Självporträtt med pärlspya

Vi hade som skoluppgift att göra ett självporträtt och då gjorde jag den här (med hjälp från Sara som fick rollen som en slags kreativ regissör och avtryckare).


I och med det fick jag idén till en hel serie av kräks-foton som jag kallar för ektoplasmaserien. Vi får väl se om jag lyckas slutföra den idén någon gång framöver.

Det finns en risk att det blir som konversationsantologin som jag hade tänkt att göra. Den har jag hållit på med i flera år nu :P

Jaja, den som lever får se.

Lite frånvarande eller? får det lov att vara en liten cup cake tills vidare?

Mendet är ju ni! vad roligt att se er igen!! Länge sen sist va?

Näee... vadå? Jag frånvarande?! hehehe.. det var som tusan, jag måste hamnat i ett tidsvakum eller nått.

Men här ska ni få se vad jag har pysslat med under tiden jag har varit borta. Ni ska åtminstonde få se vad jag har sysslat med den senaste veckan.

'

Jo, jag arbetar på en parafras till ett av Frida Kahlos självporträtt (som ni kan se här)

Den är inte klar ännu, det lite saker som ska justeras och så finns det några områden som är omålade ännu.

Det som lugnar nerver och samlar kraft

Nja, jag har väl inte mått särskilt bra den senaste veckan, därav frånvaron från bloggeriet.

Jag brukar inte vilja skriva när jag mår dåligt, för vad ska jag då skriva? Inget är väl särskilt verklighetsförankrat när vi kastat ankar mot instabila intryck av tillvaron!

Sedan vill jag inte att folk ska lägga sig i mitt mående när jag inte orkar med att förklara: Som om jag måste redogöra för andra om hur jag mår?! så inni hellvettet heller!! Jag kan ju knappt redogöra känslorna för egen del. Då skriver jag hellre är det känns lite bättre.

Jag har målat, målat och målat. Det enda som lugnar mina nerver (förutom att snusa på sonens huvud när han sover) är att måla. Eventuellt skulle en näve med tveksamma mediciner kunna ge liknande effekt, men det känns som sagt .. tveksamt :P

Här kommer bilder på målarprocessen i steg 1, 2 och 3:

Om ni klickar så får ni se dem större!

Nu tror jag att jag är klar med målningen. Men vi ser väl hur det blir i framtiden.

Samvetsmonstret.. eller något liknande

Okej, nu var det ett bra tag sedan som jag gjorde den här teckningen, men jag har inte lagt upp så mycket av mitt bildskapande (prestationsångest?!). Oftast resonerar jag på så vis att jag inte vill visa saker som jag inte är helt nöjd med. Nöjd blir jag ju aldrig så det är väl bara att släppa taget om de dumheterna.


Detta är en "slumpad" bild, vilket betyder att jag har låtit färgerna flyta fritt och sedan låter jag linjerna leka sig fram till ett motiv. Det finns alltså inget förutbestämt och därför finns heller inga förväntningar som jag sedan kan bli besviken på. Det blir vad det blir helt enkelt.

I efterhand reflekterar jag oftast över vad det föreställer. Men motivets innebörd är dynamisk och förändras när tanken förändras - Alltså är inget hugget i sten!

Så vill jag se på det mesta som jag skapar: ständig process och konstant förändring, även om förändringen bara sker via beskådarens humör.

Jag minns inte riktigt vad jag tänkte när jag reflekterade äver den här bilden. Den känns lite serieteckning och det skulle inte förvåna mig om jag tecknade en del serier just då. Troligtvis föreställde bilden något sorts "inre monster" som äter upp Jaget - Ni vet.. som när ens dåliga samvete, ångest eller grubblerier äter upp en innifrån.

Näe, jag tecknar ganska sällan nu, oftast blir det bara små skisser i mina föreläsningsanteckningar.

Målningar som ska fixas

Jag följer Saras exempel och försöker nu få tummen ur röven för att fixa till lite målningar.

Jag har inte målat på ett tag eftersom lillen tar upp all min tid, men nu när karln har haft sin helg så har han fått leka med lillen och (och hålla honom borta från färgtuberna) medan jag målar.

I stort sett alla mina målningar är bara färdiga till hälften. Det är svårt det där - Jag slits mellan känslan av att vilja måla över allt och behovet av att färdigställa dem och sätta punkt för en stilperiod som jag är på väg att lämna bakom mig.

