)

Klippa klorna - en kamp på liv och död

Nej, det handlar inte om kattens klor.

Jag ar alltid tyckt att det har varit krångligt att klippa lillens naglar. När han var liten var jag rädd att klippa honom i skinnet... nu är jag rädd för att råka klippa av hela fingrar!

Att klippa barnnaglar är verkligen en kamp på liv och död. Hade han kunnat prata så kade han nog skrikit -LÅT BLI MINA KLOR KÄRRING!!

Jorå, det är jag övertygad om. Han vill spara ut dem så att han ska kunna klösa mig till oigenkännelighet!

Nu är de iaf klippta.

osorterade tankar

Idag finns det ingen som helst ordning i min hjärna. Inte för att det brukar finnas det annars, men idag är det verkligen ett virrvarr av allt jag har samlat där inne i de grå fettknölarna innanför pannbenet.

Självkännedom framställs vanligen som en gyllene gåva som leder till upplysning. Men självkännedom, enligt mig, både svider och skapar tunga ok att bära. Tänk att få vara som ett barn igen, eller som en tonåring, då allt kunde vara föräldrarnas, vännernas eller partnerns fel.. Men när man kommer fram till att allt hänger på en själv så blir det med ens mycket tyngre.

Näe, nu ska jag sitta och skylla ifrån mig allt på allt annat och hoppas på ljusare tider.

Förnekelse och Projektion - Here I Come!

Panta

Vi panytar sällan. Alltså, vi pantar alltid det som ska pantas, men det brukar ta en väldans tid innan vi lyckas gå med panten till pantautomaterna.

Igår tog vi tag i det och släpade med oss petflaskorna och glasflaskorna ner till affären.

Han är en stilig karl minsann :) Sopsäcken klär honom dessutom :D



Jag avundas lite när lillgrabben ser ut att ligga så här mysigt i vagnen.

Det blev pant för ca 100pix denna gång - lagom mycket för att kunna unna sig lite gosaker.

Smultronpojken


Tittut!








Kakgömman

Igår skulle jag rensa i skåpen ovanför frys och kyl. Skåpen har för en längre tid praktiserat som samlingsplats för returglas. Eftersom vi inte har någon bil så tömms denna insamiling ganska sällan. Men nu skulle jag då samla ihop alla tomglas för att jag ska ta dem under barnvagnen någon dag för att panta dem (någon dag.. det kan ju ta tid :P).

Längst bak hittade jag något oväntat - En samling havrekakor mötte min förvånade blick! Min första tanke var att min sambo hade gått bakom ryggen på mig och gömt gosaker där jag inte ska hitta dem och att han brukar gå och smygäta kakor då jag inte ser det (jo,det har hänt förr med Ben & Jerry-glass!).


Men när jag började tänka logiskt kom jag slutligen fram till att kakorna har hamnat i ett bortglömt universum. Det måste varit evigheter sedan vi köpte kakorna, dels för att jag inte kan minnas att vi någonsinn köpt dem men även det faktum att vi inte har rotat runt längst bak i skåpen på minst 1½ år!

Kakorna kastas för att göra plats för annat. Kanske blir den en ny kakgömma framöver, men förhoppningsvis inte.

damit! :(

Faen också! Jag skulle aldrig kollat upp min BMI!!

Varför kollade jag upp det för? det var ju det dummaste!! Det var ju bara en självdestruktiv handling som inte leder till något annat än att jag vill gå och lägga mig under tänket för alltid. Någon som vill sitta barnvakt? jag hade nämligen tänkt att gå in i en dimma av apati. Nu mår jag typ lika bra som en bajskorv.

Jaha, det blir väl bara vatten idag då!

Inte har jag någon jävla bildkälla heller, men det skiter jag fullkomligt i för nu är jag sur!


Joo, jag ska självklart äta annat luft och vatten idag och det var bara ett självironsikt och dåligt skämt att jag tänkte gå in i apati. Men jag är sur och less på mig själv.

Ring mig inte! jag tänker inte svara!

