knacka i trä för tusan!

Nej, oh nej. Inte blir jag förkyld inte...
Efter att jag tidigare klarat mig ganska bra från diverse sjukdomstillstånd, blev jag stursk och stor på mig. "Äh, jag blir typ aldrig sjuk, inte fysiskt i allafall. Det är min styrka här i livet." Men när jag som minst anade det kom något smygande för att bosätta sig i mina bihålor. Helvetet bryter lös och jag tycker oerhört synd om mig själv.
Det gäller att ta i trä.

I helgen ska jag läsa om filmanalys, det känns bra. Bättre det än gramatikhelvetet (som jag fortfarande har ångest över).

Nu börjar vintern smyga sig på och det känns verkligen. Tröttheten börjar ta vid och jag har redan börjat att gruva mig, det blir nog inte lätt i år :P Det blir inte alltid så illa, men jag kan oftast känna i förväg hur det kommer att bli. Nu ska vi naturligtvis inte tro det värsta; nej det gäller att ha en positiv framförhållning.

Det var länge sedan jag målade och jag saknar det så diaboliskt, men var finner man tid till en så pass tidskrävande sysselsättning? Jag har så många ideer men de blir aldrig som jag tänkt mig. Frustrerande.

Grammatik, kusinbarn och personlighetskris.


Jag är ledsen att jag inte har skrivit på länge. Under den senaste tiden har jag haft fullt upp med att förstå den svenska grammatikens struktur. Det är sagt att grammatiken ska fungera som en bekrivning av det svenska språket, men för mig blir det bara mer och mer obegripligt. Jag har nog aldrig tidigare reflekterat över vilket komplext och klurigt språk vi talar. När man tror att man har fått kläm på en grammatisk regel, då kommer undantagen och förstör allt.

I vilket fall som helst har jag tagit ut  dreadsen. Fråga mig inte varför,jag ångrar mig bittert. Numera känner jag mig som hen halv  människa. Tänk hur viktig en assosear kan vara för ens karaktär och personlighet. Själsligen krympte jag säkert fem centimeter och gick genom en mindre personlghetskris det första dagarna.

Jag var på dop för ett tag sedan. Det var min kära kusin som skulle doppa sin dotter i Nämforsen, men forsen var avstängd. Det gick bra ändå och Lova (kusinbarnet) är världens sällaste. Hon luktar så gott uppe på huvudet och jag bar på henne nästan hela tiden. Det är nästan så att man längtar efter en egen :)


Kusinbarnet
Lova , hennes nya leksak, och jag.

RSS 2.0

Följ min blogg med Bloglovin