Sedan är det där att sätta sitt namn på verken. Jag frågar mig alltid -Kan jag stå för det här? och kommer tyvärr oftast fram till att målningarna inte är redo att få representera mitt skapande.

Men inget blir bättre av att jag bara låter målningarna stå och samla damm!

Den här försöker jag fixa just nu..


och som ni ser har jag gjort en "fixarkarta" över vad jag ska göra. Nu ser jag även att det övre benet behöver få bort den ljusa randen på nederkant!  *suck*  Det tar aldrig slut!!

Efter det har jag bara 7-8st halvklara målningar till som jag borde ta mig an :S

what is she building out there?

Jorå, det kan jag berätta för er!

Jag är i full fart att fixa och trixa på balkongen (fortfarande) och min käre livskamrat ville så gärna släpa ut tvåsitssoffan dit ut, så igår ställde vi ut den. Vi får väl se hur lång tid det tar innan den blir sunkig :P


Sedan har en hel drös av döda blommor, gamla kartonger och löv har kastats i soporna, men det fanns en sak därute som jag inte hade hjärta att slänga.

Jag hade en gammal pinnstol som hade stått där på balkongen ett bra tag. Pinnstolen hade spruckit tvärsöver sitsen och även om jag hade lagat den så skulle den aldrig mer vara säker att sitta på. Där har den stått och fungerat som ett rangligt avlastningsbord sedan 2007.

Men nu blir det andra bullar! Pinnstilen har nämligen fått bli två fanatsiska hyllor istället.


Jag sågade av stolen på mitten utefter den spruckna sitsen. Tadaa!

Ugglan har jag satt fast med dubbelhäftande tejp och sedan gaffatejp på det. Det här är en av hyllorna. Den ska få tjäna som blomhylla i sommar tänkte jag.

Här nedan lägger jag upp några till bilder för de som är intresserad av att se i lite fler vinklar (klicka för att se större).


Jo, grannarna lär ju börja misstänka att det har slagit slint i skalleknoppen på mig.. eller så har de redan förstått sedan några år tillbaks  :S

Ta sommarmodet i egna händer!

Sedan jag skrev detta inlägg har jag förargat mig mer än vanligt över att det inte finns kläder som riktigt passar mig - Kupor är för trånga, midjor hamnar nere vid höftbenen, capribyxor blir vanliga byxor och vanliga byxor blir för långa! Jo jag antar att jag inte är ensam om dessa problem, för  även om måtten ser annorlunda på er ut så är det väl inte många som ligger inom ramarna för kroppsnormen.

Anyways, jag gick i alla fall till affären i stan som brukar ha underkläder och badkläder för lite "kurvigare" kroppar. Gissa vad som hände! Näe, jag kunde naturligtvis inte ha de där fina badkläderna :P Istället visade expediten mig en mängd andra bikinis och baddräkter som jag skulle kunna få på mig... alla var svarta eller i något klämmigt svart-vitt mösnter och allt i tantmode!! (har inget imot tantmode ifall det är stiligt, men det där var bara smaklöst).

Jag skulle kunnat börjat gråta när jag kom ut från affären, men jag kände mig mest arg, irriterad och bestämd..

- Nu jävlar ska jag ta sommarmodet i egna händer! Kan inte kläderna anpassa sig efter mig så får väl jag anpassa kläderna istället.

...och det var då jag bestämde mig för att sy mina egna strandkläder.

Jag började med att sy ett solliv i riktigt vintagestil. Jag har ritat av kupan ifrån en BH som jag redan kan ha (utefter sömmarna + sömsmån) sedan måttade jag ut resten på mig själv.

Nej, jag har inte strukit kjolen, men det är inte den ni ska titta på heller!


Jag har inte råd att köpa något baddräktstyg just nu så jag sydde denna av ett gammalt gardintyg som morsan hade hittat på secondhand. Den är inte riktigt klar ännu - axelbanden måste regleras och bredden uppe vid kuporna ska fixas. Annars är det väl typ såhär den kommer att se ut.

Jag tänkte kanske sy en kjol till eller shorts med hög midja i samma tyg, men jag får se om jag får tid. Jag ska ju sy en baddräkt också!

Ni kanske kan läsa mellan raderna att jag är mäkta stolt.
Jag kan inte fatta att jag bara fick ett G i syslöjd!!

