brunett och hypomani

Härom dagen bestämde jag mig för att bli brunett!

Jag tordes inte färga håret, ifall jag skulle ångra mig, så jag köpte en intensivtoning istället. Men vafaen! Inte blev det brunt heller!! Håret ser ut som tidigare, möjligtvis lite mörkare, men fan inte brunt! Nu vet jag dock inte om jag vill vara brunett längre.. så är livet för en ambivalent och smått impulsiv 29 åring i identitetskris ;P

Brunett? Njae..

Ja, i allafall gick jag hela dagen igår och kände mig ursnygg! Jag kände mig så snygg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och jag började fundera på om jag började få hybris. Men det kan ju faktiskt vara så att jag inte bara reagerar negativt på diverse avgiftningar. Jag känner mig engagerad och tänker snabbt som blixten, swischhh!

Men... Jag har svårt att äta, men är konstant hungrig. Jag har lätt att bli stressad, irriterad, stött och ledsen. Det känns nästan som att jag är på väg i i hypomani, men samtidigt är jag ganska trött och håglös i korta perioder (typ 20 minuter åt gången). Hypomani är dock inget som jag är rädd för; det har aldrig inneburit några problem för mig eftersom jag aldrig går in i mani *pustar ut* -Ja, någon måtta får det faktiskt vara på eländet ;)

Men det skulle förvåna mig om det var något sådant.. jag har bara upplevt ordentlig hypomani två gånger i mitt snart trettioåriga liv, tyvärr måste jag nog säga för det är ganska härligt att känna sig oövervinnerlig :D Men det är nog bara hormonellt denna gång ;)

Idag ska jag lämna in min anmälan om vad min B-uppsats ska handla om. I år ska jag göra en efterforskning om språkliga härskartekniker i informella samtal. Det blir skoj! jag gillar att göra samtalsanalyser.

Hurra hurra! idag ska jag ha en superbra dag!

Kram på er <3

Het, het, HET bild!!! Det är inte hypomani att du känn dig så snygg, det är sanningen!!

Jag har bara ursnygga vänner. ^^



Har själv också varit ovanligt blödig de senaste två veckorna. Kan bero på att jag sover så få timmar per dag nuförtiden. Vi borde styra upp en fika och gråta ihop, eller vad tycker du?

teresa jag har täkt på ditt svar heeeela dagen! Läste det imorse och kände en klump i magen över att jag jag kanske förnärmat dig. Eller uppfattats som oförstående!

Hinner doch inte svara så bra och så mycket eller fyndigt som jag önskat nu men jag var bara tvungen att smita ifrån jobbet och säga att jag är så himla imponerad av dig! Du är fantastisk och jag föll nästan av stolen när jag såg den här bilden. Så sjuukt het du är!

Stor kram

Du är sååå fin, passar som brunett...också!

Måste även inflika att min mamma har en långt förhållande med en man som led av manodeprissivitet.

Men väldigt snabbasvängar.

Och som besvkrivet -väldigt svårt att förstå! Man hade aldrig en chans att hänga med. Även på den tiden då man försökte.

Hans sjukdom har gjort att han numera lever utanför den "vanliga" samhället.

Så det glädjer mig att den inte haft den inverkan på dig, att du trots allt är så stark att du klarar av att vara så fantastisk som du är!

Guuu va glad jag blir av att läsa det här inlägget :-) jag sitter & ler så brett att det slår nog snart runt! Du är bara för underbar!!!



I dag var Meja & jag på bibblan & då bläddrade vi i en bok (som jag inte kommer ihåg var den hette...men hur som helst) den var skriven på vers & den handlade om siffror. På siffran fyra stog det: "Fyra brunetter bakar baugetter!" Det tillför nog inte så mycket i ditt liv, men kom å tänka på det :-D



I morgon ska jag iväg & göra en väggmålning & ska försöka att mms-blogga en gång i timmen så titta gärna förbi vettja :-)



Tusen kramar