Idag på SVTs väderleksrapport:



Fantastiska nyheter för norrland, men vad som kan tyckas även bättre;  vindarna byter äntligen huvudbonad :D 
Kalaskul tycker jag!

Jo, jag vet, jag skriver typ aldrig, men det är ju ingen som läser bloggen så då gör det väl inget.
Jag satt och funderade på varför ingen läser bloggen och kom fram till att jag visar för lite bröst - bröst säljer som vi alla vet. Som tur är har jag så mycket bröst att jag skluul kunna dela med mig lite. Senaste BH:n jag köpte gick på storlek 75 DD :O... galet tugnt lass att släpa på :P
Nåväl, jag har skrivit en liten lista på hur jag ska få fler besökare till bloggen:

1. Mera bröstbilder!
2. Spännande rubriker, PORR-TERROR  t.ex.
3. Skaffa fiender. Folk älskar tydligen att läsa bloggar av dem de tycker illa om.
4. Hämnas. Hämdskvallra om personer som du antingen är irreterad på och/eller är avundsjuk på.
5. Modeblogga. Ingen orkar med att läsa vad en djuping (som jag) filosoferar om. Kör på ytlighet istället för substans, det gillar den bloggläsande målgruppen!
6. Bli en stereotyp - helst en lättsam sådan (ingen djuping alltså). Det är bara att välja ur den redan överfulla fördomsbanken.
7. Mera bröstbilder.


Jopps. Vad sägs? Jag fixar det knappast, för mycket att förändra på en och samma gång.
Inga bröst denna gång, men en bild på mina begynnande muskler kanske...
 


Nja, jag vet... inte så musklig kanske, men jag har en snygg tatuering :P


Ok, ni får väl en bröstbild också då *suck*...



Nu jävlar ska jag väl ändå få läsare !

Jag blir glad när jag finner bloggare som fyller vårt internet med viktig information, de som inte blundar för det övervakningssamhälle vi lever i. Hör upp alla sovande människor! George Orwell hade rätt. Du är en spelpjäs i deras Fia med knuff, det är endast en tidsfråga inna du blir "knuffad".


Nu ska de dessuton legalisera spioneriet med den s.k. FRA-lagen. PROTESTERA!
Lägger in några bilder på vår tidräknings vackeraste spion, Marta [Mata] Hari.

mer behöver inte sägas...
http://www.youtube.com/watch?v=EOrG1r3S6ZA

Det var en fantastiskt solig och vacker dag, men jag kunde inte skaka av mig känslan av obehag i kroppen. Jag hade nyss upptäckt att jag rultade framåt när jag gick, som om jag skulle haft dålig motorik eller som att jag släpade på något tungt. Men det ända jag släpade på den dagen var mitt eget lilla regmoln som hängde efter mig som i koppel. Känslan av otymplighet fick mig att känna mig okvinnlig och ful. Ingen ide att ens försöka inbilla sig annat; jag är en jävla flodhäst idag. Jag valde att stänga in mig i den skyddande bubblan som så många gånger förr. Bubblan som skiljer mig från övriga världen, bubblan i vilken jag varken ser heller hör annat än mina egna tankar.

Kaffe brukar bota det mesta, kanske jag bara är trött, tänkte jag och begav ming till ett av universitetets kaféer. Jag är kräsen på kaffe, det får inte vara blaskigt, men heller inte bryggt så starkt att det blir beskt. Kaffet på universitetskaféet var helt klart i blaskigaste laget.

Plötsligt bröt en röst igenom skalet. Bubblan fick en spricka varifrån jag kunde urskilja en mild kvinnoröst (snarare flickig men va fan). Jag tittade upp och såg in i ett par mörkbruna ögon som tittade snällt på mig. Bmmha...va..va...ursäkta? orden rultade stapplande ur mig mun, nästan lika klumpigt som min taskiga motorik. Jo, jag frågade om det är fint väder ute idag? svarade den leende kafétjejen bakom disken. Hennes mörka ögon höll ett hårt tag om mig. Jag tänkte Hon kan väl se själv att det är fint väder, kafét är ju praktiskt taget inglasat! Men kafétjejen tittade inte ut, hon tittade in - In igenom den spricka som hon nyligen hänsynslöst hade huggit fram med hennes (snälla, men ) intensivt stirrande blick. Ähm... jorå.. (jag var tvungen att tänka efter )...det är både varmt och soligt. Kafétjejen drog en dramatisk suck och lutade sig mot disken, fram mot mig. Det kändes som att hon gjorde intrång på mig lilla värld. Hon kastade sin svarta hästasvans med hjälp av ett litet knyck på nacken. Åh, nu skulle man suttit ute på en uteservering och fikat med någon man tycker om, sade hon i ett melodramatiskt andrtag. I mina tankar kunde jag inte låta bli att dra en paralell till Askungens: Åh, vad är väl en bal på slottet? och jag log lite smått inombords. Hon fortsatte att stirra på mig, som om hon väntade på en replik. Ja, du kanke får tid till det efter att du kar slutat för dagen, tillade jag efter en stunds tystnad. Jamen då ska man ju ha någon att dela det hela med också... svarade hon och fortsatte att titta på mig utan att släppa blicken. Jag tappade talförmågan och började känna mig malplacerad och vilsen. Vafan, stöter hon på mig? tänkte jag förvirrat.

