En Lexikal Tvångstanke

Jag har en tvångstanke. Det är inte en vidare besvärande sådan - Tvångstanken varken hindrar mig i min vardag eller är kopplad till handlingsritualer. Jag lider inte av den, men den är oerhört barnslig.

Varje gång som ordet Rumstemperatur (inklusive alla dess böjningar) så tvingas min hjärna att höra ordet Rumpstemperatur istället. Detta gäller dels när andra säger ordet, när jag säger det eller när jag läser det ordet rumstemperatur någonstans. Det händer varje gång utan några som helst undantag.

Och allt jag kan se framför mig är en tecknad, glödhet stjärt!

Jag uttalar dock aldrig fel ord (om jag inte vill skämta d.v.s.), istället ler jag åt bilden som dyker upp i mitt huvud.

Är inte orden skrämmande lika?

Finns det någon därute som upplever något liknande?

jag vet precis vad du menar, jag känner samma sak när jag läser eller hör ordet "punkt" för jag hör & ser "pung". hatar att skriva ordet för jag tror alltid efter att jag tex skickat ett mail eller brev där jag skrivit ordet, att jag skrivit fel & att mottagaren/läsaren ska tro att jag är fullkomligt besatt...

Alltså, om det kan va till nån hjälp, så tror jag att det borde heta "Rumptemperatur", dvs. utan "s". Då kanske det låter lite mer annorlunda iaf.



erika> vadå tro? :) vi vet ju alla hur det är med dina talanger när det gäller att skicka mail...:D



ni är för härliga!

Jävligt fin röv måste jag säga!

Hahhaha ja från och med nu lär det ju vara det enda jag kan tänka på när jag stöter på ordet!

Känner igen det där. :) I skolan stöter jag ofta på ordet "analys", vilket alltid gör mig lite full i skratt. Varje gång jag ska säga det är jag livrädd att jag ska råka säga Anal-ys. :)