Tillbringare i kontrapost

Skiss utifrån funderingarna jag hade i detta inlägg.


Brodyr


Inte för att jag är vidare bra på det...


.. men att brodera lugnar mina nerver.


Det är lika som med måleriet - Det skapar ett tunnelseende när allting omkring spretar åt olika håll.

Evighetsprojekt

Denna donna kommer nog aldrig att bli klar känns det som. Första gången som jag blev "klar" med denna målning var 2003, sedan dess har hon haft många olika utseenden.


Precis som mig, dig och alla andra så verkar hon förändras med tiden. Hon åldras, ändrar ansiktsuttryck och hennes vingar har bytts mot kvistar och gröna blad. Jag vet inte om hon någonsin kommer att sluta att förändras. Slutar någon någonsin att förändras? Kanske vi slutar förändras när vi dör, efter att vi blivit jord.

Kanske måste jag bränna upp henne för att kunna säga att hon har slutat att förändras. Kanske måste hon dö. Men inte ännu på ett tag.

konkurs

Självföraktet tvingar Jaget att plocka fram sin gamla konkursansökan...

Den här gjorde jag till ett serieblad på temat "Varför så Känslig?" och eftersom jag alltid har tyckt att den frågan är så dum... svaret är naturligtvis alltid detsamma:

Därför! därför att jag vill, för att jag kan, för att jag har rätt till att känna känslor. Därför att vi reagerar i interaktionen med övriga världen! Det behöver inte vara underligare än så.

Konsten; att avsluta sina projekt

Härom dagen tittade jag igenom kategorin Skapande eftersom jag inte har något som helst minne av vad jag har lagt in där. Det var inte mycket där inte! Åtminstone inte mycket i jämförelse med hur många tavlor som jag har lagrade längs väggarna.

Icke färdiga målningar uppstaplade i "ateljén"

Jag vet varför jag inte har lagt upp så mycket av mina målningar... de blir aldrig klara! och även om jag känner att de är okej så vill jag inte riktigt visa upp dem innan jag är helt nöjd. Helt nöjd blir man ju aldrig så det är bara att glömma!

Jag antar att jag bara måste bestämma mig när de ska vara klara och sedan gå vidare utan att blicka bakåt. Min uppgift framöver (då tid finns) färdigställa det jag är missnöjd med och sedan färdigförklara målningarna. Punkt! Så var det bestämt.

Bortskänkes!

Okej, nu är det så att jag är ganska less på att sitta på en massa gamla målningar som bara tar plats. Dessutom målar jag inte såhär längre så man kan säga att målningen är hyfsat inaktuell.


Jag kallar målningen för Drömmen och den är målad i intervaller mellan år 2003-2006. Det är akrylfärg i grundmålningen och oljefärg ovanpå.

Ok, så här ligger det alltså till:

* Jag skänker bort denna tavla i utbyte mot att den behandlas med varsamhet.
*Det är min önskan att den inte hamnar i något förråd eller i någon källare - den som tar den bör vilja ta hand om den.
* Om flera personer är intresserade så är det den som först kommer och hämtar tavlan som får ta den.
* Jag postar den om jag får porto i förhand (brukar ligga på ca 70 kr) utifall ingen kommer hit till Ume å och plockar den.

(nästa bild är senare inlagt)

Denna ska också bort. Den är inte uppspänd/upphäftad på någon ram så det får man fixa själv.
Målningen är av olja. Den kastas i soporna ifall den inte får något hem.
Klicka på bilden för att se i större format.

Målat

Idag målade jag på en av de "misslyckade" screentrycken som Jens hade tryckt på skolan. Det är ett porträtt på mig. Jag målade en på Jens också, men den är inte klar ännu.



Jag är egentligen inte vidare duktig på att måla med akvareller (vattenfärg), jag har inte den traditionella tekniken och är dålig på att spara ut vita områden. Antagligen beror det på att jag målar, som man i vanliga fall målar med olja, då man tar de vita områdena sist - då det blir det bakvänt och förvirrande med akvarell :P

Men eftersom att jag ändå bryter mot akvarellreglerna så kan jag likaväl fortsätta att improvisera; nu har jag blandat hejvilt med både akvarell, tusch och utspädd akrylfärg. Huvudsaken är att det känns givande tycker jag!

