Bulldosern i mitt inre

Årets balkongstädning kom lite senare än vanligt i år. Mycket beroende på tidsbrist och hjälplöshet. Eller typ frånvaron av hjälp kanske man ska säga.
Min partner hade lovat att han skulle flytta på sin "dricka-öl-och-filosofera-soffa" som han ställde ut på balkongen förra året, men det har han inte gjort.
Då kom bulldosern fram ur mitt inre och började att lemlästa den gamla pollenindränkta tvåsitssoffan. Åhejåhå, det bar av med en rasande fart!
Jag hittade ett halvbyggt getingbo, en skalbagge och en massa spindelnät i soffan.

Såja, nu är det ju bara att bära iväg bit för bit. Inte behövs det någon hjälp här inte! Jag fixar biffen själv, sådeså!!

Det som göms i snö... eller Urskogen

Det är svårt att sätta ord på upplevelser som denna. Varje år sker ändå detsamma och med en lätt chockartad förvåning låter jag sanningen träda fram i dagsljus.

Publiken blir oftast förvirrade, ibland helt utan förståelse, för det är svårt att skilja mellan preformance och ställningstagande. Eller är det lathet och ignorans som det handlar om?

Men oftast betraktar publiken utan frågor. Kanske för att de läsa i min sänkta blick att det inte finns några svar att ge. För vad ska jag svara? -Näe, jag glömde liksom bort att mina ben existerade. Vinterhalvåret är ju så beklämmande beklätt, så hur skulle jag kunnat veta... och så rycker jag lite på axlarna i akompanjemang till mitt nervösa skratt.

I och med att temperaturen stiger så faller vinterpaltorna av. Det är då som den urskog jag odlat sedan september förra året visar sig vara något alldeles speciellt.

För övrigt påminner mina fötter om en gammal murken eka i vilken man skulle få stickor i baken av. Ifall man satte sig i den d.v.s.  Årorna är dessutom spruckna och det växer lite alger längs med paddelkanten.

Neröver, dra åt skogen och ut på nyhaglad åker

Där står vi: Mamman och barnet på nyhaglad åker i en ångermanländsk by. Ja, det hade nyligen haglat små vita bollar från skyn. Men här tittade äntligen solen fram emellanåt, när inte molnen var i vägen d.v.s.

Snön låg kvar på några ställen, men nu har snöfläckarna förhoppningsvis smält (eller regnat) bort.

Lillen var lite sur på mig när bilden togs. Han hade andra planer än att tvingas lyssna på sin mamma.

Pelargon i bönburk

Jo nu börjar jag rusta upp för sommarbalkongen ;)  Åtta stycken pelargoner för 150 spänn kändes som ett klipp!

pelargon i bönburk

Men än kan de inte vistas ute. Det blev till att placera ut dem på alla platser som kunde tänkas fungera som ett hem för en blommande växt. Den invändigt sönderrostade bönburken fick äntligen komma till nytta.

1a maj på stan med familjen

Jo, jag är ganska stolt över att vi lyckades samla ihop oss för en första-maj-utflykt ner på stan. Nog är det lättare sagt än gjort när man är två stresskänsliga virrpannor som har en mycket en envis 1½ åring (som alltid vill gå i motsatt håll från sina föräldrar).

Grabben åkte sitt nya vrålåk. Njee, han sprang helst omkring i folkmassorna, men ibland fick vi honom att hålla sig nöjd i vagnen. Så länge den rörde sig iaf.

Jag kände mig lite ljuskänslig. Bihåleinflammationen gör att det värker bakom ögonen och kindbenen. Men med solglasögon på och en näve värktabletter fixar man allt! ;P

Jag spillde för övrigt kaffe på mig själv tre gånger under dagen. Ja, jag blir så förväntansfull över att få dricka kaffe att jag vinklar koppen innan jag har fått den mot munnen.

Fanorna var som vanligt röda.. vissa rödsvarta fanns det visst också, samt en med en upp- och nedvänd haj.

Solen var strålande.