Snabba bilder av självförakt blixtrade förbi i mitt huvud. Jag kunde för guds skull inte förstå varför hon gav sådana antydningar till mig, jag som rultar fram när jag går. Dessutom hade jag flottigt hår och mjukisbyxor! Men hon släppte inte så lätt, om väntade fortfarande på ett svar. Eh... jo men... tack för kaffet kastade jag ur mig och började gå med rask takt mon lektionssalarna. Jag vågade inte vända mig om, för vem vet om hennes intensiva ögon fortfarande höll tag om min gestalt.
På något sätt kändes stegen nättare nu. Inte så att jag svävade som en älva - Men det tunga rultandet kändes inte lika tungt längre, och rengnmolnet var inte lika regnfyllt.

Jag testade ett nytt diskmedel, det doftar äng. Egentligen luktar den saft, typ jodgubbsaft. Den är rosa-röd, luktar jordgubb och jag kan knappt hindra mig själv från att dricka upp den. Jag funderade ett tag på vad som skulle hända ifall jag drack upp en flaska med jordgubbsdoftande diskmedel; Jag kanske skulle börja rapa stora fina såpbubblor, eller också skulle jag få diarré och fisa ut de där bubblorna istället ;) . Vidare började jag tänka på att man nog gör det säkrast att inte köpa det diskmedlet ifall man har små barn som gillar jordgubbar, för det luktar verkligen godisgott.

Igår var jag på bröllop. Det var ett vackert, traditionellt kyrkbröllop. Jag är så "känslomässigt tunnhudad" för tillfället så jag fick verkligen kämpa med att inte börja storlipa. Jag hade suttit uppe hela natten för att måla den tavla som jag gav dem i bröllopspresent. Natten innan hade jag suttit uppe med hemtentamen om språkhistoria, och jag var slut i både kroppen och kroppen. När jag slutligen kom hem däckade jag, sov i fjorton timmar och vaknade med värk i hela kroppen. Det kändes som att jag hade kört ett träningspass i kickboxningoppen, ömmande leder och muskler. Jag antar att det är så det går när man struntar i den viktiga skönhetsömnen.

klockan 11.00 (morgon)
Inatt drömde jag om det perfekta blogginlägget. Men nu är det som bortblåst, jag minns sällan mina drömmar. Istället för det perfekta blogginlägget, får det bli det bli ett tråkigt och fantasilöst inlägg.

Idag ska jag ut och gå i solen. Mina kära vänner ringde och frågade om vi (jag och karln min, jens) ville ta en promenad. Jens reagerade med starkt motstånd - varför ska man ut och gå när man kan ligga kvar i sängen och dräggla? Jag håller till stor del med honom och jag vill verkligen inte gå ut utan honom. Jag bestämde mig iaf. för att jag behövde solen idag, trots att jag egentligen vill ligga kvar i sängen jag med.
   
klockan 09.30 (kväll)
Det som mina vänner drog med mig på visade sig vara en s.k. bilpromenad. Alltså, inte den där gamla goda promenaden där man använder sina ben för att ta sig fram. Men det var bra, för den förvirrade stämningen som växte fram under turen skapade en viss ambivalens angående vart vi skulle stanna och fika. Jag höll på att få mental krupp, men jag höll minen eftersom de var så snälla att ta med mig.

Jaha, så bestämde jag mig till slut, och så här blev det:



Stilrena och fina. De åldras alltid vackrast. Det är riktigta oldschool-körsbär.
Jag har ett par till, likadana, vid andra hälen. Körsbären skall tydligen symbolisera oskuldsfullhet, men det blir väl vad man gör det till. För mig skall de påminna om att man aldrig behöver vara ensam, att våga be om hjälp från andra. Kan vara bra i dessa dagar då duktig-stark-självständig-flicka-syndromet tar över. Men framförallt kommer de att bli snygga till ett par pumps och en fin sommarklänning.

Andra människor. Jag tycker det är svårt med relationer, mest för att jag gör dem obekväma eller för att jag inte gör något intryck alls. Kämpig balansgång det där.

Bebisar ploppar fram i min omgivning mest hela tiden. Fan å att man ska vara en jävla instabil hysteriakärring! annars hade jag haft familj redan.

Cirkus. Jag funderar ärligt talat (ja, faktiskt, på riktigt) att rymma med en cirkus. Jag skulle kunna mocka elefantbajs. Eller bli en såndär tant, med små hundar som hoppar genom en ring. Ju skabbigare cirkus desto högre poäng får man!

Dramatiska Institutets regiutbildning skulle jag vilja gå, men jag har aldrig vågat söka.

Emotionell intimitet är något som jag har svårt för. Inte andras. Min egna.

Freudianska felsägningar borde man använda sig mer av på ett medvetet plan. Det avdramatiserar och lättar upp stämningen. Jag borde börja utöva detta som en egen konstart.

