Bebis bygger bo!
Nu har det verkligen varit jättejobbigt med humörsvägningarna. Under den senaste veckan har jag nog hunnit med hundratals konstiga tankar, varvat med sömn- och rastlöshet. Jag gråter och skrattar vart annat och överallt luktar det konstigt - inte nödvändigtvis äckligt alla gånger, men märkligt och lite fränt.
Jag hade läst om att en nyfödd bebis väljer bröst utifrån vilket som luktar godast. Det blev lite för mycket för min hjärna att smälta. Jag kände att bebisen antagligen inte skulle tycka om något bröst alls! Jag var säker på att bebisen skulle totaldissa mig!! Dessa tankar dök upp i samband med att jag härom dagen tyckte att mina bröst luktade konstigt... och antagligen - de luktar väl hormonstinn körtelutveckling skulle jag tro :S
I allafall så har vi börjat räkna in på vecka 16 och bebisen är (nu under veckans gång) mellan 11-14 cm lång!
Så här skriver de på Blimamma.se :
"Bebisen kan nu gripa med händerna, sparka och tillochmed göra kullerbyttor! Huvudet är nu upprätt och i ansiktet utvecklas muskler som gör att den redan kan grimasera, som att till exempel kisa, rynka pannan och öppna munnen."
Här får ni se en bild på min mage:
:D
Jag hade läst om att en nyfödd bebis väljer bröst utifrån vilket som luktar godast. Det blev lite för mycket för min hjärna att smälta. Jag kände att bebisen antagligen inte skulle tycka om något bröst alls! Jag var säker på att bebisen skulle totaldissa mig!! Dessa tankar dök upp i samband med att jag härom dagen tyckte att mina bröst luktade konstigt... och antagligen - de luktar väl hormonstinn körtelutveckling skulle jag tro :S
I allafall så har vi börjat räkna in på vecka 16 och bebisen är (nu under veckans gång) mellan 11-14 cm lång!
Så här skriver de på Blimamma.se :
"Bebisen kan nu gripa med händerna, sparka och tillochmed göra kullerbyttor! Huvudet är nu upprätt och i ansiktet utvecklas muskler som gör att den redan kan grimasera, som att till exempel kisa, rynka pannan och öppna munnen."
och så här ska den visst se ut i magen, typ:
Min livmoder är bakåtlutad, så bebben ligger nog lite närmre ryggraden än på bilden. Då livmodern har blivit tillräckligt tung så kommer den falla framåt och då blir jag tvärtjock!
Men jag tycker att den känns lite väl stor på den bilden. Om bebisen vore så stor redan så borde jag väl ha känt den röra på sig?!
Här får ni se en bild på min mage:
:D
Flams
Ibland måste man bara få flamsa bort sitt liv!
En av de mest fantastiska ting med mig är min förmåga att skratta åt mig själv. Jag bär min självironi stolt upp på mina axlar och skrattar mig lycklig åt att jag inte skäms över att ha barnasinnet kvar.
Jag är även oerhört tacksam över att få dela mitt liv med en person som älskar dessa sidor hos mig.
Sedan kanske det råkar vara så att min hjärtevän är allt för lik mig på detta vis för att kunna ha en objektiv syn på mitt flams.
Mycket göra.. knapp tid till roligt
Nu har vi haft opposition på uppsatserna och jag fick faktiskt skämmas lite... Jag känner mig faktiskt mycket sämre än de andra i klassen, men så har de ju inte en bebis i magen heller!
Imorgon börjar jag en ny kurs men jag har fortfarande ganska mycket kvar på uppsatsen från förra kursen :P Men jag har hört rykten om att denna kurs, som ska läsas nu, är ganska lättsam. Jag hoppas verkligen att det kommer att vara lätt för jag har inte mycket energi över just nu.
Härom dagen upptäckte jag att det luktade illa överallt! Redan för flera veckor sedan började jag att känna dofter som jag tidigare inte har känt men det har inte varit direkt äckliga dofter. Nu känner jag äckliga dofter som får mig att må illa. Jag känner även att det är fult överallt och att bebisen inte kommer att vilja bo med oss om det är så här fult i hemmet!! Jag vet att det antagligen är hormonerna som spökar men det känns ju verkligt just när jag känner det!
Min stackars sambo bjöd iväg mig på bio för att jag skulle få en paus från allt som jag tycket var så jobbigt. Vi såg på skräckfilm - det är alltid stärkande för en stressad själ. Jag tror att det har med adrenalinkicken att göra... det fungerar som ett luktsalt på mig.
