Sköna maj! välkommen!!

Äntligen börjar livet igen!

Kälen tinar i mitt iskalla vinterhjärta
blodet börjar röra sig i armar och ben
och livet blir åter närvarande
som i omtyckta andetag en tidig söndagsmorgon
andetag jävligt nära ansiktet
så ödmjukt och påtagligt

Jag blir nästan sentimental
att återse någon som saknats:
Man säger liksom -Hej! det känns som evighet sedan vi sågs sist!
Jag omsluts i en varm kram
då förstår jag -
vi älskar varandra lika mycket som för ett år sedan

Sköna maj, välkommen tillbaks!
det känns som en evighet sedan vi sågs sist!


Fina flickor i mitt kök i form av haiku och bild

Fina flickor i mitt kök
sjunger lättjans frihetshymn
skrattar åt vardan'
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

fina flickor i mitt kök
sjunger lättjans frihetshymn
skrattar åt vardan'


¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Nu var det här en tid sedan. Jag är inte direkt supersnabb med uppdateringarna :P

Det må så vara. Här försöker mammorna att slappna av och andas ut från allvaret. Andas ut, åtminstone för en stund.

Konversation med nobelpristagaren

Jag har tidigare haft en ambition att starta konversation med olika diktare genom tiderna. Det har inte fungerat vidare bra. Tidigare har jag publicerat denna dikt som svar till herr Stagnelius, men det har varit den enda i serien tills nu. 

Nu har jag lyckats skrapa ihop ett poem till Tomas T.

Ett funderande svar till Tomas ...

 

Precis som vi brukar säga om gamla hundar

att de inte kan lära sig sitta,

dömda att stå upp i evighet

eller åtminstonde så länge benen bär dem.

Och den enda anledningen:

de kan inte förmå sig att sitta ned,

pusta ut och andas och låta livet vila ett tag.

 

På grund av ålderdomen eller på grund av något annat

räds vi att blicka längre inåt än näsan räcker.

Rädslan för att valv bakom valv öppnar sig inne i oss

för att de sedan rasande ska falla över våra huvuden

i all oändlighet.

Att aldrig bli färdig -

Hissnande och klaustrofobiskt

och oändligt.

 

 


killar i shorts

killar i shorts
de verkar trivas
som fisken i vatten
som handen i handsken
eller på valfritt vis

jag trivs
som en teservis
i Bermudas triangel
när jag försöker
vara fin i
min minibikini


dagslägespoem Jan. 12, 2011

jag reparerar och preparerar
med kaffe
och kanske en kram?

en blåsa på insidan av läppen som svider
kanske beror det på trötthet
eller kanske beror det på förkylning
vilket som
jag är trött och trött och trött
och sliten

jag ser ut
det ser kallt och blåsigt ut ute
jag ser ut
som sju svåra år
och härinne är det varmt men stökigt
och därinne är det tungt och trött

skulle vilja
men känslan håller inte i sig särskilt länge

går och lägger mig igen

Poesi i natten

Ibland när jag har svårt att sova så beror det inte alltid på grubblerier, stress eller att jag inte är trött. Ibland fastnar en tanke eller vissa ord.. ibland en rytm. Härom natten fastnade detta:


Emot torr hud
raspar
river
rispar
sandpapp mot satin

Mellan torra läppar
frasiga
fnasiga
fräna
ord vi tar med tång

I en fuktig hand
kvalmig
klibbig
kvav
luft som redan använts

Ögon stirrar stilla
beaktat
bekväm
blind
på vår torra hud

drömbild

jag har en dröm
om att återvända
till psykoterapins högnäste
för att kräva tillbaks mina inre bilder
innan jag glömmer
och för att hävda mitt tolkningsföreträde
innan Freud och hans bundsförvanter
begår lustmord på dem


vår i luften


idag kände jag våren i luften
den luktade lite dammigt
men den kändes varm mot huden
och den retade mig till ett leende
och till att vilja ta av mig jackan

den retade mig stanna upp och andas in vårdammet
till att vilja sätta mig på en parkbänk vid en främling och säga:
vilken fantastiskt tur vi har med vädret idag!
och främlingen skulle le tillbaks och hålla med
för att mitt konstaterande skulle kunna vara
den enda självklara sanningen i världen

