horisontalläge... igen :P
Natten mellan fredagen och lördagen var full av värkar. Jag gick upp ett antal gånger för att det kändes bättre ställa sig upp och röra på höfterna lite ibland. Men sömnlösheten gjorde ju inte så mycket eftersom det var bebisens antågande som gjorde att det blev på det viset, så jag var ganska glad ändå.
Eftersom värkarna hade varit täta under natten, trots sin oregelbundenhet, tyckte vi ändå att det var bäst att ringa förlossningen och höra om vi skulle ta tid på värkarna eller inte.. så jag ringde och fick genast prata med en helt hysterisk kvinna i telefonen. Jag som tidigare var lugn blev oerhört uppstressad av att snacka med denna kvinna som inte lyssnade på vad jag hade att säga - istället tog hon för givet att jag var livrädd för att föda och hon tvingade mig att profylaxandas i telefonluren med henne.
När hysteritanten sedan såg i journalen att vi bara var i vecka 36+3 sade hon:
Vid frukosten satt jag och snörvlade över att det inte var så här jag hade tänkt mig att det skulle bli! Jag och bebisen var ju laddade för det här och dessutom så var det ju inte säkert att det skulle gå vidare fort ändå!! Jag ångrade att jag hade ringt till förlossningen - Allt jag ville ha var råd och nu skulle jag få nån värkhämmande sprutjävel!
Väl framme på förlossningen fick vi prata med förlossningspersonal som var mycket lugnare än tanten jag hade talat i telefonen med tidigare. Det kändes lite bättre även om jag fortfarande var sur.
Vi fick svara på lite frågor och sedan tog de CTG som visade att bebisen mådde bra och att jag hade värkar men inte så pass att det var något akut (vilket jag redan hade förstått). Men sedan sa barnmorskan som undersökte att det ändå var lite väl tidigt fö r sådana värkar och att vi måste passera 37 hela veckor innan det slutade att räknas som prematur. Jag fick slippa bricanylsprutan ifall jag istället försatte mig i total inaktivitet veckan framöver: inget fixande, packande, tvättande, diskande eller promenerande. Helst skulle jag trycka i mig resten av mina citodon (6st/dag?!) för att sedan bara sova och äta.
Men alltså hur ska det gå?! Förra gången (vecka 30) då jag blev ordinerad "horisontalläge" höll det i fyra dagar. Det var så himla trist! Och ni som själva har upplevt en graviditet vet säkert att behovet att fixande och donande är näst intill tvångsmässigt när man börjar bygga bo.
Jag får väl ta och lugna ner mig då *suck* åtminstone till efter midsommar.
Eftersom värkarna hade varit täta under natten, trots sin oregelbundenhet, tyckte vi ändå att det var bäst att ringa förlossningen och höra om vi skulle ta tid på värkarna eller inte.. så jag ringde och fick genast prata med en helt hysterisk kvinna i telefonen. Jag som tidigare var lugn blev oerhört uppstressad av att snacka med denna kvinna som inte lyssnade på vad jag hade att säga - istället tog hon för givet att jag var livrädd för att föda och hon tvingade mig att profylaxandas i telefonluren med henne.
När hysteritanten sedan såg i journalen att vi bara var i vecka 36+3 sade hon:
Nu är det här alldeles för tidigt! Du ska komma in så vi kan ge dig en bricanylspruta!
(bricanylspruta=skjuta upp värkarbetet) Det tyckte jag inte alls om! men jag vågade inte säga ifrån.
Vid frukosten satt jag och snörvlade över att det inte var så här jag hade tänkt mig att det skulle bli! Jag och bebisen var ju laddade för det här och dessutom så var det ju inte säkert att det skulle gå vidare fort ändå!! Jag ångrade att jag hade ringt till förlossningen - Allt jag ville ha var råd och nu skulle jag få nån värkhämmande sprutjävel!
Väl framme på förlossningen fick vi prata med förlossningspersonal som var mycket lugnare än tanten jag hade talat i telefonen med tidigare. Det kändes lite bättre även om jag fortfarande var sur.
Vi fick svara på lite frågor och sedan tog de CTG som visade att bebisen mådde bra och att jag hade värkar men inte så pass att det var något akut (vilket jag redan hade förstått). Men sedan sa barnmorskan som undersökte att det ändå var lite väl tidigt fö r sådana värkar och att vi måste passera 37 hela veckor innan det slutade att räknas som prematur. Jag fick slippa bricanylsprutan ifall jag istället försatte mig i total inaktivitet veckan framöver: inget fixande, packande, tvättande, diskande eller promenerande. Helst skulle jag trycka i mig resten av mina citodon (6st/dag?!) för att sedan bara sova och äta.
Men alltså hur ska det gå?! Förra gången (vecka 30) då jag blev ordinerad "horisontalläge" höll det i fyra dagar. Det var så himla trist! Och ni som själva har upplevt en graviditet vet säkert att behovet att fixande och donande är näst intill tvångsmässigt när man börjar bygga bo.
Jag får väl ta och lugna ner mig då *suck* åtminstone till efter midsommar.
Kommentarer
Postat av: erika
Men vännen! Det viktigaste är att du & bäbben mår bra :-) försök att softa, äta & vila istället, resten fixar skitungen! Men visst, jag förstår att det måste krypa i hela kroppen, för man har ju så många måsten...
kramkram
Postat av: inteutanmindotter
ÅH så trist! =( Hoppas att bäbis lugnar ned sig en lite stund till så att du får vara uppe och röra på dig, för att ligga still; Hur roligt är det?!?!? BAJS! Jag lider med dig.
Stor, stärkande KRAAAAAAAAAM!!! =)
Postat av: Mahlin
Kanske jag ska komma och hälsa på :) jag brukar vara bra på horisontallägen, annars kan jag hjälpa till att bygga bo åt dig :D Hjälpte mami och papi i helgen då dom var borta hehe Kraam saknar dig
Trackback
