Samvetsmonstret.. eller något liknande
Detta är en "slumpad" bild, vilket betyder att jag har låtit färgerna flyta fritt och sedan låter jag linjerna leka sig fram till ett motiv. Det finns alltså inget förutbestämt och därför finns heller inga förväntningar som jag sedan kan bli besviken på. Det blir vad det blir helt enkelt.
I efterhand reflekterar jag oftast över vad det föreställer. Men motivets innebörd är dynamisk och förändras när tanken förändras - Alltså är inget hugget i sten!
Så vill jag se på det mesta som jag skapar: ständig process och konstant förändring, även om förändringen bara sker via beskådarens humör.
Jag minns inte riktigt vad jag tänkte när jag reflekterade äver den här bilden. Den känns lite serieteckning och det skulle inte förvåna mig om jag tecknade en del serier just då. Troligtvis föreställde bilden något sorts "inre monster" som äter upp Jaget - Ni vet.. som när ens dåliga samvete, ångest eller grubblerier äter upp en innifrån.
Näe, jag tecknar ganska sällan nu, oftast blir det bara små skisser i mina föreläsningsanteckningar.
sv: jaha! men den låter väldigt snygg fast du råkade missfärga den :D
Wow, snyggt!
sv: Det är nyan cat :D
Gud så vackert!!
Jag tycker som du, rött är en unisexfärg. Det är galet att han förknippas som en tjej bara för att han bär rött och har några lockar på huvudet som får falla fritt.
Speciellt personalen på förskolan som igentligen borde se förbi normer(som tydligen innefattar röd tröja, några lockar=snippa) Knäppt.
Din målning är riktigt snygg. Fick titta lite extra för att se vad det är du igentligen har målat. Grym!
På venedigbiennalen var jag och Frida överens om att Canadas paviljong påminde väldigt mycket om dina målningar.
Kör bildgoogle på Steven Shearer så kanske du håller med. Det är något med färgerna och attityden tror jag.
Leila: Jaa.. ganska lika i färgkombinationerna! Jag skulle rent av kunna ta mig friheten att påstå att Steven Shearer, likt som jag, hemsöks av en del Munch-influenser.