idag kände jag våren i luften
och jag började fundera
över de gånger jag låtit våren gå mig förbi
och den tanken retade mig till ett leende
inte för att jag så många gånger
har försummat mig den känslan
att inte velat känna den
i rädslan av att väcka vårtrötta björnar
tanken retade mig till ett leende
för just denna vårdags skull

för idag kände jag våren i luften
och den luktade lite dammigt
och den var varm mot huden
och den retade mig till ett leende

i sömnlöshetens namn


i sömnlöshetens namn
ber jag nu om
att lösheten överger mig
och sömnen intar min kropp

men vid detta
bör jag
veta bättre

för hela landet sover nu
utom jag
känns det som åtminstone

i sömnlöshetens namn
klappar jag mig
på huvudet i ironi
och paniken närmar sig

och vid detta
bör jag
veta bättre

för hela landet vaknar snart
utom jag
som somnat vid soluppgång


bilden är lånad från sidan akupunkt.nu
Bildkälla: akupunkt.nu

en dröm

härom natten drömde jag
om ett tomt rum med skira tapeter
nästan transparanta tapeter
blomstermönster som ord på en inköpslista
som råkade följa med i tvätten

urtvättade

inga dörrar, inga fönster
bara rummet och jag
jag varndrade av och an
från vägg till vägg i en evighet
linoleumgolvet var nedslitet av mina fötter
mina fötter av ömma av allt vandrande
allt vandrande runt i rummet
jag fick känslan av att varandet
känslan av att finnas

existensen
var som rummet
och dess blommiga tapeter
urtvättad

jag stannade upp
en mörk skugga under tapeten
av blomstrande mögelspridning
antaglingen framvuxen ur årtal
av ignorans och förnekelse
för vad som kunde finnas under

jag kunde känna det
krypandes in mot mina fötter
upp genom benen
och mögelblommorna slog ut
i mitt kött och spred sig
under min transparanta hud
i mina njurar och i mina tarmar
mage lungor hjärta
det tystade stämbanden
fyllde mina bihålor
och tog min syn ifrån mig

innan jag löstes upp i ingenting
hann jag tänka
på ett tomt rum
med transparanta tapeter
och ett uppnött linoliumgolv
jag hann tänka att
något annat hade aldrig funnits
inte heller det tomma
inte heller det öppna
och efter att rummets väggar föll
fanns inget

http://velourvenus.bloggspot.com

poesi i min nötskalle



Jo, jag har ju en diktblogg också... som ingen besöker :P 

http://velourvenus.blogspot.com/

Jag hade tänkt att vara lite smart och organiserad, dela upp alla tankar i kategorier, typ Dikt - Verklighet, men det gav som inga bra resultat. Anyway, gå in på min diktblogg och kommentera lite ( Bekräftelse=Glad=mer poesi åt folket!    Ingen bekräftelse=Känsla av misslyckande=Slutar skriva poesi! ). 
Man får fråga in tolkning/betydelser/symbolik ifall man inte förstår dikterna, även om jag tycker att tolkningen ligger i läsarens personliga upplevelse, men det är inte tabubelagt att fråga ;) här finns inga skrupler inte!




ring in då!


det där Uttrycket

tur att man inte är
lättlurad nog
att tro det som sägs
om att det nya årets intro
blir tongivande
för de resterande delarna
av årets symfoni
som om nyårsdagens stämgaffel
vore uppkörd i arslet på mig
nej, bevare mig väl!


det där Avtrycket

tur att man inte är
vidskeplig nog
för vad hade vi då haft kvar
i de urbrända skalen
annat än en kvarlämnad doft
av krutrök och baksmälla
och alla löften som vägrar
att bli annat än tomma ord
skrivna i gästboken
med varma hälsningar
från Samvetet


det där Intrycket

- som jag gav
tur att man inte är
sig själv
tur att man inte funderar
över hur det gamla blev
tur att man vet
hur man putsar och smörjer
sina rostiga vingar
tur att man inte är
vidskeplig nog
tur att man inte är
lättlurad nog
tur för de flesta
antar jag

och jag lägger min tillit
hos ett annat orakel


dikt på vägen (till en vän)


det lilla barnet
som lever kärlek
andas kärlek
gråter kärlek
drömmer kärlek
 önskar kärlek
villkorslöst

att leva för skuggor
för andras skull
gör livet till en plikt

att leva för barnet
för hennes skull
gör det värt

hitta barnet
och ge henne kärlek

Det är dags att erkänna!


okej, jag erkänner!
jag befriar härmed ulven ur fårakläderna
det är dags att släppa loss hundarna och bekänna färg
jag ska äta kakan som jag så länge sparat

det kommer att kännas

svida

det kommer att kännas
skönt

andas

det kommer att kännas
vackert

som frihet

...och slutligen

stilla
tomt
lite ensamt





Projicera mera!


