I den här drömmen fanns det ingen skillnad mellan att vara antropolog och atroposof. Det var tydligen viktigt att jag visste detta så att jag inte skulle bli lurad. I alla fall så befann jag mig med min son inne i en mindre, obefolkad salong. Jag hade gått undan eftersom jag skulle mata honom och jag satt med sonen i en vinröd sammetssoffa som stod i skuggan av en stor grön växt.

Plötsligt kom det i en man som började leta runt i rummet - i de öppna spisen och i lådor och skåp. Han hittade till slut en bunt med papper som han ivrigt började bläddra bland Jag förstod att han inte hade sett att jag var där så jag harklade mig varpå han ryckte till och stirrade på mig nervöst.

- Vem är du och varför håller du på att rota runt här? frågade jag honom.

- Öhhhh.. ja..jajag är aa.. antropolog och jag letar efter mina viktiga papper! svarade han.

- Jaha, då är du alltså antroposof också? Jag har minsann hört att antropologer och antroposofer är av samma skrot och korn! kontrade jag.

Jag fattade aldrig hur det skulle göra saken bättre att jag följde med honom, men jag skulle i alla fall följa med ned för brandstegen tre våningar. Men jag hade ju min lille son med mig och jag var tvungen att stoppa ner honom i en ryggsäck när jag skulle klättra ner, det gillade lillen inte alls och han började gnälla men jag fortsatte att klättra. Lillen började istället storgråta och då vaknade jag.

Lillgrabben grät på riktigt, han hade väl drömt någon mardröm. Jag plockade upp honom och lade honom i sängen bredvid mig där han somnade om. Jag somnade också och började drömma om något annat. Något som jag inte minns.