det brinner i knutarna
Här i hyreshusområdet där vi bor har det länge varit lugnt, utifrån vår lilla familjs perspektiv det vill säga. Ibland vaknar jag tidigt på morgnarna av barn i intensiva lekar (vi har en lekplats utanför), och trots att jag har haft sovmorgon som jag gärna utnyttjat fullt ut så har jag inte störts av barnens tidiga morgonbus. Som vanligt är det rullning på hyresgästerna i området - folk flyttar in och folk flyttar ut, utan att omständigheterna direkt förändras speciellt mycket.
Augusti månad förändrades "lugna gatan" till något kan liknas med en "krigsstig" över en natt, eller åtminstone under en en månads tid. Plötsligt vaknar jag inte längre till barnskratt och lek, istället vaknar jag till barn som skriker könsord och svordomar ute på lekplatsen. Grannarnas barn skriker och gråter oftare än vad de skrattar (lyckligtvis är det inte dessa barn som skriker könsord) och när de blev alldeles för bråkiga så fick de sitta ute på balkongen och skrika. I sitt raseri kastar barnen saker och de bankar våldsamt på fönsterrutan till balkongdörren (vilket jag har full förståelse för, men det känns dumt att gå upp och säga till föräldrarna att sluta använda balkongen som "time out-hörna" för barnen). Vår trappuppgång har börjat lukta sopor och någon öppnade takfönstret, som enbart är till för ljusinsläpp, så att det började regna in på vår lägenhetsdörr. Dörren svullnade igen och blev trög att stänga och öppna, och nyligen har den gått tillbaks till sitt normala läge.
För någon vecka sedan ringde kvartersvärden och sa att lägenheten ovanför hade fått en vattenskada - de ville veta ifall vi såg någon skada i vårt tak. Vi hade inte märkt något ovanligt i taket så vi slapp renovering.
Sedan började renoveringen av lägenheten ovanför. Det nåste varit en stor vattenskada för det verkar renovera varenda rum! Väggarna skakar av slipande och sågande makinerier.
Inatt brann det i knutarna, bokstavligt talat. Det började med att det att luktade bränt och senare luktade det bränd plast. När jag upptäckte att det kom utifrån så gick jag ut för att kolla vad det var frågan om. Ute vid lekplatsen stod en skara med människor och tittade upp mot en balkong som stod i lågor, en lägenhet bort ifrån vårt hem. Ambulans och brandbil kom och brandbilen stannade på platsen hela natten, med sirenerna blinkande mitt utanför vårt sovrumsfönster. Morgonen därpå var jag trött, hade ont i kroppen och tom i hjärnan. En doft av bränd plast låg kvar i sovrummet, och jag var på dåligt humör.
Jag vill inte bli sur och less, men det är svårt att hålla sig på gott humör när det händer så mycket på ett och samma ställe och under så kort tid.
*djup och tung suck*
Recept: Spenat- och Avokadosoppa
Här kommer ett recept på en härligt grön och krämig soppa.
Koka upp 6-8 deciliter vatten (beroende på hur tjock du vill att soppan ska bli) och tillsätt grönsaksbuljong.
Mixa ihop:
* 1-2 vitlöksklyftor
* ca 1 deciliter skivad purjolök
* färsk basilika, ca 5-10 blad
* 1 msk grön pesto
* 2 st avokados
* 2-3 nävar färsk spenat
* 1-2 deciliter matlagningsyogurt (eller creme fraiche)
* en kopp av buljongvattnet
Mixa till en slät smet/sås. Häll ned detta i det uppkokade buljongvattnet.
Låt sjuda utan att den kokar.
Tillsätt sedan det som bäst passar din smak. Detta är heta tips på sådant som passar bra:
* Knarperstekt bacon
* Stekta kantareller
* Tärnade eller smulade fetaostbitar
* Sojabönor (förkokta eller från konserv - var noga med att skölja)
* Fint hackad chili
* Lite pressad citron
Jag hade i light-fetaost och sojabönor i min soppa :)
skräcken i mitt hjärta
Ikväll såg jag på skräckministeriet (svt 2) och i vanlig ordning fick jag en inspirationskick. Bara man säger orden skräck eller rysare kan jag känna ett fånigt leende växa fram på mina läppar. Skräck som konstform är gammal tradition och ju mer jag lär mig detta destå mer fascination väcker det inom mig.
Jag bara måste lägga in denna - en underbart vackert animerad kortfilm från 1953.
Det är berättelsen Det Skvallrande Hjärtat (eng. Tell Tale Heart) av Edgar Allan Poe. Det är en berättelse ur en förövares perspektiv.
En gång i tiden när jag sökte till Luleå Scenskola så använde jag denna berättelse i intagningsprovet. Jag gick vidare... sedan sket det sig :)
Jag skulle vilja blogga mer om den psykologi som brukar användas i avläsningar och analyser av klassisk skräcklitteratur och skräckfilm, men just nu tror jag inte att jag har energi till det.
Jag bara måste lägga in denna - en underbart vackert animerad kortfilm från 1953.