The slaskmonster must die!!

Nu har jag laddat, tagit mod till mig och mitt förnuft till fånga. Jag har dragit ut på det allt för länge.

Slaskmonstret skall döden dö! Jag skola begrava det vedervärdiga äcklet i soprummet. Dess odör skall aldrig mer störa min annars så lyckliga tillvaro.


Det är jag mot den och den mot mig. Nu eller aldrig!

Årets besök på blåkulla


På skärtorstagen var det kalas!


Jag befann mig i ett inferno av sockersynder (som jag tyvärr inte har recepten på).


Aprilväder

Lagom till första april kom ovädret.


Den stående repliken för den dagen blev "äre ett skämt eller?"

Nu har det börjat att tina upp igen. Tack och lov. Prisa den nyss solkyssta asfalten! Ack så ljuvligt att få småsten i skorna, ty då vet man att våren är kommen!

Vår i vårt kök

Jag lyxade till det lite och köpte en bukett tulpaner till mig själv :)

...och en bedårande hortensia

Så här fint blev det!
och under hortensian ställde jag...

... de ljuvligaste skorna i världen.

Nu får inte skorna stå på sin plats vidare länge eftersom lillen älskar att gå i dem. Och så togs dessa foton tidigare i veckan, idag är vårkänslorna bokstavligen bortblåsta nu när snöovädret drar över norrland :P

ja just det...

Jag har visst en blogg sägs det... :D


Och det som göms i snö kommer upp när det blir tö - det gäller även mina piggare och gladare sidor ;)

Jag har lite blider som jag kommer att lägga upp framöver. Jag har tagit mycket bilder under tiden jag har varit borta. Jag har nämligen haft fotokurs på skolan.

morgonmiserabel klagosång som inte duger något till

Vid frukostbordet kände jag hur verkligheten var närvarande. Närvarande i sin yttersta form.

Den var ganska oglamorös, trött och lite slapp i sömmarna.

Bättre än så blir det inte då man var uppe allt för länge, för att sedan tvingas göra morgon på tok för tidigt då grabben vill gå upp i ottan.


Jag drog upp kameran med förhoppningen att jag skulle lyckas fånga verkligheten på bild. Jag blev dock förvånad då bilderna inte alls speglade den white trash-morgonmisär som jag hade trott.

Och Sara var med mig.


Se så hennes sköna anlete strålar mot oss! detta trots att även hon påstod sig känna av verklighetens fula vindars blåst.

Den enda som inte tycktes stämma in i vårt lågmälda zombitillstånd var min son som var i full gång med sina experiment. Det kan tänkas att Saras lille grabb också hade hängt på i de vilda utforskandet av kastrullandet, men han var och hälsade på sin mormor för tillfället :)


De enastående experimenten gav ett lyckat resultat. Han fick båda zombiemammorna att skratta :D

Låt oss bestiga frestelsernas berg

Idag samlades lågkolhydratplättarnas intresseförening för att hänge sig åt skamlöst plättmumsande.



Sara är en fantastiskt bra plättkock faktiskt


Mumsfilibabba!

Spegel, spegel på väggen där, så pråligt vacker du är!

Denna spegel fick jag i julklapp av min kära mor.


Fantastisk i hela sin pråliga uppenbarelse, inte sant?!

Man blir dessutom fullkomligt skev i spegeln eftersom spegelglaset är gammalt och ojämt. En lite uppkäftig paradox kan jag tycka: Ting som inte helt uppfyller sitt syfte. Ting som bara är i sin fulla glans och blir alldeles onödiga.


Förutom det skeva spegelglaset tycker jag allra bäst om den huvudlösa figuren uppe i hörnet. Nog kan vi tycka att det är synd att den är trasig, men jag tänker mig att gubben blev giljotinerad under franska revolutionen, och så simsalabim! då blev det hela så mycket mer intressant.

Det nya året och den nya apokalopsen


-Älskling, jag är så glad att vi har överlevt apo..apoka.. apokalypsem 2011 tillsammas!

