Grammatik, kusinbarn och personlighetskris.
Jag är ledsen att jag inte har skrivit på länge. Under den senaste tiden har jag haft fullt upp med att förstå den svenska grammatikens struktur. Det är sagt att grammatiken ska fungera som en bekrivning av det svenska språket, men för mig blir det bara mer och mer obegripligt. Jag har nog aldrig tidigare reflekterat över vilket komplext och klurigt språk vi talar. När man tror att man har fått kläm på en grammatisk regel, då kommer undantagen och förstör allt.
I vilket fall som helst har jag tagit ut dreadsen. Fråga mig inte varför,jag ångrar mig bittert. Numera känner jag mig som hen halv människa. Tänk hur viktig en assosear kan vara för ens karaktär och personlighet. Själsligen krympte jag säkert fem centimeter och gick genom en mindre personlghetskris det första dagarna.
Jag var på dop för ett tag sedan. Det var min kära kusin som skulle doppa sin dotter i Nämforsen, men forsen var avstängd. Det gick bra ändå och Lova (kusinbarnet) är världens sällaste. Hon luktar så gott uppe på huvudet och jag bar på henne nästan hela tiden. Det är nästan så att man längtar efter en egen :)
Lova , hennes nya leksak, och jag.
Kommentarer
Trackback