Min slogan kanske?
Ikväll satt jag och assocoerade igen.
Det är inte så illa när jag associerar på ett kreativt sätt. Men i vissa fall är det inte vidare kreativt, snarare destruktivt och uttröttande. Det blir stressande i längden att tänka i mängder av banor, steg, händelseförlopp, bilder, känslor, liknelser, jämförelser etc.
Det går snabbt! Det känns som miljoner tankar under loppet av någon minut och allt med taggarna rakt in mot mig själv. Jag hinner inte stoppa dem - Tankarna skapas ur ingenting, befruktar och föder sig själva i ultrarapid.
Vi pratade om det, min sambo och jag, och då kom jag på att det antagligen var min livsslogan:
Jo, jag var tvungen att skämta om det.. det kändes liksom inte läge för att ta det längre än så. Ikäll stannade jag vid acceptansen att jag är en "komplex association med många djup" och att jag bara fick gilla läget.
Då stannade associerandet av. Det blev kanske inte stilla, men betydligt lugnare.
Det är inte så illa när jag associerar på ett kreativt sätt. Men i vissa fall är det inte vidare kreativt, snarare destruktivt och uttröttande. Det blir stressande i längden att tänka i mängder av banor, steg, händelseförlopp, bilder, känslor, liknelser, jämförelser etc.
Det går snabbt! Det känns som miljoner tankar under loppet av någon minut och allt med taggarna rakt in mot mig själv. Jag hinner inte stoppa dem - Tankarna skapas ur ingenting, befruktar och föder sig själva i ultrarapid.
Vi pratade om det, min sambo och jag, och då kom jag på att det antagligen var min livsslogan:
En komplex association med många djup
- C'est moi!
Jo, jag var tvungen att skämta om det.. det kändes liksom inte läge för att ta det längre än så. Ikäll stannade jag vid acceptansen att jag är en "komplex association med många djup" och att jag bara fick gilla läget.
Då stannade associerandet av. Det blev kanske inte stilla, men betydligt lugnare.
Kommentarer
Postat av: Mor
Jo det är nog en mognad det där, att samtidigt som att gilla läget höja det läget, liksom till sin egen status. Det blir ändå inte statiskt så att säga...
Trackback