Här kommer lite bilder från de senaste dagarna:
Imorgon börjar jag en ny kurs men jag har fortfarande ganska mycket kvar på uppsatsen från förra kursen :P Men jag har hört rykten om att denna kurs, som ska läsas nu, är ganska lättsam. Jag hoppas verkligen att det kommer att vara lätt för jag har inte mycket energi över just nu.
Härom dagen upptäckte jag att det luktade illa överallt! Redan för flera veckor sedan började jag att känna dofter som jag tidigare inte har känt men det har inte varit direkt äckliga dofter. Nu känner jag äckliga dofter som får mig att må illa. Jag känner även att det är fult överallt och att bebisen inte kommer att vilja bo med oss om det är så här fult i hemmet!! Jag vet att det antagligen är hormonerna som spökar men det känns ju verkligt just när jag känner det!
Min stackars sambo bjöd iväg mig på bio för att jag skulle få en paus från allt som jag tycket var så jobbigt. Vi såg på skräckfilm - det är alltid stärkande för en stressad själ. Jag tror att det har med adrenalinkicken att göra... det fungerar som ett luktsalt på mig.
Här kommer lite bilder från de senaste dagarna:
kan inte tänka klart!
Jag hade goda förhoppningar om att tidspressen skulle sätta eld i röven på mig så att jag kunde få klart min B-uppsats. Det var lättare sagt än gjort. Jag försöker verkligen arbeta, men jag kan ju inte tänka på något annat än att jag har en lite krumelur i magen!! Jag fattar inte att det ska gå att leva ett normalt liv på detta vis - hur gör alla andra då?! Hur tusan ska man kunna koncentrera sig? Hur ska man kunna arbeta överhuvudtaget?
Jag läste på någon internetsida för gravida där barnmorskorna (som skriver på sidan) tipsade om att stanna upp och tänka på barnet och sin graviditet ca 5 min om dagen. Är de alldeles från vettet? så de menar att 5 minuter om dagen skulle vara en rimlig gräns?!
De enda gångerna jag inte tänker på bebisen är när jag är dödstrött... eller förresten, jag tänker på den då också! Okej, men såhär då: den enda gången jag inte tänker på den det är när jag sover - då drömmer jag om den istället :P
Jag tycker att jag borde få bli sjukskriven för total hjärnförlamning... Gravös-hormonerna gör mig helt knäpp ju! Och här ska man gå i 6 månader med detta knäppskalle-syndrom... ja, jag tror inte att jag kommer att bli mindre knäpp heller - det är nog bara början ska ni se.
Jag läste på någon internetsida för gravida där barnmorskorna (som skriver på sidan) tipsade om att stanna upp och tänka på barnet och sin graviditet ca 5 min om dagen. Är de alldeles från vettet? så de menar att 5 minuter om dagen skulle vara en rimlig gräns?!
De enda gångerna jag inte tänker på bebisen är när jag är dödstrött... eller förresten, jag tänker på den då också! Okej, men såhär då: den enda gången jag inte tänker på den det är när jag sover - då drömmer jag om den istället :P
Jag tycker att jag borde få bli sjukskriven för total hjärnförlamning... Gravös-hormonerna gör mig helt knäpp ju! Och här ska man gå i 6 månader med detta knäppskalle-syndrom... ja, jag tror inte att jag kommer att bli mindre knäpp heller - det är nog bara början ska ni se.
Fröding min vän!
Gustaf Fröding. Den mannen kunde verkligen sätta ord på allt! han må ha varit sinnessjuk (enligt dåtidens mått) men han var ändå strålande genial.
ur Vad är sanning
... och visst är det så att ord och meningar som "ta min hand så hjälper jag dig upp..." kan vara som fågelsång för vissa, medan andra känner sig förnärmade och svaga inför en hjälpande hand. Och nog tar vi kanske för givet att ordet "hem" är associeras med trygghet och lugn. Men om vi tänker efter så förstår vi nog att detta trygga ord inte betyder trygghet för alla; för somliga kan det rent av betyda mardröm.
(Anledningen till att jag snöar in på ord på det sättet är för att jag håller på med min B-uppsats som handlar om kommunikation och samtal)
Ja, och slutligen vill jag bara delge ännu en av Frödings fantastiska poem, en av mina favoriter faktiskt. Jag vet inte vad den handlar om men jag finner den så otroligt vacker och samtidigt sorglig och skör.
