Barfotasprinter i varm sommardag för min allra käraste systers skull

Jag tänkte skriva om en händelse som inträffade då jag var hemma i föräldrahemmet när min lillasyster tog studenten.

Det var helgen efter att syrran hade avverkat studentfirandet. Min syster skulle till en vän som hon inte skulle få träffa på ett bra tag framöver. Som avskedspresent hade hon ramat in ett fotografi på henne själv och vännen i balutstyrslarna. Det var jättefint och hon hade lagt ner möda och omsorg på fotoredigering och inramning.

Så var det dags för henne att springa iväg för att ta bussen som går in mot stan (mina föräldrar bor ute på vischan). Vägen ner till busshållplatsen är väl ca 500 meter enkelväg, först nedför en kostig och sedan utmed en stenig landsväg.

Syrran kom sig iväg i god tid, men hon glömde presenten som hon skulle ge till kompisen vilket jag upptäckte någon minut innan bussen skulle gå.

Vad gör man inte inte för sin allra käraste lillasyster? Jag greppade tag i det inramade fotografiet och började springa ner till busshållplatsen.

Jag var så inne i min uppgift att jag helt glömde bort att jag var barfota, BH-lös och att mina shorts var alldeles för stora (eftersom att rumpan har försvunnit efter graviditeten).

Så när jag sprang där med mina bara fötter och med pattarna slängandes och hängandes åt alla håll så kunde jag samtidigt känna hur shortsen sakta gled ner till ett gällivarehäng utan dess like!

Om jag fick ont i fötterna av att springa på en stenig landsväg? Näe, jag tänkte nog bara på att brösten svängde med hela sin tygnd ner mot naveln och att jag visade halva rumpan.. och att jag skulle hinna ner innan syrran åkte med bussen såklart!

Jorå, jag hann i tid. Sedan löpte jag tillbaks samma väg igen.

UNDERBARA MÄNNISKA!!!! guuu vad jag saknar dej!!!!



många kramar <3

Du är rolig du, Teresa. länge sen vi sågs!

ha ha ha ha! jag kan bara tänka mig hur du såg ut! hade "lööövat" att se det!!!

kram på dig! =)

Åh darling, får jag sno den här bilden och länka till dig? Uppmana folk att läsa humor?



Åh hälsa blommorna från mig!

Haha, underbar historia och sicken illustration sen! Du gav mig ett mitt-på-dagen-fniss och det kan ju behövas då och då.

Dagens bästa läsning helt klart! Vilken beskrivning, och så bilden till sen! Jag fnissade hört här för mig själv...



:-D

Hahah! Måste sett roligt ut ^^,

Ja det såg mycket komiskt ut. Jag kom med bilen och hejar först på en glad dotter vid busshållplatsen med ett vackert foto i handen sedan ser jag en figur som trippar uppför backen mot vår avtagsväg. Teresa fick ju åka en sisådär 50 meter på slutet