-Apokalypsen är ju nu i år 2012...

-Jahaa.. Då är jag i sånna fall glad att jag ska få uppleva apokal..apok..apokalopsen 2012 tillsammans med dig.

-Jo, apokalopsen kan vi definitivt uppleva tillsammans!


Julaftonsmorgonen

Lillen var på busbra humör.


Solen hade gått upp och var just på väg ner igen.


Julaftonsmorgon... har ni förresten tänkt på vilket motsägelsefullt ord det är?! Att ha orden afton och morgon i en sammansättning gör mig lagom frustrerad. Jag vet liksom inte ifall jag vill gilla det eller tycka illa om det.

Nåväl. Vi hade en vacker julaftonsmorgon :)

Julklappen som sved

Tillåt mig presentera den julklapp som sved mest att ge bort detta år...


Ett gammalt magdeburgerspel.

Jag övervägde starkt att behålla det själv. Ack, ack.. vad är väl en bal på slottet! :P


Jag skulle gissa på att det tillverkades någon gång i början av 1900-talet. Kolla in de ljuva knapparna!

Numer är det min käre storebror som är den lycklige ägaren :)

Veckan före dopparedan

Egentligen skulle jag behöva plugga denna vecka, men det är så mycket som måste göras innan julafton så jag vet inte riktigt hur allt ska gå ihop.

Idag upptäckte jag att lillens blöjor snart är slut. Likaså är kattens mat snart slut och hon behöver ett speciellt foder som jag inte kan handla på vanliga affärer. Inga paket är inslagna och en tredjedel är inte inhandlade ännu. Jag har även råkat spärra mina inloggningsuppgifter till internetbanken :P så det måste jag fixa.

Sedan skulle det väl vara skönt med rena golv nu vid juletid, men det får bli ett projekt att ta sig för ifall det dyker upp tidslucka där existensen inte känns lika ihoppressad ;)

Varför blir det så? Varje jul säger jag till mig själv att nästa ska bli opretentiös och lugn - Ändå blir det samma sak varenda gång! Jag antar att jag inte är något unikum i sammanhanget, att det är så här för det flesta.

Idag ska jag iaf ner på stan och se ifall jag hittar de sista julklapparna. Kanske hänger grannfrun på för att göra mig sällskap i folkvimlet och förvirringen.

Blahåjj... men julcypressen is the shit!

Tyvärr finns det inte så mycket tid för blogg. All hjärnkapacitet som inneffattar någon form av formulering i text samlas vid mitt examensarbete. Om någon, mot all förmodan, skulle vara intresserad av att höra vad det är jag skriver om så är det bara att hojta till.

Men jag kan bjuda på en bild av hemmets julpyntade cypress (istället för julgran).


Jo, vi kan liksom inte ha någon vanlig julgran eftersom lillen är som en ångvält - Hänsynslöst vältrar han sig över saker han tycker är fint. Denna kan han inte riktigt vältra sig över eftersom den är lagom stor för att stå uppe på en bänk.

morgonstund

En mysig morgon med en smått gnällig unge.


Tyvärr missade vi Julkalendern i morse. Det får bli till att se julkalendern ikväll istället, det går ju bra det med.

Apropå missade TV-program:

Jag missade även Jul med Ernst igår! Skam på torra land ifall jag får säga det själv!! :P Men jag såg minsann Leilas Söta Jul, men det är inte riktigt samma sak som Ernst :(  Jag menar, Ernst är ju ändå Ernst.. han är liksom inte ersättningsbar med någon annan. Jaja, det går säkert i repris!

När mirakel inträffar

Tänka sig! När man minst sagt går och deppar över att alla tights har fått hål i sömmarna mellan benen, då händer det...

Där i garderoben finner jag ett par oanvända tights som jag köpte på höstrean för en tjuga. Naturligtvis hade jag glömt bort dem, men just nu när jag höll på att avlida i "hela-tights-brist" så finner jag dem!

Fanstastiskt!

Tidigare inlägg
RSS 2.0

Följ min blogg med Bloglovin