Tyvärr har jag inga exakta mått eftersom jag jag alltid höftar. De få måttangivelser som jag skriver in i receptet är alltså ungefärliga, bara så att ni är med på det ;) men det ger även utrymme att anpassa efter egen smak. 

Anyways, därimellan är jag skittrött. Jag känner att jag har prioriterat bort bloggen lite vilket även innebär att jag inte har tagit mig tid att svara på era kommentarer - Sorry <3  (men jag går in och läser på era bloggar så ofta jag kan även om jag inte kommenterar).

Jag har inte diskat på en halv evighet. Jag har bara sköljt av disken och sedan diskat det som har varit vid akut behov att användas. Av den anledningen luktar det just nu äggfis i diskhon trots att det inte finns några matrester i slasken.

Men ni vet hur det är med prioriteringar...

Jag har ändå haft tid med en massa "onödiga" saker: Jag har varit på loppis, bakat äppelkaka och komponerat ett eget recept på miniäppelkakor. Jag har dessutom lärt mig hur sikher knyter sin turban (en av metoderna d.v.s.)! :D

Nu ska jag och lillen gå till förskolan! Tjao!

Just nu är jag så pass uttömd på energi att jag inte orkar skriva någon redogörelse, men låt mig säga såhär: Grabben älskar rulltrappor, skjutdörrar, kullersten, måsar (till min förskräckelse), soptunnor, bilar, bussar o.s.v. till den grad att han bara måste fram och krama om dessa saker, annars blir han rasande. Han har därimot utvecklat ett förakt mot sin vagn och sin moders auktoritet! Han har klöst mig illröd på halsen efter att jag hindrat honom att springa in i rulltrappan och han har skrikit, sparkat och slagits när jag har försökt att sätta tillbaks honom i vagnen.

Jag känner för tillfället att jag inte ska ge mig ut ensam med honom på ett tag framöver för både min rygg och mitt tålamod håller på att gå åt.

Phuff... men nu är vi hemma och han är åter världens snällaste och goaste unge :)

Han sover sämre än någonsinn då han drömmer mer under nätterna, troligtvis från alla intryck som han fått under dagen. Sedan blir han så uppspelt (övertrött?) och när han är vaken har han ingen ro. Men det lägger sig väl när han har vant in förskolelivet.

Igår fick jag sitta inne i personalens fikarum och dricka kaffe medan han var ute och lekte med de andra barnen. När han kom in ingen var han full av grus - blötgrus uppe i näsborrarna, runt munnen och över kläderna.

Inskolningsfröken kom bärandes på honom och sa glatt - Han är sååå snäll och han har haft jätteroligt i sandlådan! och jag tänkte  -Nähää.. sandlådan säger du?! det kan jag inte se. Hur många nävar med grus åt han då? behöver han äta någon lunch efter det här?

Jaja, han var då rysligt glad iaf. :)

Idag är ni dock hemma eftersom han har dragit på sig en förkylning och har feber. Typiskt att han skulle bli sjuk nu när det går så bra med inskolningen! Han ska helst vara feberfri en dag innan han får komma tillbaks till förskolan, men jag misstänker att det kommer att gå över ganska snart för han verkar inte vara vidare medtagen.

Imorgon bär det iväg till inskolningen på förskolan. Mammas hjärtegull, så stor liten kille han har blivit på så kort tid! Jag är övertygad om att han kommer att stormtrivas på förskolan, men ack vad jag kommer at sakna honom när jag sitter där på urtrista universitetet och bläddrar i böcker för fulla muggar.

Hur ska mamman klara sig utan sin plutt?! Helst av allt skulle jag nog vilja gå i förskolan tillsammans med honom bara för att slippa längta så.

Vilken tur att jag får välja mig under inskolningstiden! :)

Jag har inte målat på ett tag eftersom lillen tar upp all min tid, men nu när karln har haft sin helg så har han fått leka med lillen och (och hålla honom borta från färgtuberna) medan jag målar.

I stort sett alla mina målningar är bara färdiga till hälften. Det är svårt det där - Jag slits mellan känslan av att vilja måla över allt och behovet av att färdigställa dem och sätta punkt för en stilperiod som jag är på väg att lämna bakom mig.

Sedan är det där att sätta sitt namn på verken. Jag frågar mig alltid -Kan jag stå för det här? och kommer tyvärr oftast fram till att målningarna inte är redo att få representera mitt skapande.

Den här försöker jag fixa just nu..

och som ni ser har jag gjort en "fixarkarta" över vad jag ska göra. Nu ser jag även att det övre benet behöver få bort den ljusa randen på nederkant!  *suck*  Det tar aldrig slut!!

