Örngott = ett Öronbehag
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg där jag funderade äver det vackra ordet tillbringare (inlägget hittar ni här) och då kommenterade min mor med frågan om vad ordet örngott kan betyda.
Jag kollade upp det hos Svenska Språknämden/Språkrådet och precis som jag misstänkte härstammar ordet från vårt fornnordiska språk.
Örn - genitiv plural för öra.
Örngott betyder alltså Öronbehag.
Jag kollade upp det hos Svenska Språknämden/Språkrådet och precis som jag misstänkte härstammar ordet från vårt fornnordiska språk.
Örn - genitiv plural för öra.
Gott - ett efterled av det försvunna ordet gatt som betyder behag.
Örngott betyder alltså Öronbehag.
Ja då vet ni det också! :D
Kommentarer
Postat av: VelourVenus i egen högfärdig person
Nu när jag tänker efter så undrar jag ifall ordet "gatt" verkligen är försvunnet..
Dialektala "jag gatt ringa henne" skulle ju kunna översättas "jag behagade ringa henne"
eller?
Postat av: Elisabeth
"Gatt" brukar vi använda som "var tvungen".
Postat av: Teresa
hmm.. mjaa, det är väl inte samma "gatt" då :P
Trackback
