Ät unge! Ät!
När lillen är sjuk blir hans matvanor tvärsimot. Annars brukar han vara ganska matglad, men när han blir sjuk vill han inte ha något alls. Han behöver iof. inte äta eftersom han redan har ganska bra med reserver, men dricka måste han ju göra!
Det gäller att vara fiffig och lura i honom dryck och mat. Det blir mest frukt och fruktdrycker.
Bananbitarna har fått vara lastbilar som ska parkera i munnen o.s.v. Ja, ni vet det där klassiska "Nuuu kommer mamma och kör lastbilen.. brrrumm.. in i munnen!" och det fungerar sisådär ibland.
Det gäller att vara fiffig och lura i honom dryck och mat. Det blir mest frukt och fruktdrycker.
Bananbitarna har fått vara lastbilar som ska parkera i munnen o.s.v. Ja, ni vet det där klassiska "Nuuu kommer mamma och kör lastbilen.. brrrumm.. in i munnen!" och det fungerar sisådär ibland.
I Lördags
Ursäkta mig, men jag försöker göra lite adventsfint här...
Kan alla leksaker och all disk plocka undan sig själva så att jag kan få fritt spelrum?! det skulle uppskattas innerligt! :P
När mirakel inträffar
Tänka sig! När man minst sagt går och deppar över att alla tights har fått hål i sömmarna mellan benen, då händer det...
Där i garderoben finner jag ett par oanvända tights som jag köpte på höstrean för en tjuga. Naturligtvis hade jag glömt bort dem, men just nu när jag höll på att avlida i "hela-tights-brist" så finner jag dem!
Fanstastiskt!
Där i garderoben finner jag ett par oanvända tights som jag köpte på höstrean för en tjuga. Naturligtvis hade jag glömt bort dem, men just nu när jag höll på att avlida i "hela-tights-brist" så finner jag dem!
Fanstastiskt!
springa fort fort fort och morra
Jag måste lägga upp den här bilden för att jag tycker så mycket om den. Detta är min lille kille med spring i benen.
Dessutom "morrar" han medan han springer, typ ghrrrruurrrmmkchh... som en bil, eller kanske ett lejon. Inte så lätt att veta.
Jag undrar vad det är han tänker på när han leker, det verkar vara mycket viktigt och koncentrationskrävande.
Visst kan ni se hur snabbt han springer?! Minst femtio kilometer i timmen!
Dessutom "morrar" han medan han springer, typ ghrrrruurrrmmkchh... som en bil, eller kanske ett lejon. Inte så lätt att veta.
Jag undrar vad det är han tänker på när han leker, det verkar vara mycket viktigt och koncentrationskrävande.
Halva sanningen om om mitt ynk och min toalett
Jag är sjuk. Just nu är det ändå ganska okej, men i måndags var det riktig hardcore-influensayrsel och smärta i varenda kroppsdel. Det kändes som att det gjorde ont i bindväven när jag skulle ta på mig strumpbyxor. Jag var tvungen att lägga mig ner på golvet (kunde inte hålla balansen och var svinfärdig) när jag skulle in till köket för att ta Alvedon. Åh denna köld! att vara kall inne i märgen trots att man kan känna att det inte alls är kallt i lägenheten.
Anyways, nu när jag har berättat om hur sjuk jag har varit så kommer jag till det riktiga inlägget:
Jag hade tänkt att skriva ett ynk-inlägg när jag väl är på bättringsvägen. I detta ynk-inlägg jag skulle beskriva hur ynklig jag känner mig. Till detta ynklliga inlägg skulle jag ta en ynklig bild på mig själv för att visa hur ynklig jag såg ut: Mitt trassliga hår och feberglansiga ögon med tillhörande påsar av misär hängandes under dem.
För att vara säker på att jag lyckades visa min äkta ynkliga sida ställde jag mig och tittade ynkligt in i badrumsspegeln - Man måste ju få med den där riktiga tyck-synd-om-mig-minen, eller hur? och då måste man veta vad man gör innan man tar fotot.
Men vad hände?!
Just det! Jag missade mig själv så fullkomigt brutalt att det bara blev en bild på mina toalett-pinupbrudar.