Det borde varit stjärnor
ur Vad är sanning
Dock syns mig sällsamt, att det enda sanna
så uppenbart kan byta form och färg.
det som är sanning i Berlin och Jena,
är bara dåligt skämt i Heidelberg.
... och visst är det så att ord och meningar som "ta min hand så hjälper jag dig upp..." kan vara som fågelsång för vissa, medan andra känner sig förnärmade och svaga inför en hjälpande hand. Och nog tar vi kanske för givet att ordet "hem" är associeras med trygghet och lugn. Men om vi tänker efter så förstår vi nog att detta trygga ord inte betyder trygghet för alla; för somliga kan det rent av betyda mardröm.
(Anledningen till att jag snöar in på ord på det sättet är för att jag håller på med min B-uppsats som handlar om kommunikation och samtal)
Ja, och slutligen vill jag bara delge ännu en av Frödings fantastiska poem, en av mina favoriter faktiskt. Jag vet inte vad den handlar om men jag finner den så otroligt vacker och samtidigt sorglig och skör.
Det borde varit stjärnor
Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne
som länkar och spänne
och stråldiadem om ditt hår,
där silverljusa skira och svagt gyllne bleka
små strimmor sågos leka
likt strömmar, dem ett norrsken i kvällsrymden sår.
Din fot var späd och liten, din vrist var fin och spenslig,
din väg var så enslig,
och blygtförnäm och skygg var din gång,
du liknade de syner, som drömmarna väva,
de lysa och sväva,
och stjärnor de bära om hären till spång.
I skimret om din panna var sorgen och musiken,
men frusen och besviken
av toner, din visa på läpparne låg.
Din växt var full av gratie, men aldrig fick den följa
sitt väsen och bölja
med frigjort behag i var linjevåg.
Ditt huvud höll du lutat som säven för vinden,
och blek var du om kinden
som blekaste blomst som i skogsmon står,
men mörka som en kvällshimmel ögonen sågo
mot länder, som lågo
för fjärran och skumt för en blick som vår.
Och alltid jag förnam det förpinade ljuset,
det slocknande suset
av gudom, som dör i din blick, i din röst.
Du var mig som en sångmö, som blott vågar viska,
för sjuk bland de friska,
för vek bland de starka med vittvälvt bröst.
Jag tänkte: "Du är rik i att älska och svärma,
att fostra och värma
all skönhet, all kärlek, allt ljus i din själ.
Vad båtar dig din rikedom? — till skam skall den vändas
och trampas och skändas
som skogens viol av en stigmanshäl."
"I träldom och förnedring din rygg skall du kröka
som slav och som sköka
en gång för din kärleks och vekhets skull,
Ty det, som drömmer vackrast, och det, som blickar mildast,
brutalast och vildast
skall brytas mot jord och besudlas med mull."
Men kanske har det bättre och ädlare gått dig
— när människorna försmått dig,
kanhända hava peris beskyddat din gång.
För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen,
vid morgonen försvunnen,
jag minns dig som en stjärna, en saga en sång.
förändring
Tänkte bara lägga upp bilder som visar skillnaden som skett mellan vecka 5 (eller vecka 6) och vecka 13 :D
Jag vet att det inte är så stor skillnad och att det mesta nog beror på julmaten, men ändå!!
Ähh... nu när jag sitter och jämför så ser jag ju att det bara är brösten som ha blivit större :P Attans!
Men nu ska det börja att ta fart har jag hört. Förr när jag drog in magen så kunde jag suga in hela magen, men nu stannar det kvar en bula under naveln medan övre delen av magen sugs in... fascinerade :)
Det här inlägget är säkert jättetöntigt eftersom att ingen annan än jag kommer att se någon skillnad, därför avslutar jag härmed innan det blir ännu töntigare.
Jag vet att det inte är så stor skillnad och att det mesta nog beror på julmaten, men ändå!!
Ähh... nu när jag sitter och jämför så ser jag ju att det bara är brösten som ha blivit större :P Attans!
Men nu ska det börja att ta fart har jag hört. Förr när jag drog in magen så kunde jag suga in hela magen, men nu stannar det kvar en bula under naveln medan övre delen av magen sugs in... fascinerade :)
Det här inlägget är säkert jättetöntigt eftersom att ingen annan än jag kommer att se någon skillnad, därför avslutar jag härmed innan det blir ännu töntigare.
Jag = Klantarsle
Jag tänkte att jag skulle rensa i mitt "bildarkiv" inne i blogganvändaren... Ops! där försvann visst bilderna i de offentliga inläggen också :S Alltså, det skulle jag ju ha kunnat räkna ut, men jag tänkte inte så långt just då...
