Ett måste?

Det har inte varit ofta inte som "måsten" verligen är riktiga måsten under det senaste halvåret. Alltså, när jag säger att jag måste diska, då måste jag ju inte på riktigt egentligen.

Nu måste jag därimot ta tag i en restuppgift som har legat kvar sedan förra året för annars får jag inte plugga till hösten.

Här ska ni få läsa något fantastiskt intressant och roligt :P

En egenkontrollerad yrkesetik innebär att yrkesgruppen har utformat etiska riktlinjer, principer och regler för hur yrket skall utövas. Denna yrkesetik finns nedskriven och är känd för utövarna. Den etiska standarden upprätthålls och efterföljs genom att den kontrolleras av ett etiskt råd, en nämnd, eller någonting liknande och kan användas av medlemmarna för rådgivning när det kommer till etiska frågor. Men det är också på så vis att klienter och kollegor skall kunna anmäla utövare till nämnden ifall de bryter mot de etiska principerna. Till detta finns också kopplat ett system som innebär att man kan vidta åtgärder mot en person som bryter de etiska principerna.


Visst låter det spännande...NOT!!

Jo, jag vet att det är en barnsligt negativ inställning som jag har, men jag vill verkligen inte göra denna uppgift.

Anledningen att jag inte gjorde den i första hand var att jag blev så förargad över att det enbart var en "kontrolluppgift" för att se att vi läste böckerna. Inget som helst utrymme fanns för egna reflektioner! Då blir jag tvärsimot och på dåligt humör, ja rent av nedstämd! Det känns som att man inte har förtroendet från sin utbildning att tycka och tänka själv. Istället för att bli inspirerad ska man ska bli kontrollerad genom något sorts referat, lagom kort för att enbart få plats med faktan och inget utrymme för diskussion eller reflektion.

Uppgifter är bra! Men en uppgift ska vara utvecklande, inte kontrollerande och fängslande i sina ramar.

Påminn mig om att aldrig ge kontrolluppgifter till mina elever! Har jag någonsin gjort det, förlåt mig då, för det är det mest icke-inspirerande sättet man kan lära ut på.

Såja. Nu har jag fått ut det värsta av mina frustrationer. Nu ska jag ta tag i det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

Följ min blogg med Bloglovin