it's alive!
Himmel och pannkaka!
Vi har varit på ultraljud och tjuvkikat på vår bebis :D
Jag tror att den hickar eller så sparkar den till lite (eller så har den tics)...
Den ligger och sover/vilar mot moderkakan...
Man kan ju inte riktigt se så mycket men vi tycker såklart att hen är den finaste vi någonsin skådat.
Eftersom vi gjorde ultraljudet på en privatklinik så fick vi det inspelat på film.
Jag tror att den hickar eller så sparkar den till lite (eller så har den tics)...
Den ligger och sover/vilar mot moderkakan...
Bebis bygger bo!
Nu har det verkligen varit jättejobbigt med humörsvägningarna. Under den senaste veckan har jag nog hunnit med hundratals konstiga tankar, varvat med sömn- och rastlöshet. Jag gråter och skrattar vart annat och överallt luktar det konstigt - inte nödvändigtvis äckligt alla gånger, men märkligt och lite fränt.
Jag hade läst om att en nyfödd bebis väljer bröst utifrån vilket som luktar godast. Det blev lite för mycket för min hjärna att smälta. Jag kände att bebisen antagligen inte skulle tycka om något bröst alls! Jag var säker på att bebisen skulle totaldissa mig!! Dessa tankar dök upp i samband med att jag härom dagen tyckte att mina bröst luktade konstigt... och antagligen - de luktar väl hormonstinn körtelutveckling skulle jag tro :S
I allafall så har vi börjat räkna in på vecka 16 och bebisen är (nu under veckans gång) mellan 11-14 cm lång!
Så här skriver de på Blimamma.se :
"Bebisen kan nu gripa med händerna, sparka och tillochmed göra kullerbyttor! Huvudet är nu upprätt och i ansiktet utvecklas muskler som gör att den redan kan grimasera, som att till exempel kisa, rynka pannan och öppna munnen."
Här får ni se en bild på min mage:
:D
Jag hade läst om att en nyfödd bebis väljer bröst utifrån vilket som luktar godast. Det blev lite för mycket för min hjärna att smälta. Jag kände att bebisen antagligen inte skulle tycka om något bröst alls! Jag var säker på att bebisen skulle totaldissa mig!! Dessa tankar dök upp i samband med att jag härom dagen tyckte att mina bröst luktade konstigt... och antagligen - de luktar väl hormonstinn körtelutveckling skulle jag tro :S
I allafall så har vi börjat räkna in på vecka 16 och bebisen är (nu under veckans gång) mellan 11-14 cm lång!
Så här skriver de på Blimamma.se :
"Bebisen kan nu gripa med händerna, sparka och tillochmed göra kullerbyttor! Huvudet är nu upprätt och i ansiktet utvecklas muskler som gör att den redan kan grimasera, som att till exempel kisa, rynka pannan och öppna munnen."
och så här ska den visst se ut i magen, typ:
Min livmoder är bakåtlutad, så bebben ligger nog lite närmre ryggraden än på bilden. Då livmodern har blivit tillräckligt tung så kommer den falla framåt och då blir jag tvärtjock!
Men jag tycker att den känns lite väl stor på den bilden. Om bebisen vore så stor redan så borde jag väl ha känt den röra på sig?!
Här får ni se en bild på min mage:
:D
kan inte tänka klart!
Jag hade goda förhoppningar om att tidspressen skulle sätta eld i röven på mig så att jag kunde få klart min B-uppsats. Det var lättare sagt än gjort. Jag försöker verkligen arbeta, men jag kan ju inte tänka på något annat än att jag har en lite krumelur i magen!! Jag fattar inte att det ska gå att leva ett normalt liv på detta vis - hur gör alla andra då?! Hur tusan ska man kunna koncentrera sig? Hur ska man kunna arbeta överhuvudtaget?
Jag läste på någon internetsida för gravida där barnmorskorna (som skriver på sidan) tipsade om att stanna upp och tänka på barnet och sin graviditet ca 5 min om dagen. Är de alldeles från vettet? så de menar att 5 minuter om dagen skulle vara en rimlig gräns?!
De enda gångerna jag inte tänker på bebisen är när jag är dödstrött... eller förresten, jag tänker på den då också! Okej, men såhär då: den enda gången jag inte tänker på den det är när jag sover - då drömmer jag om den istället :P
Jag tycker att jag borde få bli sjukskriven för total hjärnförlamning... Gravös-hormonerna gör mig helt knäpp ju! Och här ska man gå i 6 månader med detta knäppskalle-syndrom... ja, jag tror inte att jag kommer att bli mindre knäpp heller - det är nog bara början ska ni se.