Kvinnor och Semlor

När jag vaknade i morse hade jag inte en aning om vad det var för dag... inte en aning överhuvudtaget. Jag visste att karln min var ledig, att det var en vardag och att solen sken utomhus, that's it! Det kom senare till min kännedom att det var tisdag, internationella kvinnodagen och fettisdagen på en och samma gång! Inte vilken veckodag som helst alltså!

Fettisdagen brukar jag inte hålla koll på för jag är inte så förtjust i semlor. Internationella kvinnodagen brukar jag ha koll på men tydligen inte detta år.

Jag var iaf inne på SaraLovisas blogg och läste att hon ville ha semlor, det var så jag upptäcket att det var fettisdag, och sedan blev jag grattulerad av min sambo på internationella kvinnodagen. Slutligen hade dagen fallit på plats och mitt veckovill hade gått över till veckofokus.

Jag tog tjuren vid hornen och bad Sara Lovisa att hänga med mig en sväng på affären - då kunde hon ju inhandla sina semlor också! En lysande idé tyckte jag, för då fick jag chansen att glutta på deras lille Alfons också :)

Alfons med mamma Sara Lovisa. Vilka finingar alltså!


Han har blivit så stor den där Alfons - så stor och ändå så liten! Han lyckades sova nästintill hela tiden vi var på affären. Jag hade nästan glömt hur mycket småbebisar sover (typ alltid, förutom då man själv behöver sova).

Där gick vi med barnvagnarna, lille Alfons i ena vagnen ch matkassar i andra vagnen, i full fart att snacka om amningsbesvär och sömnlöshet - Då snubblar jag över mina egna fötter! Vagnen med matkassarna välter och mina knän skrubbas mot den sandade vägen. Guuu vicken tur att jag inte hade min lille grabb med mig! Även om jag faktiskt hade varit försiktigare om han hade legat däri, men hade jag snubblat sådär så hade han trillat ur tror jag.

Väl hemma fick jag krama på min lille plutt. Det var som att jag fick dåligt samvete trots att han inte hade varit med när vagnen tippade. Ja, huvva! mammahjärtat är outgrundligt märkligt i sina reaktioner. Dessutom hade jag saknat honom MASSOR under den korta tiden vi var ifrån varandra.


Jo, jag var även fabolous i håret! Hårsprayen från igår sitter som sten!! :D

Näe, det blev inga semlor för mig (och lika bra var väl det) men det blev en trevlig stund i kvinnligt sällskap dagen till ära!

Frisyrmåndag a la 1940

Idag övade jag på´att göra 40-tals frisyrer.. jag tror då att det är 40-talet då man satte upp håret såhär.

Jag hade tänkt att beskriva hur man går någon gång, men det finns inte tid för tillfället :( så vi får väl se ifall det blir av framöver. Håruppsättningen tog nästan en halv dag att göra - inte för att det är svårt! nej nej.. men jag har ju en liten grabb som går före allt annat här i världen :)

Såhär fantastic ser det ut när man bara har rullat upp hälften.


Man kan låta nackhåret vara och bara locka i topparna in mot nacken om man vill.

Sedan gav jag mig på att rulla upp resten av håret och det lär lite krångligare eftersom man blir trött i armarna och för att man inte ser vad man gör där bakom :P

Med upprullat hår i nacken blev det såhär iaf.


Jag får skriva mer om dessa fantastiska håruppsättningar någon annan gång.

Yo!

Helgsbesök och Sömnbrist

Tjohopps alla fina! (fula och fulsnygga räknas in där också; alla över en kam som man brukar säga).

Här hemma har det varit folk på besök ända sedan i fredags. Först kom lillgrabbens farmor och farmorsmor, sedan kom min lillasyster på besök, och slutligen kom mina föräldrar hit också. Så det har varit full rulle kan man säga!

Lillen tyckte att det var jättekul att bli ompysslad hela dagarna, åtminstone efter att han kommit över det värsta av blygheten i alla fall.

Lustigt.. han är inte ett dugg blyg för min syster. Undra just om det är för att vi ser lite lika ut och att våra röster är ganska lika?


