Igår var Sara förbi en sväng. Ingen kan tjattra som vi! Ingen annan kan vräka i sig chevre som vi gör heller.

Chevre på päronskivor, billigt bubbel och säsongens första glögg stod på menyn...

och nog blev vi lite salongsberusade (glöggen var skitstark) och som vanligt avverkade vi alla nödvändiga livsfrågor.

Vackra, vackra Felicia. Hon börjar bli gammal nu, åtta eller nio år tror jag, men så har hon blivit vis och lugn på köpet. Som ungkatt var hon alltid lättskrämd och smått ilsk, men nu är hon mest lugn och lat. Lite skruttig i pälsen har hon blivit också - den tovar sig so aldrig förr!

Sara blev helt hänförd över att det låg is på vattenpölarna...

Lille Alfons låg ordentligt nedpackad. Hans armar hade han rätt upp i en jag-kapitulerar-pose.

Jag tillät mig fotograferas också. Jag fick lov att underhålla Alfons medan Sara fotograferade för den här lille grabben gillar inte att hans mamma försvinner ur synfältet.

Utanför Strömspilen fanns det vackra höstplanteringar. Om någon av er vet vad den där salladsliknande växtligheten heter så får ni gärna berätta för mig. Bäret ser ju också ganska speciellt ut må jag säga.

Dagarna spenderas just nu med att sopa ihop de efterblivna resterna av det vi kallar för vardagsliv: Jag har diskat, tvättat och sopat upp allt som vi inte har haft tid med att ta hand om de senaste fem veckorna. Det vill inte säga lite!

Jag har faktiskt inte kikat in på Bloglovin alls den senaste veckan, därav tystnaden i kommentarfälten.

Men kära vänner - I will rise again! som en ståtlig fura i vindpiskat lingonsnår!!

Skoljoggen gick bra, men jag sprang bara någon kilometer eftersom jag hamnade med pratglada elever som ville snacka om allt mellan himmel och jord, och jag tänkte -Det är väl ändå för deras skull jag är här! Så jag gick med dem istället.

Nu i helgen skulle min pappa komma och hälsa på. Han skulle hämta upp morsan som hade varit här under fredagen och stanna en sväng för att träffa lillen. Men på vägen upp fick han yrsel, tappade han känseln i halva kroppen och tappade kontakten med vänstra handen, så det blev till att åka ambulansen in på akuten istället. På akuten bedömde de hans tillstånd som en liten stroke och han fick ligga kvar på sjukhusets strokeavdelning. Det känns läskigt. Jag är ändå glad att han fick en varningssignal som var så pass lindrig, för det kunde ju varit värre med tanke på att han körde bil på E4an när det inträffade.

Ja, som ni kanke förstår har jag överhuvudtaget inte funderat över att blogga, arbeta med skolan eller tvätta. Allt har legat i dvala här hemma.

Ni som har hängt med ett tag kanske minns min stolhylla som jag gjorde av en gammal sprucken stol.

Nu har jag tagit in båda stolhalvorna från balkongen och satt upp dem på väggen i vardagsrummet!

Den ena fick bli en lamphylla för min fina glaslampa. Jag har varit rädd att lillen skulle välta den över sig när den stod länger ner, men nu når han den inte och sladden är fastspikad med sånna där plastiga sladdhållare (jag vet inte vad det heter).

Den andra stolhyllan fick bli en liten bokhylla..

Det kanske hade varit vackrare med ett gäng gamla, inbundna böcker istället för pocketböcker, men det får duga så länge! Synd att jag har århundradets fulaste tapeter :P

Medan lillen sov sin efter-lunch-lur har jag:

• Lagat balkongdörren
• Flyttat en hylla från balkongen till TV-rummet

(Jag älskar min skruvdragare!) :D

• Skördat tomater
• Källsorterat lite
• Torkat golvet under lillens matplats

Idag ska vi inleda ett litteraturmoment med niorna och jag ska presentera boken Venus i Päls för dem. Jo precis, det är den boken jag har fått idén till bloggnamnet.. fast jag tycker att "hon i päls" är lite freaky så jag väljer att vara "hon i velour" istället. Liksom lite snällare.

Jag måste dra nu! Tjao darlings.

Som vanligt tar jag inte för givet att det ska fortsäta på så vis och därför planerade jag att skriva klart en skoluppgift, diska lite smått och hälla propplösare i slasken.. jag vet, helt sjukt va?! Jag lyckades dessutom genomföra allt utan att känna mig ett minsta frustrerad!