Jag läste på någon internetsida för gravida där barnmorskorna (som skriver på sidan) tipsade om att stanna upp och tänka på barnet och sin graviditet ca 5 min om dagen. Är de alldeles från vettet? så de menar att 5 minuter om dagen skulle vara en rimlig gräns?!
De enda gångerna jag inte tänker på bebisen är när jag är dödstrött... eller förresten, jag tänker på den då också! Okej, men såhär då: den enda gången jag inte tänker på den det är när jag sover - då drömmer jag om den istället :P
Jag tycker att jag borde få bli sjukskriven för total hjärnförlamning... Gravös-hormonerna gör mig helt knäpp ju! Och här ska man gå i 6 månader med detta knäppskalle-syndrom... ja, jag tror inte att jag kommer att bli mindre knäpp heller - det är nog bara början ska ni se.
förändring
Tänkte bara lägga upp bilder som visar skillnaden som skett mellan vecka 5 (eller vecka 6) och vecka 13 :D
Jag vet att det inte är så stor skillnad och att det mesta nog beror på julmaten, men ändå!!
Ähh... nu när jag sitter och jämför så ser jag ju att det bara är brösten som ha blivit större :P Attans!
Men nu ska det börja att ta fart har jag hört. Förr när jag drog in magen så kunde jag suga in hela magen, men nu stannar det kvar en bula under naveln medan övre delen av magen sugs in... fascinerade :)
Det här inlägget är säkert jättetöntigt eftersom att ingen annan än jag kommer att se någon skillnad, därför avslutar jag härmed innan det blir ännu töntigare.
Jag vet att det inte är så stor skillnad och att det mesta nog beror på julmaten, men ändå!!
Ähh... nu när jag sitter och jämför så ser jag ju att det bara är brösten som ha blivit större :P Attans!
Men nu ska det börja att ta fart har jag hört. Förr när jag drog in magen så kunde jag suga in hela magen, men nu stannar det kvar en bula under naveln medan övre delen av magen sugs in... fascinerade :)
Det här inlägget är säkert jättetöntigt eftersom att ingen annan än jag kommer att se någon skillnad, därför avslutar jag härmed innan det blir ännu töntigare.
Inte en hemlighet längre...
Nä, nu har vi bestämt att dit inte ska vara en hemlighet längre!
klicka för större bild
Det var ett jäkla schå innan vi fick ett ordentligt svar... de billigare testen gav så svaga svar att jag tolkade det som negativt flera gånger - och vad tror man då... jo, att man har fått livmodercancer såklart!
Det var då en jääkla lättnad att det inte var några tumörer som satte stopp för mensen iaf ;)
Jag har nog haft alla symptom som går att få och det har varit ganska svårt att leva "normalt" eftersom hormonerna har slitit så mycket i mig. Nu börjar det bli lite bättre, men jag kan fortfarande må ganska knasigt ibland.
Symptom 1 Trött trött trött trött, nässelutslag och en känsla av PMS.
Ja, nu har jag säkert glömt något också. Men det börjar bli mycket bättre nu vid vecka 13 men det känns fortfarande ganska overkligt, men oerhört skoj såklart!
Ungefär så ska den väl se ut tror jag...
Detta är en bild av Lennart Nilsson och föreställer ett foster vid 12 veckor.
Det var ett jäkla schå innan vi fick ett ordentligt svar... de billigare testen gav så svaga svar att jag tolkade det som negativt flera gånger - och vad tror man då... jo, att man har fått livmodercancer såklart!
Det var då en jääkla lättnad att det inte var några tumörer som satte stopp för mensen iaf ;)
Jag har nog haft alla symptom som går att få och det har varit ganska svårt att leva "normalt" eftersom hormonerna har slitit så mycket i mig. Nu börjar det bli lite bättre, men jag kan fortfarande må ganska knasigt ibland.
Symptom 1 Trött trött trött trött, nässelutslag och en känsla av PMS.
Symptom 2 Myrkrypningar i livmoderregionen samt en liten nidblödning.
Symptom 3 Utebliven mens.
Symptom 4 Ont i brösten
Symptom 5 Oerhört känslig för kyla. Fryser hela tiden!
Symptom 6 Riktigt illamående som tog fart under vecka sju. Illamåendet lugnade ner sig under vecka elva.
Symptom 7 Världens långsammaste matsmältning :S
Symptom 8 Humörsvängningar som om de vore från helvetet sprunget... det vill säga ett djävulskt humör.
Ja, nu har jag säkert glömt något också. Men det börjar bli mycket bättre nu vid vecka 13 men det känns fortfarande ganska overkligt, men oerhört skoj såklart!
Ungefär så ska den väl se ut tror jag...
Detta är en bild av Lennart Nilsson och föreställer ett foster vid 12 veckor.
