Perfektion

Något jag funderat över mycket.

Jag räds inför perfektion.. jag hatar perfektion om man lägger in perfektionen i bemärkelsen "det förväntade" som t.ex. ett perfekt yttre, perfekt hem, perfekta kanelbullar!! Detta ger mig rysningar och jag räds för människor som uppfattar det som viktigt här i livet. Ännu värre är det när jag finner mig själv påverkad av denna form av konstgjord perfektion, som att jag tappar bort min person i något jag inte själv får välja.

Sedan min son föddes har jag dock börjat omvärdera perfektion. Det jag tidigare uppfattat som den-ångestladdade-perfektionen är inte perfektion alls! - snarare en slags illusion. Det finns inga perfekta kanelbullar (jippii!!) eller något annat konstgjort perfekt överhuvutaget.

Enligt mig kan vi inte skapa perfekt medvetet. Perfekt är av sig själv utan vår påverkan. Perfekt är perfekt utan att någon tittar på. Det sanna perfekta fyller sin funktion bara genom att vara i sin genuina "sig själv". Den sanna perfektionen finner jag i naturen och dess sätt att få allt att fungera - att armar och ben hamnade där de skulle på vår son, att trädens rötter fungerar till att suga upp näring ur marken och att marken i sig lyckas bryta ner döda ting till något livgivande. Det är perfektion och är detta utan att någon behöver värdera det som perfekt.

Bildgooglat på perfektion/perfection för att finna svar...

Klicka för att se större format

Men så är ju smaken som baken och härmed blir jag väl stämplad som "jäv*a nyhippie" som drar paralleller till naturen, men jag finner ärligt talat inget perfektionsvärde i perfekt-målade-ögonfransar när de inte fyller någon egentlig betydelse. Däremot kan jag tycka att ögonfransar som allmän företeelse kan vara perfekta i sitt utförande.

Å andra sidan är allt i förhållande i vad det ställs inför: t.ex. en rollprestation i en pjäs av Strindberg kan vara perfekt i förhållandet till Strindbergs, regissörens eller skådespelarens vision av vad rollen skulle uppnå i förhållande till vad man ville säga med själva pjäsen. Likaså kan en klänning vara perfekt i förhållande till designerns vision av hur klänningen skulle bli, vad den skulle uttrycka och hur den skulle bäras upp.

Alltså måste medvetet-skapad-perfektion alltid ställas inför en grundmall, grunduppfattning eller en föregångare. Om denna grundmall som vi eftersträvar har ett sådant egenvärde att detta kan kallas perfekt - ja det får stå för var och en att avgöra. Men som hobbykonstnär kan jag tycka att det är skönt om man lyckas frigöra sig från någon sorts grundmall, men det är svårt... fy tusan så svårt det är att inte låta sig påverkas.

Phuu.. jag blir alldeles slut av att tänka i dessa cirklar. Men jag kanske har fått någon rätsida på ämnet.

Jag håller med dig teresa!

Bra jobbat som lyckades blogga så avancerat medans Otto sov! Hejja hejja!

Det är hemskt att behöva känna så! Man vill så gänra bara fungera som vanligt!

Men du det lät intressant, varför fortsatte du inte där?



Ja, min psykolog är inget underverk men det känns ändå skönt att veta att det finns någon att gå till som inte bara försöker bli av med mig :) Men sen skelle jag vilja hitta någon som kan ta sig in mer på djupet och hjälpa mig att bena ut.

Men du vilken klockren idé att göra av oönskade ting! Det var inte dumt du! :) haha jag undrar vem som bor där egentligen?

Hej! Såg att du skrivit på Saras blogg, om en depplåt på franska. Jag tänkte bara tipsa om Sarah med det franska bandet Kyo, ifall du inte hört den eller sett videon. Den är verkligen hur vacker som helst!

Typiskt ännu ett tillfälle då det hade vart toppen att ha haft lite franska kunskaper i ryggsäcken. Men den var helt sjukt vacker! Åh jag älskar den redan! :)



Jag har tyvärr bara c. Eller jag vet iofs inte säkert vad jag skulle ha om man mätte mig sådär ordentligt, men jag tror att mina boobs ligger lite i skuggan av dina. Annars hade det vart toppen!

Har du något förslag annars på vad man ska köpa på sig?

Känner mig lite nybörjare på hela det här amningsbh ämnet ;)