Nu ska jag ta med lilleplutt ut på äventyr i lekparken.

Idag ska jag öva miljöbeskrivningar med eleverna och sedan ska jag hem och krama mina pojkar. Jag har en samling skräckfilmer som väntar på mig i höstmörkret också. Det är alltså inte särskilt synd om mig just nu, inte efter att jag har kommit hem åtminstone.

Vi hörs! Kram på er så länge <3

Upp med den ovanför vardagsrumsdörren istället! Jag säkrade med extra skruvar och hänganordningar ifall lillen skulle få för sig att ta en vals med gardinen, sedan har jag säkrat porslinet däruppe med dubbelhäftande tejp ;)

Den lilla jordgloben är också ett loppisfynd. Jag vet inte närifrån den är, men alla kolonierna i Afrika finns med så det måste varit innan kolonialiseringen upplöstes (någon som har koll på när det var?)

Dockan är min mammas - Hon fick den när hennes syster var nyfödd och skickades iväg att opereras vid karolinska sjukhuset. Hon har tappat några fingrar på grund av köldskador... dockan alltså.

Det ska väl mer saker upp dit sedan, men jag måste stöka runt lite för att se vad som fungerar och inte fungerar innan jag känner mig nöjd med "installationen". Lustigt att jag ger så mycket tid till en enda plats i hemmet och låter andra ställen falla i medveten glömska.

Jaja, så måste det få vara ibland!

De roliga planerna var att lägga upp bilder på mina loppisfynd, laga några vintageklänningar som behöver få dragkedjor och knappar, laga god mat som jag och min familj skulle avnjuta denna regniga dag. Men så kommer det inte att bli.

Jag har ett litteraturseminarium imorgon och jag har läst alldeles för lite i böckerna. Jag har läst så pass lite att det skulle kunna bli riktigt pinsamt ifall jag får en fråga om böckernas innehåll!

Jag kan inte göra annat än att plugga idag. Det betyder att bloggen, klänningarna och den goda maten snällt får vänta. Sorry :(

Ja, den har fått rötter!  och...

...en liten röd tomat!!

Det kändes angeläget med en översiktlig planering då lillens behov av dagsrutiner ökar mer och mer för varje vecka.

Jag måste diska! Inte för att mina föräldrar bryr sig i att det inte är diskat, men min mor brukar ställa sig och diska åt oss när hon kommer och hälsar på.

Disktid är tid som borde spenderas på annat sätt, t.ex. att umgås med sitt barnbarn och njuta av livet! Disktid är tid som aldrig kommer tillbaks, minuter och sekunder som försvinner i botten av koppar med intorkat kaffe. Disktid är tid som rinner mellan fingarna när livet pågår bakom ryggen på dig.

Näe, jag gillar inte att diska men någon måste ta sig an skitgörat :P  Eller också säger jag till morsan att hon bannemig inte ställer sig och diskar den här gången.. och nu när jag tänker efter så lutar det åt detta alternativ.

Anyways, därimellan är jag skittrött. Jag känner att jag har prioriterat bort bloggen lite vilket även innebär att jag inte har tagit mig tid att svara på era kommentarer - Sorry <3  (men jag går in och läser på era bloggar så ofta jag kan även om jag inte kommenterar).

Jag har inte diskat på en halv evighet. Jag har bara sköljt av disken och sedan diskat det som har varit vid akut behov att användas. Av den anledningen luktar det just nu äggfis i diskhon trots att det inte finns några matrester i slasken.

Men ni vet hur det är med prioriteringar...

Jag har ändå haft tid med en massa "onödiga" saker: Jag har varit på loppis, bakat äppelkaka och komponerat ett eget recept på miniäppelkakor. Jag har dessutom lärt mig hur sikher knyter sin turban (en av metoderna d.v.s.)! :D

Nu ska jag och lillen gå till förskolan! Tjao!

Kanske det är en förkylning på intågande?

Huvudet känns blockerat och de senaste tre dagarna har jag knaprat sumatriptan för att hålla undan migränen. Hoppas att det inte kommer att behövas några mediciner idag :P

Lillen är det dock full fräs på! Han har kört omkring med alla sina bilar, jagat katten, dansat framför TVn, käkat pizzarester till mellis, borstat tänderna och sedan kört omkring tandborsten i lastbilsflaket. Jag har hunnit med en kopp kaffe och är inne på den andra koppen just nu.

Det här känns som en riktigt seg dag.