Nej, oh nej. Inte blir jag förkyld inte...
Efter att jag tidigare klarat mig ganska bra från diverse sjukdomstillstånd, blev jag stursk och stor på mig. "Äh, jag blir typ aldrig sjuk, inte fysiskt i allafall. Det är min styrka här i livet." Men när jag som minst anade det kom något smygande för att bosätta sig i mina bihålor. Helvetet bryter lös och jag tycker oerhört synd om mig själv.
Det gäller att ta i trä.

I helgen ska jag läsa om filmanalys, det känns bra. Bättre det än gramatikhelvetet (som jag fortfarande har ångest över).

Nu börjar vintern smyga sig på och det känns verkligen. Tröttheten börjar ta vid och jag har redan börjat att gruva mig, det blir nog inte lätt i år :P Det blir inte alltid så illa, men jag kan oftast känna i förväg hur det kommer att bli. Nu ska vi naturligtvis inte tro det värsta; nej det gäller att ha en positiv framförhållning.

Det var länge sedan jag målade och jag saknar det så diaboliskt, men var finner man tid till en så pass tidskrävande sysselsättning? Jag har så många ideer men de blir aldrig som jag tänkt mig. Frustrerande.