Jag hade verkligen inte energi nog att ta fler foton. Det var lika bra att det blev pinupor istället för ynk kan jag känna - Då får ni njuta av den finaste delen av vår toalett och slipper min ynkliga uppenbarelse.
Anyways, nu när jag har berättat om hur sjuk jag har varit så kommer jag till det riktiga inlägget:
Jag hade tänkt att skriva ett ynk-inlägg när jag väl är på bättringsvägen. I detta ynk-inlägg jag skulle beskriva hur ynklig jag känner mig. Till detta ynklliga inlägg skulle jag ta en ynklig bild på mig själv för att visa hur ynklig jag såg ut: Mitt trassliga hår och feberglansiga ögon med tillhörande påsar av misär hängandes under dem.
För att vara säker på att jag lyckades visa min äkta ynkliga sida ställde jag mig och tittade ynkligt in i badrumsspegeln - Man måste ju få med den där riktiga tyck-synd-om-mig-minen, eller hur? och då måste man veta vad man gör innan man tar fotot.
Men vad hände?!
Just det! Jag missade mig själv så fullkomigt brutalt att det bara blev en bild på mina toalett-pinupbrudar.
Jag hade verkligen inte energi nog att ta fler foton. Det var lika bra att det blev pinupor istället för ynk kan jag känna - Då får ni njuta av den finaste delen av vår toalett och slipper min ynkliga uppenbarelse.
bubbel tjatter ost
Igår var Sara förbi en sväng. Ingen kan tjattra som vi! Ingen annan kan vräka i sig chevre som vi gör heller.
Chevre på päronskivor, billigt bubbel och säsongens första glögg stod på menyn...
och nog blev vi lite salongsberusade (glöggen var skitstark) och som vanligt avverkade vi alla nödvändiga livsfrågor.
Fina Flickan
Idag fick min fina kattflicka Felicia stå modell för mig när jag skulle försöka lära mig kameran.
Vackra, vackra Felicia. Hon börjar bli gammal nu, åtta eller nio år tror jag, men så har hon blivit vis och lugn på köpet. Som ungkatt var hon alltid lättskrämd och smått ilsk, men nu är hon mest lugn och lat. Lite skruttig i pälsen har hon blivit också - den tovar sig so aldrig förr!
Vackra, vackra Felicia. Hon börjar bli gammal nu, åtta eller nio år tror jag, men så har hon blivit vis och lugn på köpet. Som ungkatt var hon alltid lättskrämd och smått ilsk, men nu är hon mest lugn och lat. Lite skruttig i pälsen har hon blivit också - den tovar sig so aldrig förr!
En dag med grannfrun
Idag hängde jag på grannfrun när hon skulle till affären för att köpa skithuspapper. Min nya fina kamera fick följa med! Jag har inte lärt mig hur man sköter alla inställningar på kameran ännu, men det blev rätt hyffsade bilder ändå.
Sara blev helt hänförd över att det låg is på vattenpölarna...
- Tänk vad mycket som hinner hända medan man sitter och ugglar i sin egen lilla tankebubbla! vips så är det visst is ute!!
Lille Alfons låg ordentligt nedpackad. Hans armar hade han rätt upp i en jag-kapitulerar-pose.
Jag tillät mig fotograferas också. Jag fick lov att underhålla Alfons medan Sara fotograferade för den här lille grabben gillar inte att hans mamma försvinner ur synfältet.
Utanför Strömspilen fanns det vackra höstplanteringar. Om någon av er vet vad den där salladsliknande växtligheten heter så får ni gärna berätta för mig. Bäret ser ju också ganska speciellt ut må jag säga.
Ännu en dröm: Avunden
I det vakna livet har jag länge gått i tankar om att börja träna. Jag har funderat över att skaffa mig ett gymkort för att träna upp mina sladdriga föredettingar till muskler tillsammans med grannfrun. Vi skulle bli muskliga tillsammans, lagom musklig då.. lite är bättre än inget alls. Något gymkort har det dock inte blivit och jag har haft dåligt samvete gentimot mig själv och min kropp.
I drömmen träffade jag grannfrun Sara hemma hos henne. Hon hade redan börjat träna. Hon började med ett pepp-snack om hur bra hon mådde efter att ha börjat träna, hur mycket piggare hon hade blivit och hur mycket muskler hon hade hunnit bygga. Jag kände mig bitter över hur miserabel jag kände mig i jämförelse med henne.
