Katharsis

Varför vill man utsätta sig för skräcklitteratur, ångestspeckade filmer av David Lynch och blodbefläckade dramer utan lyckligt slut? (förutom att dessa må vara utomordentligt skrivna och/eller framförda). Många skulle nog hålla med om att "känslan av livets närvaro är aldrig så påtaglig som när döden knackar på", men vem vill få besök av döden på riktigt? Njeää, helst inte va?!

Redan under antiken talades den om tragediernas förlösande av männsikans inre. Aristoteles kallade detta för katharsis och menade att den överväldigande känslan av spänning, sorg, förakt o.s.v får oss att glädjas åt det vi har och lämnar oss i efterhand med en vilja att leva. Som att födas på nytt.

Men så är vi alla olika också. Ditt katharsis kan vara helt olikt mitt men ändå ha liknande frigörande effekt. Vissa föredrar krigsdokumentärer, somliga vill förfäras över reality-TV och andra vill leva sig in i en övernaturlig värld. Same shit different name liksom!

Jag och min livskamrat följer sedan en tid tillbaka serien The Walking Dead, med mäkta spänning och entusiasm bör vi tillägga. Efter ett avsnitt av blod, död och zombievirus, kan jag känna att jag lever i den bästa av världar:
-Nog kan man känna sig missnöjd med småsaker här i livet, men vi behöver då inte uppleva en zombieapokalyps! tänker jag, eller -Guuu så bra vi har det som slipper leva på flykt och att våra släktingar och vänner inte vill äta våra hjärnor. Och därmed är jag förlöst.

TV-serien The Walking Dead är för övrigt baserad på ett seriealbum med samma namn.

Nu är även en ny Hellraiser på gång och Paranormal Activity 3 går på bio så jag har mycket att se fram emot.

Snacka med sin kreativitet? (en radiosändning)

Jag hittade denna på Radiolab som handlar om inspiration. Kan man "samtala" med kreativiteten som ett sätt att boosta sin inspiration? Kan man hota, övertala, eller gulla fram skapandet när man fastnar i processen?

Det fokuseras mest på inspiration till skrivande, men tankesättet går antagligen att överföra till annan form av skapande också.


Naturligtvis blir denna sändning ännu mer inspirerande för mig då de tar upp två av mina favoriter - Tom Waits och Leonard Cohen :)

Är du en tillbringare?

I morse då jag skulle plocka av diskstället och öppnade skåpluckorna i köket slog det mig. Ett sådant ögonblick av klarhet då det känns som att man plötsligt förstår samband mellan ting i ens tillvaro. En sorts frälsning på mitt eget vis.

Jag skäms nästan över att jag inte har tänkt på det tidigare. Ordet tillbringare är verkligen ett av det vackraste ord jag någonsin hört! Det skapar oändliga associationer inom mig.

Är det inte så att vi alla är tillbringare? Behållare för alla de känslor, tankar och erfarenheter som vi erfar. Är vi inte alla tillbringare av tid och rum? Vi tillbringar väl alltid tid någonstans - antingen ensam eller med andra.

Vad är du tillbringare av?


Som gammal hud

Jag hade ett par rosa tulpaner på köksbordet och nu när jag fick nya tulpaner av min käre sambo så var det dags att byta ut de gamla. De hade åldrats vackert.


Torra och frasiga som gammal hud hängde bladen i oregelbundna former, fortfarande med en vilja att behaga. Jag vet inte om blommorna räknas som döda vid det här tillståndet, men om så vore, då är detta ett exempel på när döden är som vackrast.


De fick mig att tänka på en kvinna som jag träffade en gång då jag arbetade på ett äldreboende. Hon var nästintill blind och hon berättade för mig hur mycket hon saknade att se ljuset. Hon sa att hon ville sitta i fönstret så att hon kunde känna solens värme mot huden, då såg hon solskenet inom sig. På ett bord bredvid hade hon ett svartvitt fotografi på sin man från den tiden då de hade träffat varandra. Emellanåt tog hon upp fotot och strök över det med sina magra, skrynkliga, torra händer.

Dessa blommor påminner mig om henne och den skönhet jag fann att betrakta hennes tillvaro. Så gammal, skör och vacker.

Det är sånt som inspirerar mig till att finna bilder och ord på det jag känner och ser. Det här hade nog blivit ett poem ifall det inte hade blivit ett återberättande. Men vissa saker går inte att fånga i en bild eller i ord, de kan bara uppfylla sin helhet i det ögonblick upplevelsen infinner sig.

