en sömnlös kärleksförklaring

Jag kan inte sova och det beror helt och hållet på dig. Jag kan inte sluta att tänka på hur mycket jag älskar dig. Det går inte att beskriva! Med lite tur kanske jag lyckas komma någonstans i närheten av något som kan likna en beskrivning av vad jag känner.

Det finns inget slut för de känslor jag känner.

Det fortsätter ut i en oändlighet, som ett ständigt expanderade universum.

En plötslig början. Inget slut.

Och jag som trodde att jag visste vad kärlek var innan du kom in i mitt liv - den tanken känns nästan skrattretande, men hur skulle jag kunna veta? Nog kunde jag älska innan jag träffade dig, men inte så gränslöst och oändligt som nu.

Det är på sätt och vis lättande att du inte förstår hur mycket du betyder för mig. Om du verkligen skulle förstå hur mycket jag älskar dig hade du nog känt dig tvingad att älska mig tillbaks och det vill jag inte.

Du har inga skyldigheter gentemot mig! Jag vill förtjäna din kärlek och göra mig rätt för den.

Ingen förälder kan kräva att bli älskad av sitt barn, man kan bara vara tacksam om så är fallet.

Och jag hoppas att jag får uppleva den gåvan att bli älskad av dig. Jag hoppas att jag kommer att få privilegiet att bli kallad mamma av dig. Jag behöver ingen annan frälsning, ingen himmel eller liv efter detta.

Jag kommer att dö som en lycklig människa om jag lyckas förtjäna din tillit

- om jag lyckas förtjäna att vara din mor.

Oh,vad vackert skrivet!

Precis så känns det ju att vara mamma <3

Kram!

Åh.. jag blir alldeles förundrad när jag läser detta. Det känns så häftigt att få vad med om ovanstående.



In liten tjyvaktig inflik:

"En plötslig början. Inget slut." Det är ju nästan något jag hade kunnat låna av dig i bröllopssammanhang!

Åh så fint!!!

Vilka sötnötar ni är!!! =)

Kramar i massor!

Du är fin och ni är fina! :)

Tro mig bloggen kommer att bli sönderbombarderad med bröllopsbilder! Du ska få se så mycket att du blir less ;)

Oj så otroligt vackert! Jag fick en tår i ögat av att läsa din fantastiska kärleksförklaring!

En sak lärde jag mig när jag fick barn, något som jag läst tidigare men inte riktigt förstått innan. "Först när du själv får barn förstår du hur mycket du betyder för dina föräldrar". Det är något som jag funderat mycket på, och det är svårt att tänka sig att någon tyckte lika mycket om mig då jag var liten (o förhoppningsvis tycker fortfarande) som jag tycker om mina barn!

För övrigt så hoppas jag att vi snart får träffa lilla charmtrollet erat! Måste påminna farmor Kiki att höra av sig nästa gång ni har vägarna förbi. :)

vad fint vännen :-) jag tycker du lyckas sätta ord på det oförklarliga!



otto har tur som har en så vacker mamma som du :-)



många kramar