Jag berättade om allt som hade hänt de senaste 2 ½ veckorna: om värkar, slemproppar och cevixblödningar. Så klämde hon på magen och på bebisens huvud och sa  -Jag är ganska säker på att den här kommer innan helgen (!!!)

Hur tusan kan hon veta det?! Jag vågar inte hoppas på det. Lillskrutt-ungen inte har kommit tidigare då jag känt såhär, så vad är skillnaden nu då?!

Näe vi vågar som sagt inte hoppas på hennes ord och försöker ta det hela med en nypa salt (så gott det går iaf). Men det kan inte hjälpas att jag ändå blir ännu mer rastlös. Just nu finns det trehundratusenmiljoner saker som jag vill få gjort innan bebisen kommer, men värken och yrseln hindrar mig från det mesta. Jag får nog ta och gilla läget på ha-allt-klart-fronten.

I övrigt spenderas tiden just nu med att sysselsätta sig lagom mycket - Inte för mycket, för tungt eller för stressigt, men tillräckligt för att inte behöva avlida av längtan.

Följande saker har gjorts den senaste veckan:

#1 Mata igelkottarna

#2 Långsamma men avstressande promenader

#3 Titta på film

#4 Torka av golvlisterna från damm

#5 Göra folk fula i photoshop

#6 Vika bebisens kläder (för femtielfte gången)

#7 Klippa bort kluvna hårtoppar, en och en i taget

#8 Mysa på balkongen med Flisan

Ja, vi får väl se hur det går... jag tror inte att det blir någon bebis som kommer ut innan helgen iaf. Kanske på söndag eller måndag.. eller den 13e som det var uträknat ;)