en östrogenstinn dag
Mjaa.. nu kan man börja undra o
m jag inte har fått något extra stort påslag av hormoner på sistone. Ännu en emotionellt instabil dag!
Det började med att jag hade sovit dåligt för halsbrännan och för att jag hade så ont i fogarna och höfterna. Jag hade även glömt att ta min medicin så jag var lite skakis när jag vaknade (jo, det är dags att sluta helt med medisinen nu, men det är lättare sagt än gjort) och kl. 14.00 blev jag väckt av min käre karl som tyckte att det var dags för mig att äta något. Han frågade mig om jag mådde bättre idag och allt jag kunde känna var min yrvakenhet som tumlade runt i skallen, så jag svarade att det var bra!
Min bättre hälft tyckte att vi skulle äta nere på stan eftersom "..Vi måste passa på att umgås bara vi två, för det har barnmorskorna sagt" och jag sa bara "Öhhhhh jaaa det blir bra.." för att sedan fortsätta stirra tomt in i väggen.
Nere på stan var jag först på så bra humör, jag tänkte på hur fort tiden hade gått och hur fin liten familj vi kommer att bli. Men sedan när det var dags att gå ifrån bordet så kom jag inte förbi! det såg ju ut som att jag skulle kunna trycka mig mellan stolarna men det gick inte för magen var mycket större än vad jag hade föreställt mig!! Så jag fick säga åt en tjej som satt på ena stolen att hon måste kliva upp och släppa förbi mig. "Jag är lite för tjock..." sa jag och var grymt generad. Sedan när jag kommit en bit därifrån började jag att gråta.. såklart. Jag blev så upprörd över att jag inte bara kände mig klumpig och rultande, jag tvingas dessutom be omgivningen anpassa sig efter mig! Usch vad jag skämdes!!
Jag vet ju egentligen att det inte är något att skämmas för men just då var det verkligen superjobbigt och upprördheten tog mig så pass på krafterna att jag fick blodtrycksfall och fick svårt att andas.
Det började med att jag hade sovit dåligt för halsbrännan och för att jag hade så ont i fogarna och höfterna. Jag hade även glömt att ta min medicin så jag var lite skakis när jag vaknade (jo, det är dags att sluta helt med medisinen nu, men det är lättare sagt än gjort) och kl. 14.00 blev jag väckt av min käre karl som tyckte att det var dags för mig att äta något. Han frågade mig om jag mådde bättre idag och allt jag kunde känna var min yrvakenhet som tumlade runt i skallen, så jag svarade att det var bra!
Min bättre hälft tyckte att vi skulle äta nere på stan eftersom "..Vi måste passa på att umgås bara vi två, för det har barnmorskorna sagt" och jag sa bara "Öhhhhh jaaa det blir bra.." för att sedan fortsätta stirra tomt in i väggen.
Nere på stan var jag först på så bra humör, jag tänkte på hur fort tiden hade gått och hur fin liten familj vi kommer att bli. Men sedan när det var dags att gå ifrån bordet så kom jag inte förbi! det såg ju ut som att jag skulle kunna trycka mig mellan stolarna men det gick inte för magen var mycket större än vad jag hade föreställt mig!! Så jag fick säga åt en tjej som satt på ena stolen att hon måste kliva upp och släppa förbi mig. "Jag är lite för tjock..." sa jag och var grymt generad. Sedan när jag kommit en bit därifrån började jag att gråta.. såklart. Jag blev så upprörd över att jag inte bara kände mig klumpig och rultande, jag tvingas dessutom be omgivningen anpassa sig efter mig! Usch vad jag skämdes!!
Jag vet ju egentligen att det inte är något att skämmas för men just då var det verkligen superjobbigt och upprördheten tog mig så pass på krafterna att jag fick blodtrycksfall och fick svårt att andas.
Kommentarer
Postat av: VelourVenus i egen högfärdig person
... men alltså nu är det bättre juh
Postat av: Christine Andersson
Underbara bilder till ett litet " tragikomiskt "inlägg :)
Jag hoppas innerligt att den här dagen kommer att kännas fullkomlig....3:e dagen gillt.
Postat av: saralovisa
hahaha men ååååh lilla vän! Din stackare, klart att du är tjock nu! Det är din rätt som gravid att vara tjock, omgivningen ska faktiskt bara flytta sig ur vägen!
:)
Helt underbara bilder Teresa! Helt underbart!
Det är inte lätt när man är gravid och hormonell!
Postat av: Felix Vincent
Hahahaha! XD Du kan ju glädja dig är att jag nästan ligger dubbelvikt på golvet över denna underbara historia. Så nedrans roligt att jag inte vet vad! :D
Postat av: inteutanmindotter
Känner såååå väl igen denna halsbränna som göra att man vaknar! =( Men, den går över!! WooHoo!!!
Stärkande Kramar!
Trackback
