Konversation med nobelpristagaren
Nu har jag lyckats skrapa ihop ett poem till Tomas T.
Ett funderande svar till Tomas ...
Precis som vi brukar säga om gamla hundar
att de inte kan lära sig sitta,
dömda att stå upp i evighet
eller åtminstonde så länge benen bär dem.
Och den enda anledningen:
de kan inte förmå sig att sitta ned,
pusta ut och andas och låta livet vila ett tag.
På grund av ålderdomen eller på grund av något annat
räds vi att blicka längre inåt än näsan räcker.
Rädslan för att valv bakom valv öppnar sig inne i oss
för att de sedan rasande ska falla över våra huvuden
i all oändlighet.
Att aldrig bli färdig -
Hissnande och klaustrofobiskt
och oändligt.
Vilket fint hår du har
Jag kan inte låta bli att fnissa lite åt den totalt ovidkommande kommentaren härovan. Hon har varit inne på min blogg och spammat en hel del också, och försöker alltid använda en ny masskopierad mening som ska passa alla. Just den här har jag dock aldrig fått.
Aja, vad jag egentligen skulle säga var att du alltid har så många roliga saker för dig. Svara på poesi, det verkar vara ett intressant sätt att vara kreativ på. Fast du borde ju se till att de kan svara också, så att du får en ordentlig konversation.