Ja, det är förklaringen till varför så många bilder är försvunna!
I alla fall så orkar jag inte lägga in nya bilder just nu... kanske jag tar bort några inlägg istället - de som inte "make sense" utan bilder.
Ja, det är förklaringen till varför så många bilder är försvunna!
Talgbollsbakande mitt i natten
Jag är en nattuggla igen. Det enklaste jag vet måste nog vara att vända på dygnet. Nu har jag i alla fall ägnat mitt nattuggleri med att baka ihop talgbollar till pippifåglarna.
Jag är en sådan människa som får lite halvtaskigt samvete av att kasta bort mat som inte riktigt är dåligt, men som jag inte vill äta... som t.ex. bröd som har blivit torrt. Dessutom hade jag nu kvar massor av kokosfett från julbaket... och hur ofta kommer det till användning innan nästa jul?! antagligen aldrig!!
Det är ganska lätt att göra bollarna själv. Gör så här:
* Smält kokosfett på låg värme.
* Rör ner nå gamla torr-brödbitar som du inte vill ha.
* Blanda i vetemjöl och styr runt det ordentligt. Ju mer du bearbetar desto bättre binder det ihop bollarna.
* Du kan blanda i något mer som fåglarna kan tänkas behöva, om du vill alltså. Jag rörde ned några hackade ärtskidor och lite fågelfrön. Allt som du blandar ned behöver inte vara torrt eftersom det ändå blir relativt nedkylt utomhus ändå = hållbarhet.
* Rör runt "degen" tills den har svalnat lite.
* Ta snören och knyt en stora knutar i ändarna (mindre risk för att bollen ska glida av) och placera knutarna i det som ska bli bollens inre.
* Krama degen runt knutarna, som om det vore en snöboll.
* Lägg in i kylen och låt stå några timmar.
Färdigt!
Inte en hemlighet längre...
Nä, nu har vi bestämt att dit inte ska vara en hemlighet längre!
klicka för större bild
Det var ett jäkla schå innan vi fick ett ordentligt svar... de billigare testen gav så svaga svar att jag tolkade det som negativt flera gånger - och vad tror man då... jo, att man har fått livmodercancer såklart!
Det var då en jääkla lättnad att det inte var några tumörer som satte stopp för mensen iaf ;)
Jag har nog haft alla symptom som går att få och det har varit ganska svårt att leva "normalt" eftersom hormonerna har slitit så mycket i mig. Nu börjar det bli lite bättre, men jag kan fortfarande må ganska knasigt ibland.
Symptom 1 Trött trött trött trött, nässelutslag och en känsla av PMS.
Ja, nu har jag säkert glömt något också. Men det börjar bli mycket bättre nu vid vecka 13 men det känns fortfarande ganska overkligt, men oerhört skoj såklart!
Ungefär så ska den väl se ut tror jag...
Detta är en bild av Lennart Nilsson och föreställer ett foster vid 12 veckor.
Det var ett jäkla schå innan vi fick ett ordentligt svar... de billigare testen gav så svaga svar att jag tolkade det som negativt flera gånger - och vad tror man då... jo, att man har fått livmodercancer såklart!
Det var då en jääkla lättnad att det inte var några tumörer som satte stopp för mensen iaf ;)
Jag har nog haft alla symptom som går att få och det har varit ganska svårt att leva "normalt" eftersom hormonerna har slitit så mycket i mig. Nu börjar det bli lite bättre, men jag kan fortfarande må ganska knasigt ibland.
Symptom 1 Trött trött trött trött, nässelutslag och en känsla av PMS.
Symptom 2 Myrkrypningar i livmoderregionen samt en liten nidblödning.
Symptom 3 Utebliven mens.
Symptom 4 Ont i brösten
Symptom 5 Oerhört känslig för kyla. Fryser hela tiden!
Symptom 6 Riktigt illamående som tog fart under vecka sju. Illamåendet lugnade ner sig under vecka elva.
Symptom 7 Världens långsammaste matsmältning :S
Symptom 8 Humörsvängningar som om de vore från helvetet sprunget... det vill säga ett djävulskt humör.
Ja, nu har jag säkert glömt något också. Men det börjar bli mycket bättre nu vid vecka 13 men det känns fortfarande ganska overkligt, men oerhört skoj såklart!
Ungefär så ska den väl se ut tror jag...
Detta är en bild av Lennart Nilsson och föreställer ett foster vid 12 veckor.