Jahapp, så ska man ut i eländet igen
Egentligen ligger väl inte eländet i Örnsköldsvik
utan snarare i mig själv
Men det är skönt ändå att kunna skylla ifrån sig
Projicera Señorita, projicera

Våren börjar göra sig känd på stan
Jag rynkar ihop mina ögonbryn
går med en konstant bekymrad fåra
som kastmärke på min panna
och jag får en förfärlig huvudvärk

Problemet ligger naturligtvis i solen
Projicera Señorita, projicera






Vykort till Herr Stagnelius




Bäste Herr Stagnelius

Vore det sant
det du sade om att
Natten är dagens mor
skulle morgonens skyar nu rodnande
i primalskrik av ångest och smärta
pressas ut ur nattens mörka vestibul
mitt i förödelsens stund

Vore det sant
det du sade om att
Kaos är granne med Gud
skulle vi levt i den bästa av världar
men den grannen är främlingsfientlig
och frälsningen lyser med sin frånvaro
här i förödelsens stund



Vänliga hälsningar/

din vän





För att läsa "Vän! I förödelsens stund" av Stagnelius, gå in på: http://www.stagnelius.se/dikter.html -diktsida (hemsida) för Sällskapet Johan Erik Stagnelii Vänner .

telefonsvararen


förlåt mig

för att jag inte kan svara i telefonen

förlåt mig

för att jag är socialt inkompetent

jag förstår dig

du är besviken för att jag inte kan svara

antingen

för att jag inte vill eller inte kan vara

här för dig


jag kan inte vara här för dig

för jag kan inte svara

och inte heller försvara mig

så jag ber dig

snälla, ring upp igen

eller lämna ett meddelande

efter tonen


mitt slott

aldrig i livet

jag ska aldrig stiga upp ur min säng igen

detta är mitt slott

med torn av kuddar och en vallgrav av tårar


och jag tittar ut

mina fönster av drömmar i glasmosaik

avger ett skimmer

av färger från världen som den borde se ut


trött och veckovill

vill jag söka skydd uti dun och i lakan

detta är min borg

och med kuddarna som rustning är jag säker


den vassa världen

vill äta mina lemmar och dricka mitt blod

men jag söker skydd

med torn av kuddar och en vallgrav av tårar


Utkast på sångtext



Du florentinska näktergal
kom och ge mig en styrketår
för jag är på villospår i nässelsnår
endast med hud som mitt försvar
och i samtal utan gensvar
genomlider jag en tid
av efterkrigsår

Men det jag sopar upp
sparar jag så gärna under mattan
och medan mina minnen
bränner sig fast vid den skitiga spisplattan
så har misärromantiken nått sitt slut
och likt bläcket på ett rorschachtest
är den svarta fläcken det som fyller ut

Du florentinska näktergal
kom och lägg mig på en bår
plåstra samman det som återstår
av en kropp som på helsänn
fått sin tanke som ovän
och ett innanmäte med
ett känslomässigt skavsår

Du florentinska näktergal
kom och badda mina sår
kom lägg ett förband på mitt hjärta om det går
för min själ är ledbruten
och hoppet skadeskjuten av
en komplott såkallat livet
som jag inte förstår



Eftersom detta är det första utkastet kan det komma att ske förändringar i texten framöver.

Tjao!


Hemma i min trädgård


Jag har samlat sommaren i små gröna drivhus

Anemoner och vallmo
för hjärta och själ, små vänner att titta på
och att prata med

Gräslök för gräddfilen
för mot sommarens slut ska det ätas surströmming
på min balkong

Prydnadspumpa och luktärt

Röd solhatt
ifall jag skulle bli snuvig är den bra att ha

och så lite kattgräs till katten

image3

Jag hoppas att jag drunknar
i skönheten och i glädjen
av livet självt
i sommar

Hoppas att de överlever
hoppas att lugnet håller i sig



Tidigare inlägg
RSS 2.0

Följ min blogg med Bloglovin