Det är berättelsen Det Skvallrande Hjärtat (eng. Tell Tale Heart) av Edgar Allan Poe. Det är en berättelse ur en förövares perspektiv.
En gång i tiden när jag sökte till Luleå Scenskola så använde jag denna berättelse i intagningsprovet. Jag gick vidare... sedan sket det sig :)
Jag skulle vilja blogga mer om den psykologi som brukar användas i avläsningar och analyser av klassisk skräcklitteratur och skräckfilm, men just nu tror jag inte att jag har energi till det.
Mina utomgalaktiska muffins
Idag bestämde jag mig för att baka muffins (som nuförtiden tydligen kallas för Cup Cakes) och jag bestämde mig för att ingenting skulle få gå fel. I vanliga fall så är jag en improvisatör utan dess like, men denna gång valde jag att baka efter recept. Jag sa högtidligt till mig själv: Nu jeävlar ska du inte slarva, inte höfta eller improvisera - följ receptet punkt till pricka! Men som man brukar säga om gamla hundar...
Första regelbrottet var att jag valde ögonmåttet istället för decilitermåttet, och så långt gick det ju bra. Nästa steg var att få i hallon och björnbär i smeten, så blev smeten gröngrå i färgen :P
Eftersom att jag inte ville färga toppingen med kemikalier så valde jag att färga den med osötad blåbärssopp-pulver istället. Ohejohå vad den toppingen blev lila!! Men det smakade ändå ganska okej :)
Slutligen så hade jag hittat ett pärlsocker som som var rödrosa/cerise (med jordgubbsmak) och jag strödde på lite på toppen... och så var det förstört! Det rosa pärlsockret smakade allt annat än jordgubb - Det smakade som ett kemilabb! Blääää!!
Så nu får man sitta och peta bort det rödrosa om man inte vill bli förgiftad :P
Om man är som man är, så blir det som det blir...
Höst och diskriminering i luften
Det börjar visst bli höst, jag såg det på löven härom dagen och kände det i luften. Inte för att det var särskilt kallt, snarare att luften förändras och börjar dofta förruttnelse. Luften stannar upp ett tag, efter att ha snurrat runt och varit busig hela sommaren (det känns som att åldras), och det är så skönt!
Jag älskar verkligen hösten. Ironiskt nog så är hösten även början på det mörka, orkeslösa och kalla som jag bävar för så förfärligt inför. Men innan vintern kommer så får man väl passa på att njuta.
Härom dagen blev jag och min sambo diskriminerade av en elektronikförsäljare - Han valde att hjälpa en mindre attraktiv man i 30 års åldern istället för oss - Jag blev supersur på försäljaren och besviken på mänskligheten (jag är faktiskt snart 30 också!!). Det är oftast det som är problemet, att allt faller för en händelse och att framtiden ser hopplös ut... ja inte för mig då, eftersom att jag är den enda vettiga, men alla andra (fördomsfulla, diskriminerande, oempatiska rötägg) kommer att göra världen till ett surt ställe att leva på. Huvva då!
I alla fall så gick mitt dåliga humör över ganska snabbt, och jag lyckades övertala mig själv att det var då inte mig det var fel på!
På kvällskvisten försökte jag måla en oljeskiss med Flisan (katten) som modell. Det gick väl sådär.. hon gillar inte att sitta stilla, särskilt inte att bli observerad och sitta stilla samtidigt.
Jo, som sagt så är den ju inte klar på långa vägar. Resten av tavlan får jag nog måla ur minnet :P
Been there, done that, got the T-shirt!
Härom dagen fick jag mitt studielån. Jag skämde bort mig själv med en ny top med schysst tryck.
'Nu kan jag säga "Been there, done that, got the T-shirt", vilket är lögn på två punkter av tre.
Jo, jag vet att jag har en halvdöd blick på denna bild, men jag tyckte att det var passande till temat ;)
För er som inte kan er skräckfilmskunskap så kan jag berätta;
Crystal Lake Camp på den plats där den blodiga historien från Fredag den 13e utspelar sig. Det är där Jason, killen i hockeymask, härjar!
Böja sked
Idag gjorde jag min första (seriösa) skedböjning.
Den blev ganska vacker tycker jag...
...inte för att skeden är så funktionabel längre, men jag funderar på att kanske göra en skulptur någon gång i framtiden. Efter några års träning så kanske jag har tillräckligt med obrukbara skedar som jag kan avända i en skulptur.
Eftersom att jag är nybörjare så tappar jag fokus ganska lätt när jag gör detta.
Det blir inte en sån där spiralböjning om jag stressar eller känner prestationsångest, då böjs den bara en gång och inget mer. Det är som om man ska hoppa över ett stup - om man börjar tveka på att man ska komma över då misslyckas man.
Okej, här är en kille som gör ungefär som jag gjorde, men man behöver inte se sådär löjligt seriös ut som han gör. Han böjer mycket snabbare än vad jag gör, men så är jag ju nybörjare också :)
