strukturera och uppdatera

Just nu tar mammarollen upp all min tid så bloggandet har fått ligga i lä för ett tag. Men jag har tagit mig i kragen och skapat flera kategorier för inläggen. Nu ligger mina graviditetsanteckningar i kategorin "gravidtid" och vidare kommer fler uppdelningar av inläggen - se i listan till höger.

Nya kategorier (prel. planerade):
Amning  Leva med småbarn

Familjen

Gravidtid

Skapande

samt de tidigare.. Allmänt och Poesi

Lille Otto blir en månad gammal om två dagar och jag tycker att tiden har gått alldeles för fort. Förr fick jag så dåligt samvete om jag inom en månad inte hann hälsa på och gratta mina vänner som just fått barn ... men nu känner jag att det verkligen behövs en månad då man får vara ifred från folk och bara vara med sin lilla familj. Det är så många rutiner som man måste ändra, lägga till eller förkasta genom att testa sig fram - det tar all tid och energi jag har.

Gullpojken - här tre veckor gammal

Humöret har varit ganska instabilt och jag är trött.. skittrött. Jag är faktiskt lite förbannad på allmänläkaren som skar av min medicinering (i onödan!!) vilket har gjort mig ännu grinigare och ännu mer trött! Jag har ju inte gått utan medicinerna på flera år så det blir spännande (och skrämmande) att se hur det går. Hoppas bara att jag har vett nog att fatta om jag behöver börja med dem igen.

Sedan har jag fått ont i mina leder. Vissa dagar har jag så ont i mina knän att det är svårt att ställa mig upp från sittande ställning och det kommer en obehaglig brännande känsla omkring knäskålarna. Jag har hört att det är vanligt att man får en sorts "amningsreumatism" som är övergående när kroppen har vant sig med alla hormoner. Annars kan det ju vara en efterreaktion från all extravikt som jag burit på den senaste tiden, men i vilket fall som helst är det nog inget som stannar kvar under någon längre tid.

Huvva vad jag klagar! Ursäkta för det... Jag är ju glad också såklart!

Det viktigaste just nu är att lilla solstrålen min mår bra!

Om lillgrabben mår bra så mår mamsen och pappsen bra. Alla bör må bra! Kram på er.

Jag minns när jag hade fått Fredrik och så en morgon så steg jag upp och benen bar mig inte. Jag bar sjönk ihop på golvet bredvid babykorgen. Lars hade åkt till jobbet. Jag drog mig till telefonen och ringde Lars så han fick åka hem och lyfta mig till en soffa och lägga Fredde till mitt bröst. Hujeda jag trodde jag blivit lam. Tur nog så var det inte så illa. Jag repade mig. kanske var det någon nerv som kommit i kläm eller fogarna som spökade. Inte vet jag. Men det är mycket som händer i kroppen som man inte behöver vara förvånad över.

Sina päron upp i dagen! ^^

Rutiner...det är något av ett nyckelord som ingår i föräldrarollen...& jag som alltid har haft så svårt för rutiner...visst kan man bli helt galen :-D men men, det är som mormor säger: man lär så länge man lever & alla rutiner är ju inte till ondo har jag upptäckt :-)



Ta hand om dej & din fina familj

kramar i massor!!!



(i morgon eftermiddag finns det något till dej inne hos oss :-))