Jag vet att småbarn kan ha ganska hög feber utan att det är akut på något sätt, men det känns inget vidare att plocka upp en liten kropp ur spjälsängen och upptäcka att barnets hud är brännhet.

När han är så varm så gråter han hela tiden - Gråter och gråter utan att möta våra blickar, bara skrynklar ihop ansiktet till ett rött litet russin och knyter nävarna i otröstlighet.

Igår kväll hade han 39,7 i feber och då kräktes han upp all vätska som vi hade trugat i honom den kvällen. Det var nog hen hel del slem som hade hamnat i magen också för jag kan inte förstå att han kunde kräkas sådana enorma ängder när han knappt ätit något under dagen.

Jo, det var något i Exorsiten-stil på den spyan, men det är inte magsjuka utan troligast är det allt slem från näsan som rinner ner i magen och att kräkas blir kroppens sätt att göra sig av med allt slem (som innhåller sjukdomsviruset och kroppen vill inte ha det kvar).

Nu i morse hade han 39.5 innan han fick alvedon. Efter två timmar på alvedon kunde han äta lite potatismos och lax som var utspätt med vatten, sedan slocknade han.

Apropå alvedon - Vi hade lite dåligt med barnalvedon och dessutom hade jag glömt att hämta ut mina egna mediciner, så det var bara att dra på sig joggingskorna och traska raskt iväg till ett apotek i morse innan karln behövde åka till jobbet. Ganska skönt att få komma ut själv, jag har nästan glömt hur det känns att promenera utan att styra en barnvagn framför.

Det lär inte bli några fler promenader idag, det törs jag inte när han är så hängig, så det blir väl att sysselsätta sig med lite sömnad istället.. ja, emellan allt ompysslande av den lille sjuklingen alltså.

På återseende aligatorer!