Idag efter att  jag och lillen hade varit på BVC skulle vi bara svänga in på affären för att handla lite avokado och sallad som jag skulle ha till lunch.

Igår var Fia-Fisen här och hälsade på Prutt-Otto.

... näää det har jag väl aaaldrig sagt att jag skulle sluta amma :S

Ni som läste inlägget från igår (förrgår, om man ska vara petig) vet att jag hade många tankar om vad som skulle göras den dagen. Jag gjorde inte mer än en fjärdedel.

Idag hade jag så mycket planer om vad jag skulle göra. Jag hadet tänkt att göra föjlande:

I morse (eller klockan elva rättare sagt) när lillen skulle få frukost nr två slant mina händer och det blev fadäs av allt. Jag hade rört ihop en kopp med gröt åt lillen och jag upptäckte att den blev alldeles för kall då jag hade blandat i päronpure. Jag skulle bara värma den några sekunder i micron för att han skulle slippa äta kall gröt - då hände det.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg där jag funderade äver det vackra ordet tillbringare (inlägget hittar ni här) och då kommenterade min mor med frågan om vad ordet örngott kan betyda.

Idag sprang jag efter lillen när han vandrade omkring i sin gåstol. Han har naturligtvis sträckt sig efter saker tidigare, men nu har han förstått att han kan sträcka ännu lite längre. Nu får han tag på sådant jag inte trodde att han skulle nå. Det kom så plötsligt! som om hans armar har blivit längre över en natt.

Idag är jag frusen ända in i märgen. Det drar kallt utefter golvet som om det vore öppet vid listerna. Mina fingertoppar är som isbitar och jag måste värma dem i varmvatten varje gång jag ska byta blöjor på lillen för att han inte ska bli förskräckt.

De senaste dagarna har jag satt upp hyllor för kung och fosterland. Jag tänkte att jag skulle vara ute i god tid tills dess att lillgrabben börjar att riva ner allt han kommer åt.

Jag skäms nästan över att jag inte har tänkt på det tidigare. Ordet tillbringare är verkligen ett av det vackraste ord jag någonsin hört! Det skapar oändliga associationer inom mig.

Ja, ni som hänger med vad som händer där ute i världen har väl hört diskussionen om pälsbollmössan.

Hugaligen så kallt det var ute idag! Det blir till att stanna inne hela dagen och uggla. Inte för att jag är vidare rädd för att vara ute i kylan, men jag vill inte ta ut lillen när det är så här kallt.

Nja, alltså.. jag brukar inte ha för vana att fotografera in i andras fönster, inte så ofta i alla fall,  men detta var ett speciellt tillfälle då man faktiskt får göra sånt!

När jag vaknade i morse mådde jag verkligen pyton. Utan underdrift kan jag påstå att jag kände mig ordentligt sjuk och bakis. Jag hade dock varken druckit alkohol eller dragit på mig någon förkylning.

De senaste två nätterna har lillgrabben varit lite märklig. Det är inte det att han inte har varit trött - han har varit jättetrött! Han har blivit jättearg då jag har försökt att lägga honom och det verkar som att han antingen vill leka sig till sömns eller sitta i mitt knä, luta huvudet mot mitt bröst och titta på bildskärmseffekterna på mediaspelaren (de där psykadeliska neon-animeringarna) tills han somnar.

Igår skrev jag det här korta inlägget angående min TV-apparat som slog på sig själv efter att jag hade slagit av den två gånger. Det har hänt tidigare att den både slår på- och av sig själv i tid och otid. Säkerligen något elfel eller något annat tjafs, men igår hann jag bli gruvligt irreterad eftersom jag både var svintrött och hade huvudvärk.

Okej, nu är det tredje gången jag stänger av TVn innan jag går och lägger mig! Slår den på nu igen så får den väl vara på inatt. Det kan ju vara så att någon har en såndär universial-TV-kontroll, troligast eftersom jag inte kan föreställa mig att eventuella spöken skulle vilja sitta upp och kolla på 2½ Män den här tiden på natten!

I morse satt och tittade på allt jag älskar. Jag vände bestämt bort blicken från disken och det smutsiga köksgolvet, istället tittade jag på mitt älskade barn. Lillen var så oerhört lik sin pappa idag! Ja, han är alltid lik sin pappa men vissa dagar har han vissa luriga miner för sig, precis som sin far när han försöker lura i mig något busigt lurendrejeri. Jag verkligen älskar den minen och lillgrabben verkar ha ärvt den!

Hmm... ska man kanske begrunda förra inlägget med lite klarare ögon idag då?

Idag är det ingen bra dag känner jag. Jag är så less, så less, så less som inni-hellvettes-jävla-skit! Ursäkta språket, men jag är inte alls på humör att ta hänsyn till eventuella läsares känslighet just nu. Det här kommer bli ett kort inlägg eftersom jag inte har något annat att berätta än att jag känner mig som ett svart vibrerande åskmoln. Det känns som att jag ska explodera. Anledning? Nej, det behövs sällan några bra anledningar till mina humörsvägningar - stress och trötthet kanske har en del i det, men det känns oftast slumpmässingt och oberäkneligt när det dyker upp.

Sicket äventyr alltså!

Jag har tidigare nämnt denna mastiga chokladkaka i det här inlägget och då lovade jag att lägga in receptet. Nu är det ju så att jag är "höftandets mästarinna" och när jag bakar så är det sällan efter recept. Den här gången skrev jag dock upp vad jag gjorde så jag ska försöka mig på en beskrivning.

Idag rullar jag upp håret i Victory Rolls och crosstrainar i spetsmamelucker för att sätta guldkant på vardagen. Jorå, det är sant, jag körde crosstrainern i mina spetsmamelucker i morse!

Jag har stött på förvånansvärt många som inte vet hur de ska använda tofu. De flesta säger - Joo, jag har smakat en bit men det smakar lite trist...blablablajblaj... och då har det visat sig att de har ätit tofun nästintill otillagad!! Precis som med kött så måste man ju tillaga det (även om tofu faktiskt inte är farligt att äta som det är). Ni skulle väl inte ta en bit köttfärs och steka upp utan att tillsätta andra smaker? Det är klart att man inte tycker att det är vidare gott då heller.

Jag är en sån grymt envis människa. Amningen fungerade aldrig riktigt som jag hade hoppats och de två månader som jag lyckades helamma så gick lillen inte upp i vikt som han skulle. Så mestadels har jag väl halvammat och nu när lillgrabben börjat med barnmat så blir det mest när han är trött eller mammasjuk. Ändå känns det melankoliskt för mig när jag nu bestämmer mig för att sluta med amningen.

Idag bakade jag chokladkakor. Jag gillar när chokladkakorna blir mastiga med mycket kakaosmak och inte allt för söta. Nu har jag dessutom slutat med socker (vanligt socker) så det blir alternativa sötningsmetoder istället, typ honung, agavesirap, banan, aspartam. Frågan är om det är så mycket bättre med aspartam, men jag använder så ytterst lite för jag gillar ändå inte när det smakar för sött.