Just då, när jag kände mig som sämst i världen, drog hon fram armen och pressade fram alla sina muskler! Den annars normalformade armen drog sig samman till ett kraftpaket utan dess like.
Det var faktiskt lite lustigt när jag tänker tillbaks på drömmen - Hon hade verkligen den typen av supermuskler som jag egentligen inte alls skulle vilja ha! men i drömmen var ändå avundsjukan massiv.
Jaja, den som lever får se. En dag kanske jag kommer där med bodybuilderkropp, insmord i olja och brun-utan-sol ;D
I drömmen träffade jag grannfrun Sara hemma hos henne. Hon hade redan börjat träna. Hon började med ett pepp-snack om hur bra hon mådde efter att ha börjat träna, hur mycket piggare hon hade blivit och hur mycket muskler hon hade hunnit bygga. Jag kände mig bitter över hur miserabel jag kände mig i jämförelse med henne.
Just då, när jag kände mig som sämst i världen, drog hon fram armen och pressade fram alla sina muskler! Den annars normalformade armen drog sig samman till ett kraftpaket utan dess like.
Avundsjukan var total. Jag ville bara dra något gammalt över mig och försvinna in i ett virrvarr av självsmädelser.
Det var faktiskt lite lustigt när jag tänker tillbaks på drömmen - Hon hade verkligen den typen av supermuskler som jag egentligen inte alls skulle vilja ha! men i drömmen var ändå avundsjukan massiv.
Jaja, den som lever får se. En dag kanske jag kommer där med bodybuilderkropp, insmord i olja och brun-utan-sol ;D
Dietistdrömmen
Det var länge sedan jag skrev i min drömdagbok nu. Jag har faktiskt inte drömt så mycket senaste halvåret vad jag kan minnas.
I drömmen skulle jag gå till studievägledaren på universitetet. Anledningen för besöket var att de inte hade återregistrerat mig efter föräldraledigheten (vilket har skett i verkligheten också) och jag var ytterst förgrymmad över situationen.
Jag kom in till studievägledarsnubben som satt där med ett påklistrat hånflin. Så slog det slint i skallen på mig!
- Jag ska fan inte bli lärare! I helvette heller, jag ska bli dietist!! skrek jag till mannen med det påklistrade flinet.
Njaa, jag minns inte hur drömmen slutade.. det är nog obetydligt eftersom jag tror att jag hade fått utlopp för det som drömmen behövde få mig till att ventilera.
Jo, jag har varit sur på studievägledningen den senaste veckan eftersom de inte återregistrerat mig i programmet (vilket betyder att jag inte får låna penningar från CSN), men nu hoppas jag att proppen i byråkratiavloppet ska lösa sig.
Jag ska försöka skriva ner min andra dröm också. Den drömmen handlade om avundsjuka, men får bli ett annat inlägg.
Nu har jag drömt två drömmar de senaste två veckorna!! Här har ni en av drömmarna:
I drömmen skulle jag gå till studievägledaren på universitetet. Anledningen för besöket var att de inte hade återregistrerat mig efter föräldraledigheten (vilket har skett i verkligheten också) och jag var ytterst förgrymmad över situationen.
Jag kom in till studievägledarsnubben som satt där med ett påklistrat hånflin. Så slog det slint i skallen på mig!
- Jag ska fan inte bli lärare! I helvette heller, jag ska bli dietist!! skrek jag till mannen med det påklistrade flinet.
- Deitist? är du säker på det? Du har ju inte så mycket kvar till din examen.. sa mannen med hånflinet.
- Jag är säker på att jag ska bli dietist! de behandlar mig med största sannolikhet bättre på den utbildningen än vad ni gör här!!
Njaa, jag minns inte hur drömmen slutade.. det är nog obetydligt eftersom jag tror att jag hade fått utlopp för det som drömmen behövde få mig till att ventilera.
Jo, jag har varit sur på studievägledningen den senaste veckan eftersom de inte återregistrerat mig i programmet (vilket betyder att jag inte får låna penningar från CSN), men nu hoppas jag att proppen i byråkratiavloppet ska lösa sig.
Jag ska försöka skriva ner min andra dröm också. Den drömmen handlade om avundsjuka, men får bli ett annat inlägg.