Gustav Klimt. Symbolisk konst i jugendstil är helt klart underskattad.

Hemligt nummer. Då kanske man skulle slippa telefonförsäljare.

Irra runt utan tydliga mål. Lösdriveri är underskattat. Undra ifall det fortfarande är kriminellt att vara luffare/lösdrivare. Knäppt isf. det är ju coolt att lulla runt sådär lite på halvkänn.

Jens "knifen" Andersson, min kärlek.

Käpp-rätt-åt-helvete känns det ibland, för det mesta. God mat, sömn och jourhavande vänner är botemedlet.

Lipa. Teresa lipar mest hela tiden. Det är nog nått fel på na...

Mönstra på en båt och dra till Bahamas kunde man göra på femtiotalet, men i dagsläget är det nog svårare. Det är dock något som jag skulle vilja göra, då hade jag kunnat bära ett tatuerat ankare på underarmen med stolthet. Att tatuera ett ankare utan att ha "jobbat på sjön" känns inte riktigt äkta.

Norrsken. Fy tusan vad vackert det är med norrsken! Med ens får man harmoni i kroppen och en känsla av universiell helhet.

Ordning och reda har aldrig varit min kopp av te.

Parkeringsöter slipper jag iaf. eftersom jag inte har någon bil.

Queens bortgångne sångare, Freddie, var helt klart en kanonsångare. Sedan kan man ju tycka vad man vill om musiken, men sjunga kunde han ta mig tusan.

Rik på känslor och empati men fattig rent ekonomiskt. Jag skyller på kosmos lagar om jämnvikt, ying/jang eller taskig karma, snarare än dåligt sinne för sparande och csn.

Sura uppstötningar. Börjar man bli gammal eller är det bara stressmage?

Teresa, ja det är jag. Jag vaknar alltid när jag hör mitt namn. Somnar lika snabbt igen.

Undervisning, en del av mitt liv. Man lär sig av allt även om man inte alltid tror det.

Vuxenlivet var inte så märkvärdigt som jag en gång trodde. Bara en massa ansvar, men själen är fortfarande ett barn. Hur går det ihop?

William Shakespeare, vart jag mig än vänder så dyker han upp, översatt av Göran O  Eriksson eller av Carl August Hagberg (Eriksson är att föredra enligt mig).

X. Jag försöker att ha en god och vänskaplig kontakt med mina ex-pojkvänner. Ibland funkar det, ibland måste man bara låta dem vara ifred tills de mognat.

Yttre omständigheter (regn i januari) gör att jag börjar fundera på att flytta till någon solig strand istället för skitmörka dyster-Sverige (men bara under vintern).

Zomig vad skulle jag göra utan dig? Migränmedicin gör livet lite drägligare.

Ålderns höst. När jag blir gammal ska jag röka cigarr, en riktig feting. Jag ska sitta i en gungstol, dricka rödvin och skrämma barn med spökhistorier. Det blir kul.

Ärmade åbäke, anfäkta och anamma, banditskojare, snorhyvel, ärkebandit, järnspikar, sumprunkare... listan kan göras lång. Låt svordomarna vara kreativa.

Ölkryddan Humle smakar som värmd, avslagen lättöl när man gör te på den. För tillfället har jag gjort en egen blandning av Humle och Valeriana (Vänderot) för att skapa ett rogivande te för sömnlösa nätter. Jag har ännu inte smakat det.

Jag har en julgran! Det är min första egna julgran någonsin. Den är ganska gles och ful, lite sliten liksom. Sådan Teresa, sådan julgran...
   Jag blev uppringd av en kvinna på Umeå universitetets psykologmottagning, jag ska bli kallad till dem i januari (psykologstudenterna tar imot folk för att öva praktiskt på). Det känns bra, jag känner mig redo för lite psykoterapi :)  För övrigt känner jag mig mycket bättre nu än vad jag gjorde förra året.  Alla julklappar är fixade och nu ska jag bara packa för min vistelse hemma hos mor och far.
   Grinchen visas på TV. Jag känner mig lite som Grinchen :P Julfientlig och missanpassad, i behov att skapa egna jultraditioner med egna värderingar. Det blir ingen Kalle Anka för min del, jag är så förbaskat less på Kalle Anka och hans vänner.

På återseende. Gott vintersolstånd till er alla.
Kärlek / Teresa

Jo, jag gillar Photoshop ;)

Lyckligt religiöst obunden männsika som jag är, finner jag det både främmande och lite smått olustigt när min födelsestad uppvisar "fanatiskt kristi-fundamentalistiska" tendenser.
Inte för att jag är vidare intresserad av hockey, men var går gränsen mellan en ett starkt engagemang för det lokala hockeylaget, och engagemanget att vilja frälsa hela stadens befolkning? I Örnsköldsvik verkar det antingen vara det ena eller det andra som gäller...

http://allehanda.se/avdelning/ornskoldsvik/17057

Jag vill dock tillägga att jag är en stolt kämpe för religiös frihet och jag respekterar all form av gudstro. Men i Örnsköldsvik finns det tyvärr vara utrymme nog för två gudar: den Kristna guden och MoDo-hockey.