Efter det har jag bara 7-8st halvklara målningar till som jag borde ta mig an :S

Kanske det är en förkylning på intågande?

Huvudet känns blockerat och de senaste tre dagarna har jag knaprat sumatriptan för att hålla undan migränen. Hoppas att det inte kommer att behövas några mediciner idag :P

Lillen är det dock full fräs på! Han har kört omkring med alla sina bilar, jagat katten, dansat framför TVn, käkat pizzarester till mellis, borstat tänderna och sedan kört omkring tandborsten i lastbilsflaket. Jag har hunnit med en kopp kaffe och är inne på den andra koppen just nu.

Det här känns som en riktigt seg dag.

...sexhundrasextiosex kilo alltså, höhöhö ;D

Nu har det hittats ännu en liten katt på nästan samma ställe!

I en av amplarna satte jag en liten keramikkanna som jag fick av min mamma i födelsedagspresent. I kannan satte jag en miniliten orkidé som jag fick av SaraLovisa och Simon, även denna var en födelsedagspresent.

Hmm.. jag ber om ursäkt för den fruktansvärda bildkvaliteten. Min kamera är verkligen kass.

I söndags var vi och kollade runt i skogen.

Den röda stenen (tredje bilden) är inte en röd sten egenligen. Det röda kommer ifrån en alg som heter Trentepohlia iolithus men den kallas även Violstensalg - Violstensalgen kan i vissa fall avge en tydlig doft av viol om man skrapar lite på den. Jag har inte testat att klösa på de röda stenarna ännu, men det ska absolut testas innan vintern kommer!

Vi såg två älgar och en massa vildhallon i skogen också.

Dessvärre var han svårt skadad i benet. Han hade ett stort sår som han antagligen hade haft ganska länge eftersom det var fullt av mask i såret. Masken hade ätit rent kring benpipan som såg torr och avgnagt ut... näe precis, det var ingen trevlig syn. Men han verkade inte känna av sitt ben alls! Det hängde som om det inte hade tillhört kattens kropp, löst hängande som om det hade gått ur led. Resten av katten var hel, men han var mager, skakig och hängig.

När han fick vatten och vila syntes det att han var medtagen, huvudet började vissna och ögonen såg febriga ut. Han hade antagligen en infektion i kroppen ifrån såret och vi konstaterade att han bara skulle lida ifall vi höll honom vid liv för att kunna ta honom till en veterinär som bara skulle avliva honom i vilket fall som helst. Farsan ringde en kille i grannskapet som hade gevär, han kom och gav den lille katten ett nackskott. Katten dog direkt utan några som helst nervryckningar.   

Huvva, det svider i hjärtat när jag tänker på hur ensam, hungrig och sjuk den katten måste ha varit därute vid vägen. Tillsynes på såret så måste det varit åtminstonde 4 dagar gammalt, kanske en vecka.

Den natten satt vi uppe länge och funderade över hur det kom sig att en liten kattunge, knappt gammal nog att flytta hemmifrån, kunde befinna sig därute vid vägen där ingen bor. Ingen av oss kunde sova, istället drack vi vin och tänkte på den olycksdrabbade lille krabaten.

Jag har inte haft tid att blogga medan jag varit borta eftersom lillen har varit febrig och mammig. Lillgrabben är fortfarande inte riktigt frisk tror jag, han verkar behöva mycket mera sömn än vanligt och han vill bli hållen hela tiden. Febern har dock gått över som tur är.

Idag åker jag och lillgrabben till ångermanländska skogarna, hem till min mor och far.. och alla mina syskon lär vara där just nu också. Det betyder att vi kommer till ett hem med 6 personer (8 med mig och lillen), 2 hundar och 9 katter - fullt hus alltså!

Och så har vi den sköna naturen runtom dessutom. Kanske blir det lite bad, förhoppningsvis sol, sedan ska vi ta en sväng till Näsåker där Urkult kommer att gå i stapeln i helgen.

Jag har även en förhoppning om att lyckas tvinga iväg morsan på någon loppis och att vi hinner hälsa på lillens farmor och farfar också. Vi får se hur mycket som hinns med på den korta tiden som jag kommer att vara där.

Jag uppdaterar väl i dagarna så får ni se hur det utvecklas :)

Här kommer ett radioprogram till som jag vill rekommendera!

-Duuuh dut duuuh dut duuuh dut, låter han.

Men med nappen i munnen låter det mer som -Hmmmh hm hmmmh hm...

Det är ambulansen det! Den älskade ambulansen som är så himla bra att sova med!