Dessvärre var han svårt skadad i benet. Han hade ett stort sår som han antagligen hade haft ganska länge eftersom det var fullt av mask i såret. Masken hade ätit rent kring benpipan som såg torr och avgnagt ut... näe precis, det var ingen trevlig syn. Men han verkade inte känna av sitt ben alls! Det hängde som om det inte hade tillhört kattens kropp, löst hängande som om det hade gått ur led. Resten av katten var hel, men han var mager, skakig och hängig.

När han fick vatten och vila syntes det att han var medtagen, huvudet började vissna och ögonen såg febriga ut. Han hade antagligen en infektion i kroppen ifrån såret och vi konstaterade att han bara skulle lida ifall vi höll honom vid liv för att kunna ta honom till en veterinär som bara skulle avliva honom i vilket fall som helst. Farsan ringde en kille i grannskapet som hade gevär, han kom och gav den lille katten ett nackskott. Katten dog direkt utan några som helst nervryckningar.   

Huvva, det svider i hjärtat när jag tänker på hur ensam, hungrig och sjuk den katten måste ha varit därute vid vägen. Tillsynes på såret så måste det varit åtminstonde 4 dagar gammalt, kanske en vecka.

Den natten satt vi uppe länge och funderade över hur det kom sig att en liten kattunge, knappt gammal nog att flytta hemmifrån, kunde befinna sig därute vid vägen där ingen bor. Ingen av oss kunde sova, istället drack vi vin och tänkte på den olycksdrabbade lille krabaten.