Att experimentera utanför de ansedda metoderna kan ibland vara oerhört frigörande och utvecklande för det egna uttrycket i konsten, men man måste vara beredd på att misslyckas lika många gånger som man lyckas. Men det är väl så man lär sig? Det så kallade "misslyckade" kan vara en avgörande punkt i lärandeprocessen - det är så vi lär oss utesluta de metoder som inte fungerar.

Ja, det var nog bara det jag ville säga :)

Tjao!


Slut på konstskoleåret :(

Det känns riktigt drygt att gå tillbaks till universitetsstudierna till hösten. Jag känner mig som en flodhäst på Nobelmiddag- ingen talar mitt språk (flodhästiska). Men jag antar att det måste göras :P Damit!

självporträtt                                                         våren 2009



Nya tavlor

Eller så värst nya är de väl inte. Men jag har inte kunnat fotografera dem fören nu. Målningarna är i akyl och är (än så länge) en triologi om kroppen och själen. Kanske blir de fler, kanske inte...


image15

image16

image17


Eftersom att delarav tavlorna är målade i metallicfärg reflekteras ljuset på bilderna. Sedna är jag ju ingen proffsfotograf eller :P

Syndarsång

Den här låten är alldeles rykande färsk. Inspelning kommer väl ske någon gång i höst (när min käre vän Mattias kommer tillbaks) då ska jag lägga upp den på myspace och länka härifrån. Håll ögonen öppna ;)

Syndarsång

Hade jag kunnat mygla
mig in på en båt någon dag
då hade jag packat min väska och dragit
för att finna mitt rätta jag

Så hade jag rest bort till Rio
eller kanske till Uzbekistan
sen hade jag löst ut min synd och min karma
och supit av bara fan

Och när jag sen supit mig redlös
på rom, likörer och mesk
då skulle gå på den svarta marknan
och köpa mig sju kilo fläsk


Ref.
............................

Hade jag inget att mista
då skulle jag varit bandit
ja hade jag inte haft samvete alls
då skulle jag varit en skit
.....................................


Och när jag sen klassats uslig
och som en ansvarslös charlatan
då hade jag slagit på stort och på brett
och sadlat om till pyroman

När jag sedan har brännt alla broar
och av Rom endast askan fanns kvar
då skulle jag spela ett parti sänka skepp
på världens alla sju hav

Ref.........................

Hade jag...
...............................

Och för att kunna finansiera
mitt liv i ett syndfullt behag
kröner jag mig själv till gangsterledare
för ett enväldigt storföretag

Och när jag sen syndat till dårskap
då skulle jag gå in pension
och som toppen på allt skriva insändare
med en grinig och orevlig ton


Ref..............................

Hade jag inget att mista
då skulle jag varit bandit
ja hade jag inte haft samvete alls
då skulle jag varit en skurk en lurk
en buse en bov ett dårhushjon
en riktig ärkeskit
.....................................




Ja, typ något sådant. Förändringar kan nog uppstå framöver.



En skam för Roms armé!

Detta är en sång som jag skrivit till singer/songwriterkursen som jag går i sommar.
Den handlar om att vara en fegskit :-)


En skam för Roms armé

Jag har en ihålig känsla av idioti
som befinner sig nånstans mellan hjärtat och själen
en osalig ängslan för myteri
för min kropp är mitt tempel och min hjärna ett fartyg
där jag gör en smärtsam entré
Jag är en skam skam skam
för Roms armé

Jag är feg feg feg
Jag har en dålig vana i att gömma mig
Jag är feg feg feg
i rädslan att alla andra skall dömma mig
Jag törs inte gå på café
dessutom bär jag en ful tupé
Jag är en skam skam skam
för Roms armé

Kör:
Gå och dränk dig i en damm
eller begrav dig i makadam
Vi vill aldrig se dig mer
du är en skam för Roms armé


Jag är blyg blyg blyg
En jävla fegskit helt utan stake
I smyg smyg smyg
gör jag det mesta för att slippa bli sedd
Jag vill ej bli konfronterad
Nej det är inte någon idé
Jag är en skam skam skam
för Roms armé

Jag önskar att jag vore modig
då skulle jag göra succé
Men jag har ingen stabil grund att stå på
för benen är som av gelé
Jag är en skam skam skam
för Roms armé

RSS 2.0

Följ min blogg med Bloglovin