Ovan; Jag ock sis i helgen
Men vi är nog mer lika på bilder där jag också är sminkad :P
typ som bilden här nedan...




Syrran höll på med nån LCHF-diet så det var då ett jäkla krångel att veta vad som skulle ätas. Jaa, alltså LCHF är väl inte sådär jättekrångligt, men hon är ju kräsen dessutom och äter typ bara bacon.

Grabben sitter förresten ganska bra nu, vilket i sin tur resulterar i att han knappt vill göra annat än att just sitta!


Mammas lille sötnöt! och majsbåge har kan på kinden också :D


Inatt sov grabben oroligt. Han brukar ju sova mer eller mindre oroligt, men denna gång var det av det värre slaget.  Jag tror minsann att han har sugit igång pattarna på mjölk igen på grund av all nattamning.  Jaja.. jag får ju vara hemma med honom om dagarna så sömnbrist är väl egentligen en baggis.

I Frankrike är man föräldraledigledig i 16 veckor.. det ni! Jag hade då inte fixat att ha en gråtunge på 8 månader och bo i Frankrike - det hade blivit in på hispan för mig! ;D

Näe nu börjar jag få huvudvärk. Over and out!

Sambons Favorit - Dagens Outfit

Morgonen den fjärde mars tittade mitt livs kärlek mig djupt i ögonen och med ett leende på läpparna sa han;

- Älskling, det där måste vara din finaste outfit. Som du kan bära upp gällevarehänget .. ja det är verkligen bedårande!

- Jahaaja, du tycker det?! Jo jag måste medge att jag faktist är ganska stolt över min känsla för stil!

...svarade jag utan en minsta tvekan över mig egna suveränitet.

Jag var så illa tvungen att fotografera min outfit för att ni ska få ta del av mig som modeikon.

Som ni kanske kan se så måste jag hålla upp mina flanellbrallor för att inte de ska sjunka ner till djuphavsnivå.

Nu  är  ni lyckosamma kära läsare! Jag hade nog inte vågat visa min mage om inte mina gravidbristningar hade hunnit blekna (strax efter förlossningen såg min "undermage" ut som om mississippideltat hade floder av rödvin). Men jag såg till att röra mig på bilden så att eventuella celluliter och bristningar skulle försvinna i ett blurr av ofokus.

Flanell-pyamasbrallorna har varit i min ägo sedan jag var tolv-tretton år. Trycket föreställer kaniner som håller i blå hjärtan.

Jorå, du ser rätt! fokuset ligger på bakrunden.

Skjortan har antingen tillhört min farmor, eller kanske min faster. Ertersom jag är för lat för att knäppa ihop knapparna så har jag istället knutit en slarvig (men ack så charmig) knut för att skyla pattarna.

Amnings-BHn som skymtas i u-rigningen är från Freya och det är den enda BHn som jag kan ha nu efter graviditeten. Det suger att behöva köpa dyröres BHar! Men vad ska man göra då det inte finns i min storlek på vanliga klädbutiker :(

Så gimme feedback! Vad tycks? Något för sommarens balkongståare, eller kanske en outfit passande för en grillkväll i glada vänners lag? Jag ser oändliga möjligheter!

Kalkylångest

Igår spenderade jag nästan hela dagen inne på försäkringskassans hemsida. Jag skulle räkna ut vad jag har för inkomst (föräldrapenning) detta år före skatt och det enda som står är hur många dagar föräldraledighet jag har tagit ut. På detta ska jag räkna ut en bruttoårsinkomst så att CSN får något att basera min återbetaling på.

Jag blev alldeles snurr i hjärnkontoret av alla siffror, procent, och dagar med olika ersättmimgsgrundanden så jag höll på att kaskadkräkas över tangentbordet.

- Nu får faktiskt försäkringskassan räkna ur det här åt mig annars lär jag få en hjärnblödning i sviterna av dyskalkylektisk förvirrelse!

Tyvärr missade jag F-kassans telefontid för jag var i full färd att sätta upp hyllor (nu igen!) och jag tappade tidsomdömet helt. Det får väl bli imorgon istället.

RSS 2.0

Följ min blogg med Bloglovin