Svindlande höjder

Ibland associerar jag nog lite väl mycket för mitt eget bästa. Tidigare var jag in på Sara Lovisas blogg och läste att hon längtade efter höga klackar (skor). Jag får svindel av att bara tänka på höga klackar! Jag tror att min misstro till klackskor grundar sig i min associationsförmåga: På något sätt känner jag obehag inför tanken att tappa fotfästet (bildligt) och påminnas om dettavia vilka skor jag bär. Om jag tappar fotfästet så vill jag åtminstone stå stadigt på jorden i ett par rejäla och fotriktiga skor!

För att min hjärna skulle kunna vända "fel till rätt" så förde jag tankarna in på Svindlande Höjder - Boken av Emily Brontë som i originaltitel heter Wuthering Heights. Boken har filmatiserats ett flertal gånger så om ni inte orkar läsa den kan ni nog få tag på någon av filmerna. Det är en passionerad kärlekshistoria och de dramatiska miljöerna speglar de dramatiska känslorna kan man säga.

Vidare associerade jag till en av mina favoritartister Kate Bush och hennes debutsingel Wuthering Heights som anspelar på boken. Den första musikvideon till denna låt är verkligen underbar! Kate Bush i sitt gravallvarliga anlete, med den galna blicken, dansar i ett dimmigt landskap i sin blodröda klänning. Jag bara måste visa er:


Och när jag sedan ändå var inne på Kate Bush så kunde jag inte låta bli att tänka på den här fantastiska videon:

Kolla in den underbara krigardräkten i guld! Helt underbart!!

Så kan det gå när man tänker i många led - Det börjar med klackskoångest och slutar med en krigarprinsessa i guldbikini.

Inspiro

Inspiro är latin och betyder ungefär "att inblåsa liv i" eller att förandliga. Det syftar till en sorts andlig/själslig/psykisk stimuli, därav kommer ordet Inspiration.

Historiskt sett har ordet inspiration varit ett uttryck för att förklara hur det kommer sig att vissa människor tycks ha en begåvning att komma på något nytt, kreativt, enastående o.s.v. Genialiska människor hade tillgång till inspiration!

Men så är begreppet geni däremot inte vidare gammalt. Man brukar säga att det inte fanns några genier innan epoken Romantiken (slutet av 1700- till början av 1800-talet). Innan dess ansågs inspirationen vara en gåva från Gud, inte från individen själv! Nuförtiden menar vi oftast en sorts igångdrivning och motivation när vi alldagligt talar om inspiration.

Poussin Inspiration of the poet Louvre
Bildkälla: Inspiration of the Poet av Nicolas Poussin, via Wikimedia Commons (bilden är en länk).

För mig är inspiration dock detsamma som att blåsa liv i något utan att vi för den sakens skull behöver bland in någon Gud. För mig är inspiration att ge djup och nyansering i en tanke (om hur något ska vara eller bli) och det kan bestå i allt ifrån ett ord, en bild, eller ett helt koncept.

Med dessa ord vill jag presentera en ny kategori i bloggen som heter Inspiro. I den kategorin kommer jag att skriva om och presentera sådant som blåser liv i min tankeverksamhet, mitt skapande, min drivkraft och min vardag.

stilleben

Jag tänkte inte skriva så mycket just nu, jag har liksom inte orken. Istället för att försöka finna ord så lägger jag istället upp lite bilder som jag fotat - tre stycken foto-stilleben kan man säga.

Loppisfynd

Mellanmål



Bortglömda och begravda i sågspån


Jag återkommer någon dag då jag inte är lika trött.

höstbilder

Nu tänkte jag vara lättsmält istället för kritisk, svårsmält och analyserande som jag brukar vara. För livet kan ju (under rätt omständigheter) även vara lättsmält och harmoniskt, men oftast uppfattar jag det som självklart; att hösten är vacker vet väl alla, och att kärlek är härligt kan man ju räkna ut med vänstra stjärthalvan (eller annan kroppsdel, för dem utan stjärthumor).

Jag och min "älskade-bättre-hälft" var ute på en av våra många höstpromenader från och till universitetet, och det var verkligen supervackert ute!

Alltså, i lättsmälthetens och vardagslugnets ära lägger jag upp några höstbilder som jag fotade under promenaden.







RSS 2.0

Följ min blogg med Bloglovin