Bebisen tycker fortfarande att det är lite läskigt med skramlande ljud (vilket jag märker genom att den sprätter till vid plötsliga metalliska ljud, som t.ex metallkällsorteringen och diskning av bestick.) I övrigt så brukar bebisen förflytta sig med lugna rörelser i magen när jag lägger mig ner och stryker på den.

Tyvärr har jag varit både stressad och börjat få ont i kroppen. Jag klarar knappt av en halv dag på skolan innan jag får ont i ry ggen och i bäckenet. För några dagar sedan stegrade förvärkarna/sammandragningarna så pass att jag blev ordinerad "hemmavistelse i horisontalläge" under en veckas tid, vilket jag såklart inte kommer att kunna hålla. Men såhär efter att ha lyssnat lite mer på kroppen i två dagar så upptäcker jag att förvärkarna börjar att återgå till det normala igen. Muskelvärken är dock oförändrad och samma med foglossningen.

Men det som har påverkat min mest under dessa dagar (och nästan drivit mig till hjärtstillestånd) är av det mindre tillfredsställande slaget: Pälsängrar!

Huga då, det kryper i kroppen när jag tänker på dem!

Det var nämligen så att när jag rensade bland alla gamla saker i klädkammaren så hittade jag en låda i vilken jag hade packat in ylletextilier samt en vacker gammal afghansk päls. Jag hade sparat denna vackra päls för att jag hade tänkt att ta den till en körsnär som skulle kunna sy in den i rätt storlek... och det blev ju inte av såklart.

Jag har ingen bild på hur min vackra päls såg ut under sina glansdagar, men jag hittade en bild på ebay som liknar den jag hade:

Anyways, jag öppnade lådan för att ta ut och vädra det som låg i lådan och... fy faen!!!

Det första jag upptäckte var att jackan föll sönder, som om den vore porös på nåt sätt, sedan såg det ut som att jag hade aska på händerna (vilket jag senare identifierade som pälsänger-bajs!!) och sedan såg jag krypen...

Jag tryckte ned allt i lådan igen och skrek efter min karl att han måste ta kartongen till soporna illa kvickt. Det kröp i kroppen och jag kände mig så grymt smutsig.

Som ni kan förstå så var jag tvungen att granska igenom alla textilier och slänga allt som såg misstänksamt ut. Som tur var hittade jag inga fler kryp, men alla ylletextilier blev ändå kastade i soporna för att jag inte kunde utstå tanken på att det kanske levde något i dem.

Man han ju inte hålla en småkrypsuppfödning i sin garderob när man ska ha småbarn i lägenheten!!

Uhhga och fy, alltså jag höll på att börja grina av uppgivenhet.

Så sanerade vi hela klädkammaren och sedan fick Jens måla alla hyllor vita, så att man ska kunna se eventuella framtida kryp mot den vita bakrunden. Sedan googlade jag efter tips mot pälsängrar och det visade sig att de tycker illa om aromatiska oljor. Vilken tur att jag är de aromatiska oljornas mästarinna!

Här har ni några tips (utan kemiska preparat):

*  Den traditionella lavendelpåsen-metoden ska tydligen fungera.

*  Ta en bomullstuss och dränk in i aromatiska oljor. Gör ett litet tygknyte med bomullen i och lägg knytet där det behövs.

*  Smörj in "kryphål" och gömställen med aromatisk olja (typ springor mellan golv och vägg eller mellan hyllplan).

*  Både mal och pälsängrar verkar hata doften av rödceder. Rödseder-puckar/ringar och olja brukar gå att köpa (tex här: slegh.se) och puckarna fungerar bra att placera i lådor eller andra ställen där man förvarar textilier.

Med en grundligt rengjord och nymålad klädkammare, med aromatiska knyten utplacerade kändes allt mycket bättre. Min själ fann lugnet och inatt klockan tre kunde jag äntligen somna med ro i sinnet.

Åhh vilken tillfredställelse!

Ja, så var det bara att hugga tag i nästa projekt... städa ateljén :S